Idag har jag haft en lugn dag. Jag har inte känt någon stress eller någonting sånt. Skönt att ha en ledig dag som man kan ta det lugnt på och samtidigt  veta att man har en helt ledig helg också. Inte fel att vara så mycket ledig under en och samma vecka som jag är just denna veckan. Jobba 3 och ledig 4, det är en bra vecka tycker jag.

 

I morse var jag ute på en promenad. Ska jag komma ner mer i vikt så behöver jag röra på mig. Känslan jag nu har är att det är nu det kommer att bli svårt att pressa ner fler kilon, men det kan ju inte vara omöjligt. Dessutom är det ju vikten som är mest akut för mig. Många sk dåliga värden kommer att bli bättre per automatik bara jag kommer ner mer i vikt.

 

 

Denna veckan har jag kommit igång igen efter en tid av ganska mycket slarv med mat och inte mycket rörelse alls. Denna veckan har jag ätit väldigt mycket fisk (som jag ska göra) och jag har dragit ner ordentligt på kolhydrater och socker. Fortsätter jag så ett tag nu så är jag ganska säker på att jag kommer att kunna gå ner några fler kg. En bra vecka har det varit på många sätt. 

 

 

Jag har varit ute på en "POWERWALK" nu under förmiddagen. Riktigt bra kändes detta!! Det gick fort och för en sekund så tänkte jag att jag kanske kan slå mitt personliga rekord, men det insåg jag ganska snabbt att jag inte kommer att klara av den tiden just idag. Men en bra PW kände jag ändå att det var. Jag kände mig ganska pigg och det var bara roligt att vara ute nu under förmiddagen.

 

 

Nu ska jag gå och klippa mig och sen har jag arbete igen.

 

 Hej!

 

Jag är efter dagens arbetspass ganska trött, men jag är ändå säker på att kvällsjobb passar mig bra. Under kvällen har jag funderat på om det finns något negativt med att jag snart ska börja på ett schema där jag bara ska jobba eftermiddagar och kvällar. Jag har suttit på jobbet ikväll och känt efter mer än vanligt, om man säger så.  Egentligen kan jag inte komma på någonting dåligt med det schemat som jag snart kommer att få. De lilla som jag skulle kunna säga som inte är bra är ändå inte något att gnälla över.

 

Idag har jag tagit tag i min träning. Jag har under en tid nu kanske varit lite för nöjd med allt. Jag har ju förbättrat mina värden så mycket och när jag vet detta så glömmer man lätt vad det är som faktiskt har gjort för att få bättre värden. Jag får ju inte sluta att träna nu bara för att mycket som har med min hälsa att göra har blivit till det bättre. Jag har  sedan träffen med Mouna bara gått promenader och kört ett pingispass. Jag måste ju göra mycket mer för att nå mina nya mål som jag har med träning. Idag körde jag igång med gymmet igen. 

 

 

 

 

 Där ser man hur det kan vara. När väl en sak faller på plats så är det mycket annat som ordnar sig också. När jag fick ekonomin som jag ville ha den, då kan jag fixa köket också. När jag får en arbetssitutaion som jag vill ha den, då får jag tillräckligt med sömn, samtidigt som jag orkar träna så mycket som jag behöver göra. Mycket känns bra redan nu och det beror på att jag känner att det som kändes så omöjligt att fixa för bara ett år sedan nu kommer att lösa sig. Det kommer nog att bli en del firande med skumpa framöver, men i måttliga mängder då förstås. 

 

 

 

 

Aruna Quadri från Nigeria har jag aldrig sett spela och aldrig hört talas om.  Nu är han gått till kvartsfinal i pingisens World Cup och där möter han Zhang Jike från Kina som är en av väldens bästa spelare. 

 

Aruna Quadri överraskade positivt på mig. Det måste jag säga!  Riktigt rolig lirare att kolla på. Han sätter ju dessutom lite press på Zhang Jike i denna matchen. Och det är fan inte dålig, utan riktigt bra gjort.

 

 

 Då var denna dagen också slut. I morgon är det den årliga marknaden här i stan. Förra året var jag ledig och då blev det lite shopping, men i morgon  ska jag jobba. Herregud vad marknadsfolk jag kommer att köra runt på i morgon. 

 

 

Jag fortsätter med att försöka vara i nuet. Vissa tankar som jag ofta får vill jag inte möta längre. Jag blir ju batratrött och tom av att tänka för mycket.  Idag var jag tex ute på en promenad. Jag tror att  jag började tänka en tanke om att jag har så jäkla mycket att göra idag, i helgen och hela nästa vecka. Men så fort jag fick den tanken så gick jag tillbaka till nuet. Jag behöver ju inte fastna i dessa grubblerier om att jag har mycket att göra efter att jag har varit ute på min promenad. Jag kommer att ha lika mycket att göra efter alla dessa grubblerier ändå. Bättre då att inte möta dessa tankar. När jag är ute på promenad så är det ju bättre att jag funderar kring den just då när jag vandrar. Det är ju det jag gör just nu som är viktigt.  Man kan tänka att nu känns det bra att vara ute och man kan fundera kring det program på radion som man kanske lyssnar på när man går där på sin runda. Jag måste vara närvarande i nuet. Det som ligger långt fram i tiden det har jag ju förmodligen redan planerat färdigt från min sida. Jag har förmodligen en plan och då är det ju bättre att bara släppa alla tankar som man kanske har om nästa vecka och gå tillbaka till nuet.

 

Ett annat exempel kan jag ta från idag var när jag jobbade. Jag satt i bussen  och körde från Näl till Vänersborg  och jag var helt ensam i bussen. Då var det nära att jag fastnade i vissa grubblerier om saker e sedan och som jag ångrar. Det gäller även här att slå botrt dessa tankar om vad man ångrar och gå tillbaka till nuet igen. Att ångra saker är ju helt meningslöst. Gjort är gjort! Om jag ofta tänker på något som jag ångrar så blir ju dessa grubblerier till tankar som är helt omöjliga att vinna över. Jag kommer bara att komma fram till att jag ångrar mig och bättre blir inte det. Jag kommer bara att fortsätta vara för trött och känna mig tom eftersom jag slösar så mycket onödig energi på grubblerier om allt som jag ångrar. Dessutom är det ju så att sånt som känns fel att göra nu kändes kanske mer rätt förr , och då blev det att man gjorde så. Och även om jag hade gjort så som jag idag tänker att jag hade velat göra så hade man ändå säkert kunnat hitta något annat som man väljer att ångra. Nu är en annan tid mot vad det var förr. Nu har jag andra erfarenheter mot vad jag hade förr och dessutom är det alltid lätt att vara efterklok. Alltså är det bättre att inte möta dessa tankar där man ångrar saker. Jag kan ändå aldrig vinna över dom. När jag tex sitter där i bussen så är det bättre att tänka på var jag befinner mig och kör. Är det bra eller dålig sikt? Känns det bra att köra nu osv... 

 

 Jag känner att jag är på väg att komma ur min trötthet och tomhet som jag har känt ett bra tag nu. En förutsättningen för att jag ska komma tillbaka på "banan" igen är att jag inte fastnar i tankar om vad som hände förr eller vad jag har att göra i framtiden. Kommer tankarna så kommer jag att vara väldigt noga med att jag ska gå tillbaka till nuet. Jag vet ju att det alltid funkar att leva i nuet.

