Jag har suttit lite nu under natten och skrivit mer på min självbiografi. Jag försöker nu att öka takten lite. Jag vill ju bli färdig inom en ganska snar framtid och jag känner att jag under detta året inte har fått klart så mycket som jag kan tycka att jag borde ha fått. Jag har för många gånger under denna process kört fast. Jag tänker kanske för mycket. Jag har för många "spärrar" som gör att jag blir väldigt begränsad i mitt berättande. Exempel på en spärr som jag kan ha är att jag tänker att jag inte är redo än att berätta en viss historia. Fast bara jag skriver så känns ju allt mycket bättre efteråt. Då kommer det ju fram, upp till ytan och jag slutar bära det lika mycket inom mig. En spärr släpper bara man skriver liksom. Jag vet detta, men ändå funderar jag för mytcket kring om jag är redo att berätta. 

 

En annan spärr kan vara att tänker att de jag skriver blir för överdrivet och inte sanningsenligt och korrekt. Fast det tänket har säkert bara med min lite dåliga självkänsla att göra. Jag misstror mig själv för mycket och jag gör det före jag ens har börjat skriva på en berättelse. Men när jag sen läser igenom vad jag har skrivit så har jag inte märkt än  i alla fall att jag har överdrivit eller inte hållit mig till sanningen. Min berättelse är precis så korrekt och sanningsenlig som den kan bli från mitt perspektiv. Spontant kan jag nästa känna att jag är för snäll och förstånde när jag skriver om en viss händelse.

 

De finns många sk spärrar som gör att jag ibland kör fast i mitt skrivande om mitt liv. Jag känner att jag måste någonstans sluta tänka så mycket på hur och om  jag ska skriva. Istället bör jag nog fokusera på att skriva ner de som jag faktsikt tänker på, och samtidigt bara köra på liksom. Jag ska inte grubbala så mycket kring de jag skriver. Då låser det sig för mycket. Jag måste våga släppa skrivandet mer fritt och om det känns fel eller obehagligt så får jag försöka ta det. Om jag inte skriver ner mina berättelser då kommer jag ju typ aldrig att komma  vidare och jag kommer ju istället med största sanolikhet att bära massor av skit inom mig som då aldrig kommer att kunna sluta tänka på. Nu ska jag släppa på mina spärrar som jag har haft och släppa mitt skrivande mer fritt istället. Jag behöver inte ora mig så mycket om hur det känns eller om det är rätt att skriva och bla bla bla... Det är bar att köra liksom. Det måste bli så nu annars kommer jag bara att köra fast om och om igen, och då blir jag ju aldrig färdig.