Jag kan känna när jag skriver på min självbiografi att jag  vill komma igenom varje händelse och berättelse under den stunden jag sitter och skriver på den. Fast det går nästan aldrig. På sättet jag skriver detta så blir varje liten enskild händelse och berättelse otroligt lång. Jag känner inte att jag kan skriva detta på något annat sätt. Jag måste ju typ berätta bakrunden till varför det ena blev så och det andra blev så för att det där hände då osv.. Det blir väldigt mycket hur jag än vänder och vrider liksom. Det blir lite jobbigt efter ett tag när en berättelse ibland tar flera dagar innan man känner at man har arbetat sig igenom den. Man får kämpa med tålamodet för tappar jag det då blir ju bara min självbiografi slarvigt skriven och då känner jag att det inte är någon idê att skriva alls.

 

En helt annan grej som jag börjar tappa tålamodet kring är mitt framtida renoveringsprojekt. Jag har pratat med hantverkarna igen och då har lovat att dom ska hjälpa mig, men just nu har dom tydligen fullt upp och då kan jag inte göra annat än bara fortsätta att vänta. Det är jobbigt för jag vill bara fixa rummen och hallen nu. Jag jag måste ha tålamod och vänta. Det är inte roligt. Jag måste ju hålla på en del pengar också,  och det är verkligen inte roligt. 

 

En sak som jag inte kämpar med alls är matlagningen. Jag lagar kanske inte precis allt själv, men till viss del så står jag i mitt fina kök och exprimenterar och smakar av. Jag använder salt och syra för att försöka hitta bästa smaken på allt. Jag kokar eller steker potatis. Jag kokar ris eller pasta och sen har man något till detta. Ibland kött ibland fisk. Det är bara ibland som jag helt handlar något ute. Typ i ett gatukök eller på en restaurang. 

 

Det är ju aldrig några märkvärdigheter när jag lagar mat. Idag köpte jag ju tex bara några kamben och sen kokade jag några potatisar som jag sen mosade sönder. Och det var min lunch.