I mitten på December i år så kommer jag att börja arbeta på ett nytt schema. På jobbet har vi för ett tag sedan haft sk sökningar där man får titta på ett visst antal olika scheman och sen då önska vilket av alla scheman man skulle vilja  ha. Det är inte säkert man får det man vill ha. Men man får i alla fall alltid önska och sen beror det på vad ens kollegor har valt när det då avgörs vad man själv får. Man kan säga att ju mer år man har varit anställd i företaget, ju mer säker kan man vara på att man får det schemat som man har önskat sig. Jag ligger ganska långt ner på den listan över år i företaget så jag kan egentligen aldrig vara säker på vad jag ska få för schema. Under detta årets sökning trodde jag aldrig att jag skulle få det jag faktiskt sökte, men det fick jag. I mitten på December i år ska jag bara jobba eftermiddag och kväll. Jag är hur nöjd som helst eftersom jag har sökt detta schema i flera år, men aldrig fått det. Nu har jag fått det jag verkligen alltid har velat ha. 

 

Jag ser bara fördelar med det schemat som ag kommer att få. Jag kommer nu att få mer regelbudna tider. Det kommer att bli lättare för mig att sköta träningen och vara noga med maten. Jag kommer inte att ha perioder av sjukt långa arbtesdagar. Jag får alltid sova ut. Jag behöver aldrig gå och lägga mig tidigt på kvällen. Jag kommer att bli mycket piggare än vad jag är idag. Jag slipper jobba oregelbundet med helt olika tider från en vecka till en annan. Nu kommer jag att få mer regelbudna arbetstider och det har jag inte haft sen jag började köra buss. Fatta att detta ska bli skönt!

 

Att jag nu får jobba mer regelbundet innebär ju att jag slipper skifta tid och vända på dygnet från en vecka till en annan. Det jobbigaste som finns är nog när man har jobbat natten och sen blir man ledig typ en dag och sen så ska man helt plötsligt stiga upp på den tiden som man 2 dagar tidigare slutat sitt arbetspass på. Det är riktigt tufft för kroppen när det blir så sjukt oregelbundet. Nu slipper jag detta från och med mitten på December och minst ett år framåt. 

 

Jag kämpar ju mycket med min träning och jag vill ju också vara mer noggrann med maten. Det kommer att bli lättare nu sköta detta bättre. Jag kan träna varje dag utan att vara för trött. Som det nu är så orkar man ju inte vissa dagar bara för att man går upp sjukt tidigt och sen kanske man inte kommer hem förrän sent på kvällen. Det är fan tufft att orka med att röra på sig efter att man kanske har suttit 10-11 timmar på en stol. Med mitt nya schema så slipper jag detta. Nu kommer jag att kunna träna och sköta kosten, samtidigt som jag alltid kan sova ut ordentligt. Jag blir då piggare och orkar på så sätt ännu mer. Allt detta gör att jag får bättre värden ochblir helt enkelt en friskare människa. Det gäller ju att hitta en bra balans mellan träning, kost och vila. Nu kan jag lätt hitta en perfekt balans och det känns ju såklart riktigt bra. Tänk va Mouna ska bli glad när hon får se mina värden nästa gång jag sitter på ett möte med henne!! Tänk va bra jag kommer att må när jag har en perfekt balans i kroppen av allt!!

 

Jag har faktiskt inte hittat någonting som är dåligt med mitt nya schema som jag om några månader ska börja köra på. När jag sen börjar köra så kanske man kommer att komma på något som inte är bra, men nu ser jag bara fördelar. Inte ens pingis kommer jag att behöva träna mindre. Jag kommer att kunna spela ganska mycket för jag är ledig mitt i veckorna ibland. Jag kan då under dagen vila och försöka förberada mig på rätt sätt inför de kvällar som jag har pingisträning. Som det är nu så har jag ju ofta pingisträning efter att jag har jobbat en lång dag. Dessutom har man varit uppe tidigt på morgonen samma dag. Det är inte optimalt att vräka sig upp 03:30 på morgonen, jobba mellan 05:00 och kanske 16:00 för att sen kanske 2 timmar senare försöka spela bra pingis. Det finns bättre sätt att förbereda sig på inför ett pingispass än att jobba arslet av sig med busskörning. Nu är jag alltid ledig på de dagar som jag har möjlighet att spela pingis på. Var tredje vecka kan jag inte spela alls pga jobbet, men alla andra veckor funkar. Och den där tredje veckan då det kanske inte funkar skulle man ju kunna få att funka ändå. Man kan ju alltid söka ledigt någon dag då jag egentligen inte har möjlighet att lira pingis. 

 

Som sagt: Jag ser bara fördelar med detta. Under alla dessa år som jag har kört buss så har jag aldrig fått det schemat som jag helst av allt har velat ha. Nu fick jag det och jag är bara så glad för detta. Nu kommer jag att trivas ännu bättre med mitt arbete. Dessutom kommer jag att jobba mer normalt långa arbetsdagar. Jag sloipper alla dessa 13 timmars häng somman nu kan ha på jobbet. Detta blir hur "nice" som helst!!!

 

Jag har fått mycket gjort även om jag glömde av en del saker också som jag hade tänkt att jag skulle få gjort idag. Det var inga större och viktigare grejer så. Jag glömde bara att boka en tid hos frissan och sen skulle jag också behöva förnya mitt pass, men i morgon kan jag ju boka tid hos frissan. Resa någonstans ska jag ändå inte göra i år så fixa nytt pass kan jag bara göra en annan dag, men det hade passat bra nu när jag ändå var i Trollhättan. Det är nämligen till polisen i Trollhättan som jag får ta mig när jag ska fixa pass. Vad jag vet så går det inte att göra det här hos polisen i Vänersborg. Därför hade det passat bra nu när jag ändå att så många andra ärenden i Trollhättan idag, men skitsamma. Jag får fixa det en annan dag bara.

 

Jag känner mig redan nu ganska mycket bättre. Jag börjar liksom komma ur den där känslan av tomhet och ständig trötthet. Känslan av att jag har för mycket att göra börjar också att försvinna. Jag gissar att förklaringen är att jag redan nu har börjat att säga nej till väldigt mycket, och jag  känner mig trygg i att jag faktiskt kan säga ifrån att jag inte vill göra vissa saker. Jag har min fulla rätt och säga nej och det är vad jag vill som gäller när det kommer till vad jag själv vill. Börjar jag göra saker mot min egen vilja då kommer jag tillslut att må riktigt dåligt. Det viktigaste är ju att jag mår bra. Jag kommer aldrig att komma ur känslan av tomhet och trötthet om jag glömmer att ta hand om mig själv. Att ställa upp för mycket och vilja vara många till lags är inte bra för min hälsa, och min hälsa är viktigaste för mig. Det är jag också papper på, det kan man ju lugnt säga efter jag har genomgått en djupgående hälsoundersökning där man har tagit ett helhetsgrepp på min hälsa.

