Jag tänkte sätta upp några punkter på saker som folk säger eller gör, och som jag för länge sen har tröttnat på. 

 

Jag skulle naturligvis kunna göra en skitlång lista på hur mycket grejer som helst, men det gör jag naturligvis inte. Jag tar upp några saker som ofta gör mig lite mer arg. Sen räcker det med det gnällandet från min sida. I alla fall för idag. 

 

1. Folk som ljuger.

Detta är väl egntligen något som man kan tycka väldigt mycket om. Vissa lögner kan ju ändå vara ok. Om du vill rädda dig ur en situation som du känner att du inte kan komma ur om du säger sanningen. Då är det ju svårt att säga att en lögn inte är ok. Nu är det inte riktigt dessa människor någon gång ibland drar en nödlögn  som jag tänker på när jag säger att jag är trött på folk som ljuger. En nödlögn kan man ju många gånger förstå. Dom som drar en sådan lögn ibland stör jag mig typ aldrig på. Den typ av lögn drar jag ju själv ibland också. Ibland känner man ju att man inte vill säga sanningen, men man kanske ändå känner att man behöver säga nåt.

 

 När jag säger att jag blir arg på folk som ljuger så tänker jag mer på dessa människor som systematiskt håller på med lögner ljug. Det finns vissa personer som jag har kommit på hur många gånger som helst med att bara ljuga för mig. Varje gång jag kommer på att någon bara stått och ljugit mig rakt i ansiktet så har jag svårt att inte blir upprörd för det. När jag sen också kan tycka att personen jag pratar med borde fatta att jag fattar att hen inte talar sanning, då kan jag lätta tycka att den jag står och lyssnar på bara borde hålla käften. 

 

I dom allra flesta fall så är min personliga åsikt att man ska hålla sig till sanningen. Ärlighet vara längst liksom.  

 

 2. Folk som skryter.

Lite skryt  är väl ok. Man ska ju inte vara allt för hård mot sig själv. Men folk som liksom framhåller sig själva och hela tiden babblar om hur bra dom är eller har varit på nånting. Den typen av personer har jag tröttnat på för länge sen. Jag vill inte lyssna på för mycket skryt. I mina öron låter det ju till slut bara som skitprat. 

 

Jag tror  att 50% av allt man lyckas med i livet är ren tur, samma gäller för alla. Sen är jag helt övertygad om att är man bra på nånting så syns det. Man behöver inte tala om det hela tiden. Och en sak till: Är det så att man vill få bekräftelse när man har gjort något bra, då kan man ju lätt bara ge den bekräftelsen till sig själv. 

 

3. Folk som pratar mycket om sånt som intresserar dom, men inte mig.

Alla har vi väl våra intresssen. Saker som vi brinner för och kanske är experter på. Det är ju inget fel med att folk kan saker, men man kanske ska tagga ner sitt intresse inför dom som inte har samma intresse. Det blir ju så tråkigt att lyssna på när man inte är intresserad själv. Om någon tex pratar mycket fiske med mig så lyssnar jag gärna en stund, men till slut tröttnar jag. Då vill jag inte att personen fortsätter prata om fiske. Ibland kan jag också tycka att vissa borde fatta att jag inte är intresserad av det som dom själva kanske brinner. 

 

Jag kan ändå säga att jag är nyfiken på mycket saker. Jag lyssnar gärna på folk som kan sina saker, men allt är man ju inte nyfiken på eller intresserad av. Då är det ju bara skittråkigt att lyssna på. Hur många gånger har man inte suttit på en kurs eller haft en utbildningsdag där man ska lyssna på någon som pratar som är helt ointressant. Det är ju bara så jävla tråkigt!