Det är nu sköna fina sommardagar, pengar har jag som fan (men jag behöver mer) och det finns massor med saker jag vill göra just nu. Jag kan göra mycket, men sånt jag verkligen vill göra måste jag vänta med. Gör jag massor av annat nu då sabbar jag typ allt som jag verkligen vill fixa med de pengar som jag just nu har, och som är planerat att jag ska få in.

 

Det blir så sjukt jobbigt. Det känns som jag hela tiden måste ha det där jävla tålamodet. Jag kämpar varje dag för att jag ska behålla tålamodet och inte tappa det. Jag räknar ner til varenda datum då jag kan göra mer än vad jag kan just nu. Jag vill liksom för mycket, men kan just nu göra för lite. Så fort jag får en tanke att jag ska göra något annat som går utanför den planen jag har och har haft i typ ett halvår, så får jag direkt ta tillbaka den. Jag försöker tänka på vad jag kommer att få om jag bara bortser från abstinensen och bibehåller tålamodet. Allt detta som är så tufft just nu kommer sen att ha varit värt att ha tagit sig igenom. Dessutom är det ju inte många veckor kvar innan jag förmodligen har fixat allt som jag just nu vill få fixat. Det är ju inte så mycket kvar, men det känns ändå som att jag har 100 år kvar till dom mål jag vill uppnå. ÖHHH...