I dag fyller min blogg nio år. Jag har nästan i nio år varje skapat nya inlägg på min blogg. Jag kan väl inte säga att mitt liv har förändrats så mycket för att jag  har en blogg. Ibland kanske jag har fått göra nånting som jag inte hade fått göra och uppleva om jag inte hade haft min Danneblogg. Några gånger har man väl fått ett och annat erbjudande från människor. De är erbjudanden som jag inte hade fått om jag inte hade haft min blogg.  Det kanske också är så att jag inte hade förverkligat någon dröm, eller inte ensgett den en chans om jag inte hade börjat med att skriva ner mina tankar om hur jag ska göra för att fixa något som jag dömmer om. Jag tror också att de vissa stunder kan ha  varit så att jag har tagit tag i saker och ting istället för att bli för slö.  Jag bloggar ju om vad jag gör på dagarna och då kanske man någon gång har gjort nåt för att man tänker att man vill ha något att blogga om. Gör man ingenting så kanske det inte finns så mycket att skriva om heller. Fast man kan ju alltid öppna sitt hjärta och faktsikt skriva vad man innerst inne känner. Det funkar ju alltid för mig när jag känner den där sk "bloggtorkan"

 

Jag är tycker oftast att det är kul att blogga. Visst har tanken slagit mig någon gång att jag bara ska skriva ett inlägg där det står att jag slutar med detta, men jag tycker ju att blogandet är roligt att greja med. När jag nu tycker om att skapa nya inlägg och dela med mig av mitt liv och vad jag tänker på, då är det ju bara att fortsätta. 

 

Ibland händer det att jag blir ledsen över vad folk gör eller säger om mig. Jag tror att jag ibland har fått utså saker som jag hade fått slippa att vara med om om jag inte hade haft en blogg. Jag kan bli ledsen när folk pratar skit och ljuger om mig. Vissa sprider lögner och ägnar sig åt enorma påhopp på mig där de som sägs många gånger är så långt ifrån sant man kan komma. Vissa saker som folk gör och säger är jag sen länge bara tröttnat på, men jag har insett att så länge jag väljer att blogga så¨lär jag nog få utstå och ta skit. Det spelar liksom ingen roll vad jag gör eller skriver om, jag kommer att få utså vissa saker från vissa människor i alla fall. Sånt händer och det kommer att hända igen.

 

Till sist vill jag bara säga att många av er bloggläsare är verkligen jättesnälla mot mig. Ibland får jag små gulliga paket och brev av er. Ibland kommer det fram folk till mig ute eller när jag sitter i bussen och kanske bara talar om för mig att man gillar min blogg. Jag blir naturligvis jättglad för allting, även om jag kanske inte alltid är så bra på att visa eller tala om vad jag känner. Det känns lättare att bara skriva om känslor, inte prata så mycket med folk om dom.