 

Jag säger ofta nej till saker idag också, men jag har kommit på att jag måste dra ner på de jag redan har att göra nu. Jag vill kanske mer än vad kroppen tål och när jag nu känner så då måste jag ju även börja säga upp saker som jag kanske har sysslat med under lång tid. I vissa fall kan jag nästan ångra att jag en gång sa ja till att göra vissa saker, men egentligen är det ju helt meningslöst att ångra saker. När jag sa ja för att göra något för kanske flera år sedan, då kändes det ju förmodligen rätt. Det var då liksom. Nu är nu och man tänker utifrån andra erfarenheter och förutsättningar. Det känns helt rätt att jag nu har börjat säga upp grejer. Det är vad jag vill just nu som är det som gäller. Ingen är ju viktigare i mitt liv än mig själv och vad jag själv vill.  

 

Leva i nuet funkar alltid. Är det något som alltid verkar funka i vad jag än gör så är det när jag bara försöker vara i nuet. Jag har känt det tex på jobbet. Just nu sitter jag bara och funderar när jag börjar jobba i morgon. Allt annat kring jobbet bryr jag mig inte om, men jag måste ju veta innan jag går och lägger mig när jag ska börja jobba. Men allt annat skiter jag i just nu. Vad har jag för pass? Hur långt är det? När har jag rast? Allt sånt kan jag kolla i morgon när jag är på jobbet. Jag har ingen glädje av att veta det nu för risken är att man bara blir besviken om det nu skulle vara så att jag har ett jävla skitpass med jobbig körning i morgon. Bättre att inte veta det nu liksom.

 

När det gäller den grejen med min hälsa och hur jag mår och vad jag ska göra för att må bättre så känner jag också att leva i nuet är rätt strategi. Jag kan inte sitta här och planera en hel veckas träning eller vad jag ska äta eftersom jag inte vet exakt hur mina dagar kommer att se ut i detalj under en vecka. Börjar jag då planera detaljer då känner jag att jag bara gör för mycket, kanske helt i onödan. Mouna har sagt till mig att jag ska köra på som jag har gjort under det senaste året, men att jag ska försöka träna varje dag om det går. Promenad på minst 30 minuter räknas också som träning och det är riktigt bra. Om jag inte fixar varje dag så ska jag i alla fall köra 5 dagar i veckan, men helst alltså 7. När det gäller maten så vill Mouna att jag inte bara i perioder är noga med  maten utan att jag varje vecka är ganska noga med vad jag stoppar i mig, men hon sa också att jag ibland måste släppa på det och äta något "gott" för annars kommer det inte att funka att vara noga större delen av veckorna under ett års tid.  

 

Mouna kommer att kolla hur mina värden utvecklas under de närmsta 12 månaderna och regelbundet kommer jag att få mail om vad jag behöver ändra på eller bara fortsätta att köra på med. Detta är väldigt mycket. Träning 5 dagar per vecka och mer nogrann med maten. Leva i nuet och en dag i taget måste jag ju göra när det gäller detta också. När jag känner för att tex ta en promenad, då gör jag det. Känner jag inte för det då vill jag förmodligen hellre köra gym och då kommer jag att göra det. Jag tänker inte planera i detalj utan mitt övergripande mål är att jag under ett år från och med nu  ska försöka träna minst 5 dagar i veckan och vara mer nogrann med maten. Alla 52 veckorna som ett år innehåller kommer jag nog inte att klara av att vara hur noga som helst med maten eller träna 5 dagar på en och samma vecka, men motivationen, min strävan och drivet för mig är att när jag sitter på ett möte med Mouna uppe i Stockholm igen om ca 1 år från nu så ska mina värden ha blivit ännu bättre. Det är mitt stora mål, men för att klara det så måste vara grymt fokusread på nuet. Leva i nuet funkar alltid.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 Jag har varit och lirat lite pingis. Nu känns det ganska tufft. Jag blev ordentligt överkörd ikväll. Dom jag möter är bara så jävla mycket bättre än mig. Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra för att jag ska ens vara i näreheten av att vinna en match. Jag får bara acceptera att jag inte är bättre. Man spelar ju heller inte bättre än vad motståndet tillåter. 

 

Jag kan ändå säga att jag tycker det är kul. Jag har genom åren lärt mig att älska pingis oavsett resultaten. 

Det är mer känslan av att hålla i racket, spela med bolllen och känna att jag får ut något av träning varje gång som jag gillar. Det är roligare tycker jag än att bara fixera på resultat.

 

Jag känner mig fortfrande väldigt trött och tom. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur detta, men jag försöker bara göra det jag känner för. Jag ställer inga krav på mig själv direkt. Jag känner bara efter i nuet liksom. Typ: Är du trött får du sova, är du hungrig får du äta och vill du röra på dig så gör det då.

Jag har haft en bra arbtetsdag i alla fall. Jag gillar när jag har en dag då jag slutar tidigt. Idag slutade jag klockan 14:00. När jag börjar som idag kl 04:51 då vill man ju sluta i hyfsad tid. Några timmar innan dom flesta andra slutar sina jobb liksom. Börjar man tidigt så ska man sluta tidigt, då tycker jag att man har ett bra arbetspass, även om det såklart är tufft att behöva gå upp nästan mitt i natten.

 

 

 

Jag tänker mycket på mötet jag hade i Stockholm. Jag vet inte alls hur jag ska gå vidare nu när det gäller min träning och mina matvanor. Jag vet inte riktigt heller vad som väntar när det gäller undersökningar, men det kommer jag få ett "schema" på inom några dagar. Jag måste nog låta tiden gå så att jag hinner tänka igenom all den info jag fick under mötet i fredags. När det har gått ett tag så kommer jag säkert att komma ihåg mer och mer och då kommer jag säkert fram till hur jag ska fortsätta med att framförallt träningen och kosten. Det jag nu har minne av att Mona har sagt är att jag ska fortsätta som jag gör, men pressa lite till. Helst någon form av rörelse varje dag. Dessutom vill hon se ännu mindre av kolhydrater på tallriken, men jag får ändå inte utesluta det helt och hållet. Jag ska göra som jag har gjort, men var ännu mer noggrann med vissa detaljer.

 

Det  jag gör just nu är att jag tar blodtrycket på mig själv och sen mailar jag bara resultaten till Mouna. Mäta blodtrycket ska jag göra morgon och kväll i 3 dagar på raken. Vad jag vet så har jag inte för högt blodtryck och ingen har heller påstått något annat. Att jag ska mäta det är väl bara för att Mouna verkligen ska vara säker på att allt är som det ska. När det gäller den hälsogrejen som jag är inne i så kollar man verkligen allt, oavsett om det är bra eller inte. Man tar ett heletsgrepp på hälsan liksom. Det kan ju finnas andra orsaker också, men det är i så fall inget som jag behöver bry mig om. Mitt fokus ligger på att sköta träningen och maten, samt vara på plats för att gå igenom de undersökningar som Mouna planerar in åt mig. 

 

 

 

 

 

 Denna veckan har ju som sgat varit så grym på något sätt. Nu orkar jag inte mer liksom. Jag vill bara slappa och ladda mina "batterier" för nästa vecka. Idag har jag mest sovit och slappat i massgestolen, men i morse blev det ändå en promenad på ca 40 minuter runt Vänerparken. 

