I går fick jag ju skrivet mycket på min självbiografi. Jag skrev också mycket under natten och satt uppe till klockan 4 på morgonen. Men då var det inte frågan om att jag var trött. Jag hade kunnat sitta och skriva ett par timmar till. Jag bestämde mig bara för att jag skulle gå och lägga mig för jag måste ju sova också liksom.

 

Det kändes rätt häftigt att ha haft ett sånt flow. Massor med skrivande och direkt ser jag ju hur mycket jag skapar. Jag vet egentligen inte vad det var som gjorde att jag hade så mycket extra energi i skrivandet. Men när jag skrev många texterna i går och i natt så blev jag stundtals jävligt förbannad. Jag har upplevt  många olika känslor när jag har suttit skrivit min självbiogrfi. Ledsen kan jag bli och mycket kan jag känna att jag ångrar. Men jag har aldrig känt mig så arg som jag ibland gjorde i går och natt när jag satt och skrev.

 

Jag var arg över vissa männsikors illvilja, lögner, helt sjuka beteende, storslagna attacker och fruktansvärt egoistiska tänkade och agerande. Det gäller bara när man skriver att att man är saklig och inte överdriver någonting. Det ska liksom inte synas i texten at jag har blivit arg under själva skrivandet. Det gällar att tänka på det när man skriver för jag märker att när man blir arg så är det lätt att överdriva händelser och använda väldigt mycket sk fula ord när man berättar om andra människor och vad dom har gjort. Jag vill inte att man ska kunna läsa "mellan raderna" att jag har varit arg eller ledsen när jag skrivit en berättelse. Vill jag att man ska veta vad jag känner för vissa personer och händelser så ska jag på ett sakligt och tydligt sätt skriva det. Jag vill inte att någon ska kunna utläsa av sättet jag skriver hur jag känslomässigt påverkas av allt de jag berättar om. Jag kan i alla fall säga att det i går och i natt faktiskt första gången under min självbiografiskrivande  som jag kände mig så jäkla arg över något jag skriver om.