Mitt självbiogrfaiskrivande kan vara klart nu. Jag känner att det skulle kunna vara så, fast jag är inte säker. Det kan vara så att jag har något mer kvar att skriva om. En berättesle som jag känner måste finnas med, en just nu finns det inte där.. Fast allt kan man ju aldrig berätta ändå. Då skulle jag ju få hålla på i all evighet. Så kanske är jag klr nu då.

 Jag tänker så här nu. Jag ska bara gå runt och fundera i några veckor till. Jag tänker och eventuellt skriver mer, typ denna månaden ut. Sen är jag klar, oavsett om jag känner mig klar eller inte. Jag kan liksom inte komma på mer och jag har skrivit tillräckligt mycket för att jag ska kunna göra något med allt material. Jag har skrivit början och jag har skrivit slutet. Det finns massor av berättelser mellan början och slutet, och mycket mer finns verkligen inte att berätta.. Jag kan alltid jobba mer med det, men jag måste ju komma till punkten där jag bara betsämmer mig för att avsluta detta skapande av nya berättelser. Allting har ju ett slut liksom, fast detta kanske bara är början?

 Jag känner just nu en tomhet.  Jag tänkte när jag höll på med detta skrivandet att när jag bara blir klar då kommer jag att vara hur nöjd och glad som helst. Jag kommer att vilja gå ut och fira att jag lyckades skriva min självbiografi. Jag känner inte så nu, och vad det beror på vet jag inte. Men kanske är  så att jag har känt många gånger att skrivnadet har varit svårt och jobbigt. De är också många olika känslor som har snurrat runt i mitt huvud under skrivandets gång. Man har förväntat sig innan att en viss känsla ska infinna sig. Något annat än tomhet liksom. Fast jag kanske heller inte är klar än. Jag tvekar ju. Dessutom kommer ju säkert många tat tycka att jag inte är klar förrän jag väljer att visa detta för allt och alla på något sätt. Jag måste släppa den för att detta ska räknas som helt färdigt. Kanske är det så, kanske inte...

 Det kommer ju också en tid efter att man har blivit klar med självbiografiskrivandet. När man som jag har hållit på under så lång tid  och typ tänkt på detta skrivandet av självbiografin varje dag så är det ju inte bara  att jag kan avlsluta den i tanken, även om jag i praktiken är klar med själva skapandet av nya berättelser. En tid efter kommer jag att på något sätt behöva "fasa" ut detta arbete ur mina tanker. Hur det i praktiken ska gå till vet jag inte. Just nu tänker jag ju mycket på om jag är klar eller inte. Hade jag något mer att berätta om? Kanske har jag det, eller så har jag inte det, men jag känner mig färdig nu i alla fall för jag kan inte komma på något mer att skapa.

 

Jag känner däremot inte att jag vill fira att jag har blivit klar på något sätt. Jag känner bara en tomhet. Det har liksom varit svårt och tufft att jobba med detta och nu när jag har tagit mig igenom det och känner mig färdig så finns inte energin att avsluta detta med någon form av firande, trots att jag borde vara hur glad som helst över att jag lyckades bli klar. 

 

Sen är det ju också så att beroende på vad jag tänker göra med alla texter så är ju det jag sen väljer att göra också ett arbete som jag har kvar att göra. Fast oavsett vad jag väljer att göra med mina texter så kommer ju inte det arbetet att vara någonting som tar någon längre tid att bli klar med. Det är ju skrivandet och grejandet med bilder som har varit något som man kan kalla för arbete.

 Vi får se om jag släpper detta arbete. Jag behöver nog fundera på det också. Just nu har det ju bara blivit tomt efter en lång tid av mycket jobbande med självbiogrfin. Och kanske är jag ändå inte riktigt färdig än??