 

 

 

 

Skönt att det är helg nu och att jag verkligen är helt ledig. Jag ska inte göra något alls. Denna veckan har varit helt galen. Hur långa arbetsdagar som helst och igår var jag ledig, men då gjorde jag ju ett besök i Stockholm. Hela gårdagen kändes precis som en sjukt lång arbetsdag, fast jag inte jobba.  Jag gick ju hemmifrån klockan 08:30 och jag var inte hemma förrän 21:15. Samma dag var det ju, men jäklar vad lång gårdagen blev.

 

På vägen upp till Stockholm så försöker man ju mest underhålla sig med att ta lite selfies och jag lyssnade även en hel del på olika dokumentärer i poddradioversion. 

 

 

Efter att ha gått runt lite i Stockholm och inte vågat säga hej till Elsa så skulle jag ju träffa Mouna på Scilife clinic. Scilife clinic har ett riktigt "nice" kontor på Kungsgatan. Nu skulle jag få svar på hur mycket som helst om mitt hälsotillstånd. Det är ju jämförelser från den första undersökningen som jag gjorde i augusti förra året  och den undersökningen som jag genomgick i september i år. Jag skulle också få svar på vad som konkret har blivit bättre rent hälsomässig för min del. Jag har ju gjort ganska många förändringar när det gäller träning och kost den senste tiden. Man hoppas ju nu efter allt slit att många av mina värden som kanske inte var så bra för lite drygt ett år sedan nu har blivit bättre. Helst ska det ju vara klockrent. Man har ju tittat på hundratals olika saker på mig  som sen massor av olika experter inom olika områden har tittat på. Sen går då Mouna igenom resultatet med mig. Generellt sett så kan man säga att om ett värde ligger på grönt då är det klockrent. Ligger värdet på rött då måste man försöka göra något åt det ganska omgående. Ligger på  gult då kan man med ganska små förändringar få upp det till grönt. Målet är att bli helt grön med hälsan. Man går på djupet och man opptimerar hälsan liksom.

 

Exempel:

 

 När jag kom in på Scilife clinic's kontor så hälsade Mouna mig naturligtvis välkommen och direkt så uppmärksammade hon också att jag hade gått ner rätt ordentligt i vikt. Sen frågade hon mig lite vad jag har gjort eftersom jag har lyckats att rasa i vikt så mycket. Jag berättade att jag hade tex börjat lira pingis igen. Hon visde mig hur resultatet av vissa värden hade förändrats bara pga av att jag tränar bättre, äter bättre och har gått ner i vikt. Det som Mouna tyckte var riktigt bra var att vissa värden har ändrats sig från att vara riktigt dåliga till helt perfekta. Viktnedgången fick jag mycket beröm för att jag har lyckats med, men samtidigt sa hon också att hon vill se att jag gå ner i vikt ännu mer. Vissa "gula" värden kommer då nämligen(enligt Mouna) gå upp till "grönt" och då bli helt perfekta. 

 

I de stora hela så var det mesta positivt. Man vill göra vissa undersökningar i fortsättningen också på mig. Vissa värden är ju fortfrande inte bra ("röda"), men det går heller inte att få upp allt på "grönt" på bara ett år. De som känns väldigt bra för mig är att mycket har blivit bättre. Det fiinns värden som fortfrande inte är bra, men ingenting har blivit sämre sen den första undersökningen. Allt har bara blivit bättre eller så är det helt oförändrat. Det som var bra är fortfarande bra och många värden som var dåliga har jag fått ordning på. Sen finns det fortfrande saker som inte är bra och som man ska jobba vidare med, men det känns ju skönt att ingenting har blivit sämre sen sist. Bara bättre eller oförändrat.

 

Jag känner mig också nöjd eftersom jag har lyckats med att visa Mouna hur duktig jag har varit. Motivationen för mig under ca ett års tid har ju varit att kunna visa Mouna just igår att jag har lyssnat och tagit till mig av vad hon har sagt. Igår kände jag verkligen att jag hade lyckats. Det var en underbar känsla att få det bekräftat att allt mitt slit med att opptimera min hälsa har gått så bra. 

 

Efter alla dessa glädjande nyheter vad det dags att lämna Stockholm genom at ta tåget hem igen.

 

 

 

 

Jag satte mig på ett snabbtåg som skulle ta mig direkt til Vänersborg. Inga byten eller nått liksom. Bara raka spåret. När tåget hade kommit någonstans som jag inte minns var det var så var det något som strula. Fråga mig inte vad det exkat var för jag vet inte, men jag blev inte förvånad om man säger så. Vi fick stå stilla ganska länge och när tåget sen väl började rulla så åkte vi bara i 40 km/h. Inget snabbtåg längre liksom... Efter kanske 10 minuter då gick hastigheten upp igen. Tåget kom fram till Vänersborg nästan en timme försent. Det gör ju ingenting så för jag hade ju inget nytt tåg eller något byte med buss som jag skulle passa. Jag skulle ju bara gå raka vägen hem och sova liksom. Det gjorde jag också efter mitt besök i Stockholm igår. Jävlar vad trött jag var och då var jag helt säker på att nu får det bli lugnt resten av helgen.  

 

 

Jag orkade bara inte blogga igår. Jag har haft en jävligt tuff arbetsvecka. Igår spelade jag pingis på kvällen också. Det blev bara för mycket att sätta mig här och blogga också. Jag kanskriva några rader nu istället.

 

Jag är nöjd med  pingispasset igår. Mitt självfötroende var mycket bättre. Jag gjorde några riktigt bra bollar och sånt stärker ju självförtroendet. Med ett bättre självförtroende i spelet så vågar man ju testa lite svåra slag. Sen känner man att man vinner på att man vågar spela ut och man stärker självförtroendet ännu mer. Jag kämpar och gör alltid mitt bästa på träningen. Dessutom ser jag till att inte bli för bekväm. När jag ska ta mig till träningen så promenerar jag alltid dit. Det tar ungefär 20 minuter att ta sig till pingishallen. Under den tiden hinner jag fundera mycket på vad jag ska göra under kvällens träning. Efter träning tar jag också en promenad hem. Under den tiden som det tar att gå hem (20 minuter) så hinner jag fundera på vad som var bra och vad var mindre bra med dagens träning. Vad behöver jag förbättra till nästa gång och massor av andra tankar far igenom huvudet där, men de är bara bra.

 

Idag ska jag upp till Stockholm. Jag orkar egentligen inte, men detta har ju varit planerat sen länge och jag kan liksom inte bara strunta i det. Jag har många timmar på tåget framför mig. Jag borde kanske har bokat flyg istället. Jag ska ju bara upp till Stockholm och sen efter att jag har spenderat några timmar i den stan så ska jag hem igen. Jag har några möten. Jag ska bla passa på att träffa Mouna.  Vi ska gå igenom min senaste läkarundersökning som jag genomgick för ungefär en månad sedan. 

