Livet är inte problemfritt just nu. Jag oroar mig ganska mycket över allt möjligt och jag hatar att jag ska behöva känna så. Jag vet ju att man inte ska oroa sig för saker som inte har hänt än. Det brukar ju också vara så att det man oroar sig för aldrig händer. 

 

Jag har 1000 saker som jag känner att jag måste göra, i ordning. Just nu är jag kanske på sak nummer 8 och de jag oroar mig för ligger väldigt långt fram i tiden. Någonstans 600 - 800 saker på den "listan" över 1000 saker som jag känner att jag måste få gjort i rätt ordning. Jag msåte tänka på att jag jobbar med det problemet som jag har just nu. Det blir bara värre om jag gissar eller oroar mig.

 

Jag befinner mig just nu i något som kanske är för stort och som jag i slutändan inte kommer att kunna hantera. Eller så kan jag det. Jag försöker att inte ångra saker som nu har gjort att jag känner som jag känner. Allting har ju en orsak till att det blir som det blir, men jag tänker inte slösa någon tid på att ångra något. Jag tänker inte ägna tex 20 minuter åt att slå på mig själv. Jag kommer ändå efter 20 minuters tänkande över att jag ångrar något att vara tillbaka på samma ställe som jag var innan jag började tänka på det jag ångrar

 

Just nu måste jag bara fokusera på hur jag ska kunna göra 1000 saker i rätt ordning utan att det känns som att allt går åt helvete. Jobba på det som faktiskt just nu är ett problem. Gör inte saken värre genom genom att känna oro och ånger. Det är ändå helt meningslöst och dessutom helt omöjliga tankar att vinna över.