Klockan närmar sig midnatt. Det är ingen mening med att jag går och lägger mig nu för jag kommer ändå inte att kunna sova. Sömnen är annars bra nu. Jag sover minst 8 timmar varje dygn och jag vaknar inte till klockan fem på morgonen längre som jag så många gånger har gjort tidigare. Den där biologiska klockan inom mig har ändrat sig nu.  Det känns skönt att en gång för alla få känna att man inte lider av sömnbrist. man blir inte så jäkla trött längre. Man har inte sådana perioder längre. Sen kanske jag ändå är lite slö och inte orkar göra så mycket, men det beror på annat.

 

Annars känner jag mig nu som jag har gjort ett bra tag. Jag mår inte så bra. Det är inte roligt att gå runt och känna sig ledsen och kanske också lite uppgiven. Men jag försöker tänka att detta bara är en svacka som jag befinner mig i nu och att allt vänder en dag. Visserligen är denna svacka väldigt långdragen men ändå.. Egentligen är det inte så konstigt att jag mår som jag mår just nu. Med tanke på vad mycket skit jag har fått utstå under ganska lång tid nu så får man allt vara jävligt stark i psyket om man ska lyckas att inte hamna i en svacka där man känner sig lite deprimerad och nedstämd.