 

När jag sen har kommit hem ifrån Stockholm då har jag lovat mig själv att jag inte ska göra ett skit mer under denna veckan. Som mest så kanske jag kan "tagga" ut på en promenad. Röra på mig vill jag göra för jag har suttit så mycket stilla denna veckan så blodcirkulationen i mina ben upphör nog snart att fungera om jag inte kör någon pw i helgen. 

 

 

 

Lång dag har jag haft. Jag var uppe tidigt och större delen av dagen har jag ägnat åt att köra buss. Sen när jag äntligen kommer hem har jag tvättstugan. Jag måste ju tvätta någon gång i veckan. Dessutom har jag börjat skriva på ett mail som jag vill få klart innan jag "taggar" till Stockholm. Det är jävligt mycket jag har att skriva så jag får dela upp detta på några kvällar. Till Stockholm ska jag åka på fredag. Innan jag drar dit så ska jag i alla fall hinna jobba mer. Jag vill spela pingis en gång denna veckan och jag känner att jag måste  skriva klart mitt långa mail som kan vara viktigt, men det vet jag inte än. Risken är att detta blir ett helt meningslöst arbete, men jag chansar på att det blir som jag vill.

 

 Jag ska ju jobba i 2 dagar till denna veckan. Dagarna är långa om jag minns mitt schema rätt.  Så, jag orkar liksom inte göra så mycket annat egentligen, men lite annat än busskörnig får man gjort i alla fall.

 

Nu ska jag bli klar i tvättstugan och sen ska jag sova sängen.

 

 

Idag skulle jag köpa en ny "liten" lampa. 

 

 

 Tänker gör jag mycket. Exakt vad jag tänker på ikväll ska jag försöka skriva om nu. Jag vet egentligen inte innan vad jag kommer att skriva. Jag tänker ju samtidigt som jag sitter här och skriver. Jag bloggar om dagen så jag skriver logiskt sett då om mina tankar som jag har ikväll om denna dagen. Som vanligt snurrar det runt ganska mycket i mitt huvud. Jag är  trött och jag mår nog inte speciellt bra. Jag har grejat för mycket den senaste tiden med framförallt min ekonomidröm och det får jag lida för nu. Jag är glad över vad jag har lyckats med när det gäller den grejen, men det kommer ju en tid efter att allt är klart också. Där är jag nu.

 

Jag känner  att jag inte riktigt har tänkt på hur tiden efter kommer att vara och kännas. Dessutom vet jag att jag har mycket att göra framöver också. Utan att jag tittar framåt så vet jag det ändå. Tittar jag framåt känns det ännu värre. Jag går nästan sönder innombords när råkar titta för lång framåt. Allt är inte bara bra även om man har förverkligat en dröm. Jobbet som krävdes för att jag skulle fixa detta, plus mycket annat som jag har haft att greja med gör att det känns tufft just nu. Dessutom har det hänt lite saker som jag liksom har försökt bearbeta under denna veckan, men det har inte gått så bra. Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra framöver för att jag ska må bätte och orka med att fortsätta greja med allt jag har att göra. Det bästa är ju att inte tänka för mycket framåt över huvud taget. Då tror jag ändå att det kommer att funka ganska bra, men jag är fan inte säker på det.

 

Renoveringen av kökert är nästa stora grej för mig. Just nu känner jag nästan att jag ångrar mig lite att jag har beställt ett nytt kök. Det känns bara jobbigt att ha en stor grej att tag tag i om några månader igen. Varför känner jag så? Jag har tänkt på detta med renovering så länge. Jag har i flera år velat hitta en lösning på hur jag ska kunna få mitt hem som jag vill ha det. Nu händer det något snart som tar mig några steg närmar min sista stora dröm som jag har i livet. Ett nytt kök kommer jag att få om mindre än ett halvår och nu ångrar jag mig. Allt beror väl på att jag känner mig så sliten och tom just nu? Jag vill bara ligga i soffan, slappa och ligga och sova i min säng. 

 

Samtidigt kan det väl ändå inte vara så att jag innerst inne inte vill fixa mitt kök i januari nästa år? Det kommer ju att bli snygg och väldigt bra. Mitt nuvarande kök har jag många problem med och jag måste ju fixa det någon gång om jag nu har tänkt att bo kvar här. Problemen kommer bara att öka om jag inte gör en totalrenovering av köket ganska snart. Det borde inte vara så att jag får känslan nu av att jag ångrar mig och jag tror inte att jag innerst inne gör det heller. Jag har också svårt att tro att jag kommer att ångra mig när väl köket faktiskt är klart. Att jag får känslan av att jag ångrar mig handlar nog om att jag helt enkelt inte mår så bra rent psykist. Jag tänker för mycket negativa tankar och jag vill liksom inget göra.  Det känns som jag har gått lite i en fälla. Jag kan ju välja att bara strunta i allt jag inte vill göra, men gör jag det så har jag känslan av att det på sikt bara kommer att bli värre. Jag vet att man ibland bara måste jobba och jobba och kämpa. Tillslut får man lön för mödan. Men jag har ju gjort de. Jag har grejat, jobbat och kämpat med allt möjligt under hela detta året. Jag har också fått ordentligt med lön för mödan, men nu måste jag göra mer för att inte mycket inte ska bli ännu mer och på sikt och kännas ännu värre, mest rent psykiskt, men också ekonomiskt. Jag har liksom hamnat i en ond cirkel.. Jag måste göra saker för att det inte ska kännas värre, fast det känns inte bra att göra nånting över huvud taget. 

Det blev en morgonpromenad även idag. 5 rundor på en och samma vecka var målet, och 5 rundor är nu avklarde denna veckan.

 

Dagens runda kändes klart sämst av de jag har gått denna veckan. Det var inte roligt och det kändes bara segt. Jag var inte tillräckligt motiverad och inställningen som jag hade före jag skulle ge mig ut på dagens runda var inte heller bra Allt kändes barfa tråkigt liksom Hade jag inte haft en målsättning med mina promenader då tror jag inte att varken dagens runda, eller gårdagens runda hade blivit av. Att jag har en målsättning var alltså avgörande för att jag denna veckan skulle gå mina 5 promenader där varje promenad blev minst 40 minuter lång.

 

 

 

 

Idag har jag mest sovit känns det som. Jag sov ganska länge under förmiddagen. Jag kände när jag gick upp att jag egentligen inte ville gå ur sängen. Men så tänker jag på att jag vill få gjort mina 5 morgonpromenader som är målet för  denna veckan. Därför tar jag mig upp ur sängen även om det tar emot. Att jag har målsättningen gör att jag får det jag ska göra gjort.  Det blev en promenad på en timme. Nu har jag bara en gång kvar och jag har 2 dagar på mig. Det borde man ju fixa.

 

Det blåste en hel del när jag var ute under förmiddagen. Nästan storm på vissa ställen. Det sjuka var att när jag gick min runda så lyssnade jag på ett dokumentärprogram som handlade om en annan storm. Stormen Gudrun. Det bara blev så att jag råkade välja det programmet när jag kollade på en lång lista som säkert innehöll 50 dokumentärprogram. Min tanke från början var inte att jag skulle lyssna på ett program som handlade om en storm bara för att det blåste storm ute idag. Det råkade bli så bara. Jag visste inte ens när jag började lyssna på programmet om stormen Gudrun att det blåste ute idag. Konstigt att det kan bli så.  Slumpen liksom. Jag är i alla fall glad över att det inte blåste så mycket idag som det gjorde en dag i Januari 2005 när stormen Gudrun drog över stora delar av Sverige. Då hade man fan inte vågat sig ut. 

