Jag har fått mycket gjort även om jag glömde av en del saker också som jag hade tänkt att jag skulle få gjort idag. Det var inga större och viktigare grejer så. Jag glömde bara att boka en tid hos frissan och sen skulle jag också behöva förnya mitt pass, men i morgon kan jag ju boka tid hos frissan. Resa någonstans ska jag ändå inte göra i år så fixa nytt pass kan jag bara göra en annan dag, men det hade passat bra nu när jag ändå var i Trollhättan. Det är nämligen till polisen i Trollhättan som jag får ta mig när jag ska fixa pass. Vad jag vet så går det inte att göra det här hos polisen i Vänersborg. Därför hade det passat bra nu när jag ändå att så många andra ärenden i Trollhättan idag, men skitsamma. Jag får fixa det en annan dag bara.

 

Jag känner mig redan nu ganska mycket bättre. Jag börjar liksom komma ur den där känslan av tomhet och ständig trötthet. Känslan av att jag har för mycket att göra börjar också att försvinna. Jag gissar att förklaringen är att jag redan nu har börjat att säga nej till väldigt mycket, och jag  känner mig trygg i att jag faktiskt kan säga ifrån att jag inte vill göra vissa saker. Jag har min fulla rätt och säga nej och det är vad jag vill som gäller när det kommer till vad jag själv vill. Börjar jag göra saker mot min egen vilja då kommer jag tillslut att må riktigt dåligt. Det viktigaste är ju att jag mår bra. Jag kommer aldrig att komma ur känslan av tomhet och trötthet om jag glömmer att ta hand om mig själv. Att ställa upp för mycket och vilja vara många till lags är inte bra för min hälsa, och min hälsa är viktigaste för mig. Det är jag också papper på, det kan man ju lugnt säga efter jag har genomgått en djupgående hälsoundersökning där man har tagit ett helhetsgrepp på min hälsa.

 

Jag säger ofta nej till saker idag också, men jag har kommit på att jag måste dra ner på de jag redan har att göra nu. Jag vill kanske mer än vad kroppen tål och när jag nu känner så då måste jag ju även börja säga upp saker som jag kanske har sysslat med under lång tid. I vissa fall kan jag nästan ångra att jag en gång sa ja till att göra vissa saker, men egentligen är det ju helt meningslöst att ångra saker. När jag sa ja för att göra något för kanske flera år sedan, då kändes det ju förmodligen rätt. Det var då liksom. Nu är nu och man tänker utifrån andra erfarenheter och förutsättningar. Det känns helt rätt att jag nu har börjat säga upp grejer. Det är vad jag vill just nu som är det som gäller. Ingen är ju viktigare i mitt liv än mig själv och vad jag själv vill.  

 

Leva i nuet funkar alltid. Är det något som alltid verkar funka i vad jag än gör så är det när jag bara försöker vara i nuet. Jag har känt det tex på jobbet. Just nu sitter jag bara och funderar när jag börjar jobba i morgon. Allt annat kring jobbet bryr jag mig inte om, men jag måste ju veta innan jag går och lägger mig när jag ska börja jobba. Men allt annat skiter jag i just nu. Vad har jag för pass? Hur långt är det? När har jag rast? Allt sånt kan jag kolla i morgon när jag är på jobbet. Jag har ingen glädje av att veta det nu för risken är att man bara blir besviken om det nu skulle vara så att jag har ett jävla skitpass med jobbig körning i morgon. Bättre att inte veta det nu liksom.

 

När det gäller den grejen med min hälsa och hur jag mår och vad jag ska göra för att må bättre så känner jag också att leva i nuet är rätt strategi. Jag kan inte sitta här och planera en hel veckas träning eller vad jag ska äta eftersom jag inte vet exakt hur mina dagar kommer att se ut i detalj under en vecka. Börjar jag då planera detaljer då känner jag att jag bara gör för mycket, kanske helt i onödan. Mouna har sagt till mig att jag ska köra på som jag har gjort under det senaste året, men att jag ska försöka träna varje dag om det går. Promenad på minst 30 minuter räknas också som träning och det är riktigt bra. Om jag inte fixar varje dag så ska jag i alla fall köra 5 dagar i veckan, men helst alltså 7. När det gäller maten så vill Mouna att jag inte bara i perioder är noga med  maten utan att jag varje vecka är ganska noga med vad jag stoppar i mig, men hon sa också att jag ibland måste släppa på det och äta något "gott" för annars kommer det inte att funka att vara noga större delen av veckorna under ett års tid.  

 

Mouna kommer att kolla hur mina värden utvecklas under de närmsta 12 månaderna och regelbundet kommer jag att få mail om vad jag behöver ändra på eller bara fortsätta att köra på med. Detta är väldigt mycket. Träning 5 dagar per vecka och mer nogrann med maten. Leva i nuet och en dag i taget måste jag ju göra när det gäller detta också. När jag känner för att tex ta en promenad, då gör jag det. Känner jag inte för det då vill jag förmodligen hellre köra gym och då kommer jag att göra det. Jag tänker inte planera i detalj utan mitt övergripande mål är att jag under ett år från och med nu  ska försöka träna minst 5 dagar i veckan och vara mer nogrann med maten. Alla 52 veckorna som ett år innehåller kommer jag nog inte att klara av att vara hur noga som helst med maten eller träna 5 dagar på en och samma vecka, men motivationen, min strävan och drivet för mig är att när jag sitter på ett möte med Mouna uppe i Stockholm igen om ca 1 år från nu så ska mina värden ha blivit ännu bättre. Det är mitt stora mål, men för att klara det så måste vara grymt fokusread på nuet. Leva i nuet funkar alltid.