Jag fattar inte hur jag kan sova så mycket som jag har gjort dom senaste dagarna. Jag lägger mig tidigt, men ändå känns det som jag har sovit för lite när klockan ringer på morgonen. Både igår idag har jag sovit ganska mycket när jag har varit hemma på min rast. Logiskt sett borde det ju då vara svårare att somna om jag lägger mig tidigt den kvällen som jag har sovit mitt på dagen. Men jag somnar direkt, oavsett om jag har sovit som fan några timmar innan. Jag känner mig trött och helt orkeslös mest hela dagarna. Just nu är jag nog lite borta för andra och mer inne i min egen bubbla. Jag reagerar inte så mycket på vad folk säger till mig. Jag säger hej och visst pratar jag med folk, men jag är nog ingen bra lyssnare just nu. Jag mår kanske inte så bra. Det är synd att jag alltid har så svårt att hantera dom där starka känslorna av oro och rädsla som jag så ofta kan känna. Ibland känner jag mig bara så liten och ensam. Liten i att jag inte vet vad jag ska göra. Ensam i att jag vet att om jag ber någon om hjälp så blir förmodligen saken bara värre. Jag bara låter allt vara som det är, och sen hoppas jag på att jag snart mår bättre igen.