Beskedet som jag väntar på?

Det är ju så här att jag har lite grejer på gång. Mycket av allt jag tänker på att jag vil göra är redan klart sen länge att jag ska få göra. Mycket är också redan betalt och kvitto på allt har jag också. Jag vet också när jag ska få göra vad och vad jag mer behöver göra, och när jag behöver fixa de sista för varje grej som jag ska få uppleva under detta året. Däremot finns det fortfarande ett besked som jag nu har väntat på länge nu. Detta besked som jag först försökte få genom att maila och kontakta en viss person hjälpte ju inte. Då frågade jag en annan person om hon kunde hjälpa mig för jag ansåg dels att jag inte behövde vara den som jagade rätt på beskedet, och dessutom har den person jag frågade lättare för att faktsikt se til så att jag få det beskedet som jag väntar på, och har väntat på i flera månder nu. Jag vill bara ha ett datum för en upplevelse som redan är klar att jag ska få göra, men det har jag inte fått på flera månader nu. Under denna veckan sa den personen som hjälper mig att hör jag inget denna veckan så ska jag höra av mig till henne på måndag. Vad hon sen ska göra vet jag inte, men besked måste jag ju någon gång få. Jag vill inte jobba själv med att jaga rätt på det utan jag har satt någon annan att göra det åt mig, men jag är i samma läge nu som jag var i januri i år. Han som jag skulle få besked ifrån hörde då av sig min mail och där hade han skrivit att han tittar på ett datum som passar alla, och han ber att få återkomma snarast. Frågorna jag ställer mig är: När är snarast, vilket/vilka datum kommer han att förslå och vilket datum kommer vi att bestämma oss för???

 

Jag har ju haft en lite paus från självbiogrfiskrivande ett tag nu. Jag kände att jag vill samla lite ny kraft och kanske också fundera ordentligt på de sista berättelserna som jag har att skriva. Många av de berätelser som jag hittills har skrivit har handlat om saker, grejer och händelser som jag har tänkt på väldigt länge. Vissa händelser har jag nog funderat på så länge jag kan minnas. Allt kanske inte är så jätteroligt, men nu när jag har skrivit ner dom så har jag lyckats släppa vissa jobbiga hänelser ur tanken. Det känns bra för min egen skull att detta med skrivnadet liksom har funkat för att jag ska sluta älta vissa tankar som ändå är helt omöjliga att vinna över. Det spelar ingen roll ur mycket man vänder och vrider, man måste släppa och gå vidare liksom.

 

 Jag har även lite nya planer och ideêr på saker jag vill göra. Jag har vill inte vara nöjd nu. Blir jag för nöjd och inte har nya saker på gång då blir jag bara slö och i förägningen sitter jag tillslut bara hemma igen och har tråkigt eller är ledsen över att jag inte fixade saker jag ville göra när jag hade chansen. Allt de ny jag nu tänker på har jag nog i mångt och mycket kommit på när jag har varit ute på mina promenadrundor. När man är ute, är helt ledig och just njuter av promenaden, då tänker man ju också mycket. När jag promenerar runt och bara funderar fritt på min helt lediga tid då växer tankar fram om saker som man vill göra och hur man på bästa sätt ska fixa de man går runt på promenaden och drömmer om. Mycket av sånt jag redan nu har fixat och som redan nu är klart, är jag övertygad om att jag har hittat en lösning på inne i mitt huvud när jag har varit ute på en promenadrunda. Det låter kanske lite överromatiskt eller bara fel, men det är det inte. Det är när jag har tid att tänka som tankar om att göra något mer än det jag gör i min vanliga vardag uppkommer. Hur jag konkret ska göra också för att faktsikt kunna fixa något kommer jag också på när jag är ute och promenerar. Man kommer inte på något när man jobbar eller stressar runt med vardagligt "trökgöra" eller umgås med vänner. I dom lägena har man liksom inte tid att fundera kring något annat än det man för tillfället då gör. Det är när jag ger mig tid tiil att bara fundera som lite galna, och för mig ovanliga saker växer fram i tanken. Därför är mina promenader inte bara viktiga ur ett hälsomässigt perspektiv. Dom är också viktiga för att jag inte ska bli sittande hemma och inse att jag bara gör saker för att klara vardagen.