 

 

Innan jag  gick hem efter att ha tagit min runda så tog jag vägen förbi Koppargrillen och köpte med mig en fisk. Efter jag hade ätit dagens lunch och fått insikten om hur mycket jag har att göra idag så orkade jag bara inte bry mig. Jag kröp bara ner i sängen igen. Jag sov nog bort nästan hela eftermiddagen.

 

Jag har så mycket som snurrar i huvudet hela dagarna nu. Mycket är ganska jobbigt och jag känner mig lite tom. Jag orkar helt enkelt inte att ta tag i hur mycket som helst om och om igen. När man känner så då är det nog bra att bara ta ett "break" från allt och inte bry sig. Kanske måste jag bli ännu bättre på att säga nej till saker. Jag har de senaste åren blivit bättre på att just säga nej när folk frågar om alla möjliga olika saker. Men det finns mycket som jag vill göra och problemet med mig är ju ofta att jag vill göra mer än vad kroppen knappt tål. Nu ligger jag på gränsen igen och då orkar jag inte för att jag känner att det blir för mycket, fast det blev i alla fall en promenad idag.

 

 

Jag har varit och tränat pingis ikväll igen. Det gick bra ibland. I små korta perioder är jag uppe på maxnivå i mitt spel. Perfekt träff, bra fotarbete och jag läser både spelet och skruven bra. Jag var uppe på mitt bästa spel och nosa idag, men problemet är att när jag inte spelar 95-100% av mitt kunnande då spelar jag istället skitdåligt.

 

Helt plötsligt stämmer ingenting från en minut till en annan så är allt som var så bra med mitt spel bara som bortblåst .Jag vet inte vad det beror på. Jag har spelat pingis i typ "104 år" Men jag har aldrig förtsått varför ens pingisspelande går så mycket upp och ner i spelnivå under en träning eller tävling. En förklaring kan vara att när det går bra så glömmer man att tänka pingis. Man bara blåser på och glömmer kanske den taktiken som man ska spela efter. 

 

Jag ska ta mig bort till pingishallen igen. Jag hopaps det går bra. Går det bättre än förra gången då går det riktigt bra. Så  det hoppas jag på. NU KÖR VI!!

 

 I morse var jag ute på en morgonpromenad igen. Rätt skönt att bara promenera runt och tänka lite fritt på allt möjligt. Jag fick en tanke på mer renovering. Man kanske ändå ska dra igång något ganska snart. Fixa något rum i alla fall. Gör jag rätt från början bara så borde jag bli klar innan jag ska dra igång med köket. Jag funderade ganska länge på den grejen, men när jag kom hem från min promenad så kände jag ändå att det nog är bättre att vänta till mitt kök är på plats.  Men det skulle nog kunna gå, men jag har som vanligt svårt att bsetämma mig hur jag ska göra. 

 

 

 

Jag sitter här och funderar lite kring mina pengar igen. Jag befinner mig just nu där jag alltid har velat vara ekonomiskt. Jag är där nu som jag i så många år bara har drömt om. Just nu är jag där. Jag funderar på hur det känns. Vad känner jag exakt egentligen nu när min dröm är förverkligad?

 

Jag kan lätt säga att: Jag känner inte att jag mår bättre  bara för att jag nu har mer pengar på banken än tidigare. Jag har aldrig haft mer pengar än vad jag har just nu, men just nu känns det bara som siffror på ett kontoutdrag. Jag ser inte dessa siffror som pengar. Jag har egentligen inte tagit in än jag sitter på några x antal hundratusen kronor. Jag vet inte om jag kommer att fatta vad jag har gjort någon gång. Jag var väldigt koncentrerad under hela den tiden som jag verkligen jobbade med min "ekonomidröm". Därför har jag svårt att minnas mycket av detaljer i denna grejen. jag kommer ihåg 5-6 detaljer, resten är liksom svart för mig.  Det känns som jag har ungefär lika mycket nu som jag alltid har haft, fast jag har mer nu.  

 

Jag tror inte jag kommer att leva så annorlunda mot vad jag har gjort innan jag hade dessa pengar. Jag ska använda en del mina pengar  till renovering. Sen handlar det mest om att jag kommer att tjäna lite mer i månaden pga detta som jag har byggt upp med min ekonomi under året. Jag kommer att ha ett stabilt ekonomisk läge under väldigt lång tid framöver. Kanske livet ut. 

 

 

Jag tror däremot inte att jag kommer att börja leva så mycket annorlunda mot vad jag innan har gjort. Jag gör det jag gör och det känns som allt jag gör idag har jag nästan alltid gjort. Att göra så mycket mer finns det liksom inte tid för och jag funderar inte på att sluta med något av de jag gör idag och göra något annat. Jag vill blogga, vara med kompisar, träna på gymmet, gå promenader, träffa min familj, spela pingis och ha kanske någon större grej att se framemot. Ta någon resa ibland och köpa lite inredningsprylar, kanske renovera och bjussa lite extra på en utekväll ibland, absolut. Det kan gärna få gå mycket pengar där, men jag vill ändå ha en plan hela tiden så jag inte sen står där efteråt och ångrar mig.

 

 Jag kommer att fortsätta att spara lite pengar varje månad på min bussförarlön. Det känns mer rätt än att slösa och inte vara nogrann med pengar. Min erfarenhet är att man så lätt ångrar sig om man bränner för mycket pengar bara för att man har råd. Man köper lätt väldigt mycket skit och dessutom tror jag att det kan vara farligt på sikt om man gillar att spendera mycket pengar hela tiden. Då kanske jag sabbar denna grej som jag nu har byggt upp. För mig skulle det kännas så hemskt! Jag skulle aldrig förlåta muig själv om jag bara sabbade allt. Visst ska man unna sig och inte vara snål, men jag tänker sätta gränser och så även nu när jag har fått min privateknomi jävligt stabil. Fötterna på jorden vill jag ha. Det känns väldigt viktigt, rätt och sunt.

 

 

Jag har genom åren följt massor av bloggar, men jag har börjat följa färre och färre. Det beror inte på mig. Det beror på att många av dom jag har följt i flera år bara slutar och lägger ner sin blogg. Ett kort period var det hur många som helst av dom jag följde som bara slutade med bloggen. Man skrev typ: Tack och hej jag har bloggat i flera år nu och det tar för mycket tid av mitt liv.  

 

Jag kan bara säga att jag tycker det är tråkigt och själv vill jag inte sluta. Men det är ju upp till va och en om man vill blogga.  Jag tycker det är för roligt att blogga och det är därför min blogg lever vidare. Det ska vara roligt det är det viktiga.

 

Till min GLÄDJE  har jag nu sett att självaste supersnygga Victoria Silvstedt har börjat att blogga. LÄNK

Kul att jag hittade någon som har startat en blogg. Jag tycker så många bara lägger ner. Det är ju heller inte fel att det är just Victoria Silvstedt som bloggar. Det finns ju inga större fel på den tjejen, om man säger så.

