When you writing the story...

Under hela dan igår satt jag och skrev på min självbiografi. Jag reste mig ibland och gjorde lite annat också, men mest satt jag skrev. Det är verkligen jättesvårt detta. Jag känner hela tiden att jag måste skriva så mycket på varje enskild berättelse.
 
När jag väl har börjat skriva på en berättelse så blir det mer skrivande än vad jag hade tänkt från början. Så fort jag börjar skriva så kommer jag på ännu mer. Jag kommer inte på något när jag bara tänker på vad jag ska skriva. Funderar jag bara så kommer jag inte alls på lika mycket som jag gör när jag sitter ner och skriver. Jag tror också att jag måste skriva ner mycket om vissa saker för att någon annan männsika än jag själv ska kunna fatta vad jag faktiskt berättar om. När jag skriver utgår jag ju ifrån att andra än jag själv kommer att få läsa vad jag har skrivit, när jag är färdig med allt. Då känns det fel att inte skriva ner vissa händelser som jag kommer på under skrivandets gång. Därför skriver jag mer än vad jag har tänkt från början annars blir det ju bara min självbiografi full av berättelser som bara har lyfts ur ett sammanhang. Det går liksom inte att förtså om jag inte skriver mer än vad jag har tänkt från början. Man måste få hel historen berättad och inte bara en specifik händelse.
 
Jag visste ju innan jag började att det skullle bli mycket jobb med en självbiografi, men jag kommer aldrig att veta hur mycket jag faktsikt kommer att ha att göra innan min självbiografi blir helt färdig. Först måste jag bli färdig med allt skrivande. Det känns lite jobbigt att inte veta hur mycket man har kvar att göra. Jag kan liksom inte säga att om jag gör si eller så då blir jag färdigt då eller då. Om man tex sparar pengar varje månad då vet man ju hur mycket pengar man kommer att ha om man lyckas spara det man har tänkt sig att spara varje månad. Men när man skrive självbiografi så vet jag inte hur mycket jag kommer att ha kvar att göra, även om jag betsämmer mig innan för vad jag ska skriva och hur lång tid just det får ta. Jag skriver ju ändå alltid mer än vad jag vet att jag ska skriva från början. Därför blir det omöjligt och veta liksom. Jag kan ju liksom inte komma på något annat sätt att göra detta på, och även om jag gör det kommer jag inte att veta i alla fall.
 
Målet är ändå att jag ska bli klar i år me min självbiografi, men om jag kan fixa det kan jag inte vara säker på at jag gör. Och jag kommer nog aldrig att bbli säker eller ens veta förrän jag faktiskt är klar.
 





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE