Idag har jag sovit ut ordentligt. Jag känner mig nästan lite stressad över att jag snart måste vara på jobbet igen, fast tittar jag en extra gång på klockan så är det ju ändå över 3 timmar kvar. Det är väl bra att jag sover ut. Nu när jag inte har så mycket att göra utan mest går och väntar på att kunna göra det jag vill få gjort så kan jag ju passa på att bara vila och koppla av så mycket som jag bara kan. 

 

Igår hade jag en jobbig dag, men den var inte jobbig på det sättet som jag trodde att den skulle bli. Arbetsdagen var hur lugn som helst.  Passet jag körde var hur lugnt som helst och det var inte vad jag trodde att det skulle bli. Ibland har man fel och igår får man ju vara glad över att det jag trodde var inte stämde.  Med tanke på att min dag ändå blev tuff så hade det ju varit extra jobbigt om arbetet hade varit det också. 

 

Det som var jobbigt igår var att min telefon inte fungerade som den skulle under 6 eller 7 timmar. Jag försökte greja och få ordning på det, men jag fattade bara inte hur jag skulle göra. Jag blev så arg, men jag höll ändå masken utåt. Jag kunde inte trycka på telefonen och jag kunde i svara om någon skulle ringa. Det fick jag också säga till min chef  för han sa något om att någon skullle höra av sig till mig senare under kvällen och jag fick ju bara säga att jag har ingen telefon. Det kändes inte br att behöva säga så, men jag ville ju inte ljuga. 

 

Hela kvällen blev förstörd för att jag inte fick telefonen att fungera som den skulle. Jag trodde inte att jag kunde känna ett sånt obehagligt illamående över att min telefoon inte fungera. Jag är nog lite beroende av min telefon. Eller så är det bara så att man känner sig otrygg när man vet att den inte fungerar som den ska om man verkligen skulle behöva den.

 

 När jag kom hem från jobbet igår så googlade jag problemet och då fick jag ju ordning på telefonen direkt.

Jag läste bara den där raden: 

 

 

Jag visste inte att man kunde stänga av telefonen på detta sättet, men nu glömmer jag det aldrig.