 OMG WOW WOW!!

 

 

Jag har varit och spelat pingis igen. Nu känns det lite som man är på gång, även om jag  Det fanns något nu som börjar likna det pingisspel jag söker. Tex stämde mina servar riktigt bra ikväll. Jag hade mycket variation och jag var noga med placeringarna. Dessutom kände jag ofta att jag var lite steget före. Jag fintar kanske lite med överkroppen för att få motståndaren att tro att man placerar bollen på ett ställe, men på hundradelen av en sekund så lägger man bollen på ett helt annat ställe på bordet än vad motståndaren tror från början. Klara man av den luringen då får man ofta övertaget direkt i bollduellen. Det var också något som jag kände stämde bra idag.

 

Dom flesta som jag lirar med nu är ju lite bättre, (eller kanske mycket bättre än mig) men då får man ju alltid bra träning. Det är ju tackvare dom som jag tränar med nu som gör att jag känner att jag själv blir bättre. Perfektare träning för mig kan detta egentligen inte vara just nu. Jag försöker också tänka att jag kan vinna över alla, fast jag kan erkänna att jag kanske inte alltid tror på mig själv till 100% varje gång. Det ska man vara ärlig med att säga. Men vill man att det ska gå bra med pingisen så måste man tro på sig själv, och tro att man kan vinna över all spelare. Man ska vägra acceptera tanken på att någon är omöjlig att vinna över. Jag försöker tänka så, men det är lättare sagt än gjort.

 

Jag har tänkt mycket på mina servar den senaste tiden. Kan jag få dom att stänmma som idag så får jag mycket snabba gratispoäng och mycket lägen efter min serve som gör att jag kan få övertaget tidigt i bollen. Serven är ju enda gången som man bestämmer helt själv vad som händer. Bara servearen vet ju egentligen vad som händer. 

 

Det var något idag som ändå gick bra, men det är långt kvar till någon superform. Fast jag ska köra på och jag är glad att jag tycker det är så roligt att lira.

 

Det var kallt att vara ute på morgonpromenad idag.  3 gånger till denna veckan ska jag gå ut och promenera på morgonen. Minst 40 minuter varje dag. Det är mitt mål denna veckan med rörelse och träning. Det är nog bara ibland att känna att man har ett mål som man fixar hur lätt som helst. 

 

 

Nu ska jag gå ut och äta lite och sen blir det nog mest slappa resten av dagen. Jag är väldigt trött och mycket tankar snurrar runt i huvudet.  Skönt att man är ledig idag. Ikväll sen ska jag lira pingis igen. Det ska bli kul !!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har varit och tränat lite nu under kvällen. Det gick nog bra, men jag funderar lite på hur mycket jag egentligen ska köra. 

 

Jag känner någonstans att jag vill hålla igång mycket med träningen. Powerwalk, promenad, gym och pingis är de jag kör nu. Jag tycker mig se att jag  kan träna gym, powerwalk och promenader nästan vilken tid som helst på dygnet, men samtidigt ställer jag mig frågan om det är värt att bry sig?

 

Gymmet där jag tränar är nu öppet dygnet runt. Det innebär att jag rent teoretiskt kan träna varje dag på gymmet eftersom jag inte jobbar dygent runt. Jag skulle kunna gå upp mitt i natten och köra gym innan jag börjar jobba klockan 05:00 på morgonen. Jag skulle kunna köra gym efter att jag har slutat mitt arbete klockan 23:00 på kvällen. Är jag ledig så finns ju ofta all tid i världen. Jag tänker att det kanske är bättre att träna väldigt sent på kvällen istället för att träna tidigt på morgonen innan man sen ska jobba. Det känns ofta lite skönare att köra på kvällen, men samtidigt är man pigg hela dagen om man har börjat sin dag med att köra ett pass på morgonen. Sen kan man ju vara pigg ändå under en dag om man väljer att sova ut på morgonen. Då jag känner mig som mest trött det är när jag har varit uppe väldigt tidigt och kanske inte börjar koppla av förrän ca sju på kvällen.

 

Det finns möjligheter att träna mycket gym nu. Fast jag har börjat tveka om jag verkligen ska ge mig på att också träna på väldigt udda tider. Går man bort till gymmet och kör vid midnatt så tror jag att det är svårt att ge 100%. Samma är när man kör ett pass efter att ha jobbat natten. Jag har en någon gång stått på gymmet klockan 04:00 på morgonen. Den gången hade jag jobbat natten och valde sen efter avslutat arbetspass att känna hur det känns att köra gym mellan 04:00 och 05:00  på morgonen. Det kändes lite coolt att ha hela gymmet för sig själv, men jag tror att träningen hade blivit betydligt bättre om jag innan hade sovit några timmar och sen gått bort kanske 9 timmar senare och tränat då istället. Känslan jag har är att det är bättre att köra så man får ut max av träningen genom att försöka med alla medel att göra så bra träningspass som möjligt. Det msåte vara kvalitet liksom.. Kör man på för mycket udda tider som mitt i natten eller en sjukt tidig morgon så tror jag att det kan vara lätt att tröttna och tappa motivationen. Det är tufft nog att bara träna och hålla igång. Kör man på för mycket udda tider också så tror jag inte det håller längden. Det gäller ju att träna på sånt som man klarar över tid. 

 

När det gäller powerwalks och promenader så har jag nog provat allt man kan tänka sig där. Ett tag var jag nästan ute varje dag och gick över milen. Det kunde verkligen vara på udda tider. En gång ställde jag klockan på typ 06:00 på morgonen, gick upp och tog på mig för att sen gå ut på en promenad i över 2 timmar. Jag har provat att gå långpromenader på över en mil när det har varit minusgrader och typ nordanvind ute. Jag har gått i spöregn och när det kanske har varit 30 graders värme och ingen vind. Sent på kvällen har jag också gått långpromenader och en gång i alla fall så kommer jag ihåg att jag frös rätt ordentligt och ändå promenarade  jag på i över en mil. Det jag inte fattar är vad som har motiverat mig när jag körde på så här. Idag fördrar jag en powerwalk på ca 40 minter och sen räcker det., Att gå i flera timmar känns idag bara helt meningslöst.

 

Jag vet inte vad som är bäst att göra och hur jag ska tänka kring träningen. När, vad och hur mycket ska jag träna. Ska jag så fort jag är sugen på att träna bara göra detta? Hur mycket ska man egentligen vila och hur mycket ska jag träna? Jag vet faktiskt inte riktigt? Det känns fel på ett sätt att inte träna när man kan och är sugen på att få röra på sig, men samtidigt kan man ju inte träna jämt bara för att man är ledig och sugen på att träna. Jag tycker verkligen det är skitsvårt att hitta en bra balans i detta. Som det har varit tidigare så har jag antingen kört för mycket eller för lite. Jag har egentligen aldrig funderat på hur mycket jag ska köra över huvud taget, men jag tycker det är bra att jag har börjat gör det nu. Även om jag inte vet ett skit vad som är rätt och fel i detta. Och hur ska jag kunna ta reda på vad som egentligen är bäst för mig. Är det verkligen värt att bry sig ännu mer om denna träningen?

