Jag har varit ute på en promenad nu på morgonen. Det blev nåra km. Först tänkte jag gå ut ganska tidigt, men sen kände jag inte för att gå ut i totalt mörker så jag väntade till det hade ljusnat. Precis innan jag skulle gå ut så var jag tveksam om jag skulle bry mig. Motivationen att gå ut och bara gå fanns inte. Det kändes som om det bara skule bli för tråkigt. Sen tog jag mig ändå i kragen och gick ut. Jag vet ju att det kommer att kännas bra efteråt.

Jag har inte varit ute och promenerat på länge så när man skulle göra detta idag så svårt att faktskt ta tag i det. Jag tänker liksom att jag har strunta i det så länge nu så det jag kan strunta i det ett tag till, och sen blir det aldrig av. Det som nog ändå fick mig att ta mig ut nu var att jag känner mig lite rastlös. Jag har haft så jäkla mycket att göra under en period så om jag inte gör något så vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen liksom. Nu blev det i alla fall en promenad. Det kändes inte prefekt, men jag är glad nu att jag tog mig ut.

 

 

När jag var ute lyssnade jag på en dokumentär som handlade om två helt sjuka grejer. Dessa två händelser inträffar inom loppet av 12 dagar år 2003. Samanlagt 3 personer dör och 23 personer skadas i dessa 2 sk "vasinnesdåd".