Jag har under en tid nu gjort ett försök att komma ur några av mina "dumma" vanor som man så ofta tenderar att fastna i. Det kan vara att man småäter för ofta eller bara sitter stilla för länge i bussen iställlet för att ta den där bensträckaren som man inte ska underskatta. Alla möjliga dåliga vanor som jag tidigare haft har jag lyckats komma ur och istället har jag gjort något som jag känner att jag på sikt kommer att må bättre av. 

 

Man är ju en vanevarelse, men jag vill bryta det där och vara mer flexibel liksom. Det är inte så lätt för man vill gärna gör sånt som man känner sig trygg med och som man alltid har gjort. Förändringar känns ju ibland som det värsta som finns, men när man väl gör en förändring så känner i alla fall jag ofta att det var det bästa jag har gjort på länge. Det kan handla om vad som helst. Bara att man tar siog till en plats där man inte brukar vara kan kännas bra. Att befinan sig där man alltid är kan också kännas bra, men byter man plats så kan det kännas bra också och det gäller väl att man vågar prova.

 

Jag kan inte ändra allt över "en natt". Men tar lite i taget och hela tiden försöker vara mer öppen för att ändra mina rutiner i vardagen så tror jag på sikt att allt kommer att kännas riktigt bra.Bara att jag nu äter "bättre" nu känns bra. Förut åt jag ju kanske för stora portioner och det skulle gärna vara läsk till maten och hade jag något till efterrätt så tryckte jag i mig det också. Nu har jag sedan länge ätit  lite mindre och jag  dricker mer vatten istället för läsk samtidigt som jag mer och mer struntar i den där efterrätten. Ibland kan man ju gotta sig lite med sånt och vräka på lite, men jag vill inte att det ska bli någon vana. Jag vill inte fastan i massa dåliga vanor som jag på sikt inte tror att jag mår bra av. Skita i nattmackan är ju något som jag vet att jag mår bra av och det finns väldigt myckte annat också. Man ska ju må bra och ha mycket roligt i livet. Vad finns det annars för mening med allt?