 

Nu har jag varit ute på en morgonpromenad. Det blev en pw för jag höll uppe tempot under 40  minuter.

Målet är att köra 5 morgonpromenader denna veckan och är ju inte några som helst problem att fixa det. 4 gånger kvar, det är måndag nu och jag har 6 dagar på mig. Det är ju inga som helst problem att fixa. Men att jag ändå har det som mål gör ju att jag går ut och kör. Om jag inte har den målsättningen då kanske jag skiter i det helt. Det är ju den träningen som blir av som ger något, inte tvärtom.

 

Förra veckan körde jag totalt 200 armhävningar.  Det var det som fantastiska Ida Warg utamande typ alla i att genomföra då. https://www.youtube.com/watch?v=RV2fCHp8NqE

 

Jag kan erkänna att jag inte är säker på att jag gjorde dom korrekt, men jag körde 200 st som tog som fan ialla fall.

 

Denna veckan handlar hennes utmaning om att man ska gå minst 5 morgonpromender på en vecka och dom ska vara minst 40 minuter långa. 

 

 

Denna utmaningen vet jag ju att jag klarar. Detta har jag ju gjort hur många hundra gånger som helst typ. Men jag är ändå motiverad till att köra på detta nu eftersom det är fantastiska Ida Warg som utamanar liksom. Bara så grym tjej ju!

 

 

Hej!

 

Jag har inte bloggt något idag, men jag kan ju ägna den sista timmen på denna dagen och även veckan åt att skriva ner vad jag tänker på just nu.

 

Jag går fortfarande runt och grubblar en hel del över min privatekonomiska sitution. Den här grejen om att få den privatekonomi som jag så länge har drömt om har jag ju förverkligat nu. Jag tycker egentligen att detta är klart  när jag har alla pengar inne och jag bara lite smågrejer kvar att göra med detta.  Jag borde ju nu kunna släppa denna grejen, men det kommer ändå upp väldigt mycket tankar kring detta. Det värsta är att jag ofta tänker att jag kanske ska göra lite till. Jag skulle ju kunna dra in tex 50 000 kr till om jag gör så här. Eller bara statsa 30 000  på en grej som jag tror att jag sen kan tjäna 30 000 kr på och alltså få in 60 000 kr. Så har mina tankar gått under hela detta året och det ångrar jag inte, men nu vill jag egentligen inte längre, fast det är svårt att sluta för intsällningen i över 10 månader har bara varit att jag ska ta chansen hela tiden att tjäna extra pengar när jag har chansen att tjäna extra pengar. Jag har också tagit många av de chanser som jag har fått och det är därför jag har förverkligat min dröm nu. Det måste man ju säga när jag nu sitter i en situtaion där jag ska betala för ett "flong" nytt kök, och sen har jag ändå mycket pengar över som jag kan resa för eller göra annat kul med. 

 

 

 

Jag har varit och tränat lite på gymmet nu under eftermiddagen. Jag fick se att tiderna för när man kan gå och träna har ändrats. Det kanske har varit så länge, men jag har bara inte lagt märke till det. Förut i alla fall så var gymmet där jag tränar  stängt  klockan 23:00 - 04:00. De övriga tiderna kunde man träna på, men inte under några timmar på natten. När jag började för flera år sedan att hänga på detta gym så hette det ju Sportlife och då var det ett tag så att man bara  kunde  träna när det fanns bemanning. Sen ändrades det till att man även kunde träna på tider då det inte finns bemanning. Möjligheten till mer tid för träning och har också ändrats till det bättre någon gång till, men nu har det blivit så bra att man (om jag inte har fattat fel) kan köra dygnet runt. Det finns ju något annat gym i denna stan som sen länge har varit tillgängligt för träning dygnet runt, men jag har aldrig funderat på att byta för den sakens skull. Jag trivs bra där på STC i Vänersborg. Man behöver ju inte byta gym när man känner att man är nöjd med helheten liksom. Personalen där på gymmet där jag tränar är allt som oftast snälla och trevliga och väldigt hjälpsamma.

 

När man nu kan träna dygnet runt  då öppnar sig en helt ny möjlighet för mig när det gäller träningen. Jag har ibland tänkt när jag har jobbat ett eftermiddags och kvällspass att jag vill direkt när jag kommer hem gå bort och träna på gymmet. Det har ju inte gått för jag kanske inte har varit hemma förrän väldigt sent och stänger gymmet klockan 23:00 så det ju inte alltid vart parktikst möjligt. Men nu kan man ju träna precis när som helst på dygnet och ledig är jag ju varje dag, fast inte dygnet runt då. Men eftersom gymmet är tillgängligt nu för träning dygnet runt så kan jag ju välja att köra hur sent som helst på kvällen och sen kanske jag har sovmorgon dagen efter. Det tror jag många gånger kommer att kännas bättre än att gå upp tidigt en dag bara för att hinna med gymmet innan man ska sitta i bussen igen på ett eftermiddags och kvällspass. Nu finns möjlgheten att träna, sen lägga sig för natten och morgonen efter behöver man inte bry sig om att man vill hinna träna innan kanske dagens arbete drar igång igen. 

 

Jag tror fakiskt att jag kommer att träna mer nu när jag har sett att  STC i Vänersborg har öppet dygnet runt. Det ökar min motivatonen till att träna när jag själv kan välja precis när det passar mig bästa varje dag. Jag kan ju mer än tidigare sova ordentligt och ändå träna Innan eller efter busskörningen. Det gör ju i sin tur att jag orkar träna mer och säkert också bättre än tidigare. Nu tar man detta med träningen och en bättre hälsa ett steg framåt igen. Grymt ju!

 

 

 

 Det är ju klart att jag fixar min ekonomidröm nu! Jag har nu den privatekonomi som jag länge har drömt om. Jag har bara lite småsaker kvar att göra och därför blir jag inte helt klar förrän i slutet av detta året. Men alla pengar har jag redan dragit in och jag behöver inte göra mer för att få in ännu mer pengar i denna grejen.

 

Det känns skönt att man ännu en gång har förverkligat en dröm. Sist jag gjorde det var 2011 när jag lyckades åka på 4 utlandsresor det året. Jag hade det bra, fick se allt som jag ville se, brände mycket cash och fick massor av upplevelser som nu är rätt sköna minnen.

 

Jag har varit nära några gånger att misslyckas med denna drömmen som jag nu har kämpat med att få fixad. Det berodde på att jag hade lite svårt ett tag att spara pengar. Det är ju roligare att bränna pengar än att spara liksom. Men jag tog mig i kragen och tänkte efter. Hinner man sova på saken också då brukar man fatta bra beslut sen. Nu är jag glad över att jag inte struntade i att kämpa på med min dröm. Jag är glad över att jag struntade i den där resan som jag var så nära att boka. Jag är också glad över att jag inte har festat upp onödigt mycket pengar, fast jag säkert under detta året har tänkt tanken många gånger. Jag får  så mycket tillbaka nu för att jag konsekvent bara har kört på och gjort de jag har sagt från början att jag ska göra med min privatekonomi. Det kändes som det var för mycket att göra när jag började, men tar man det bara lugnt och är grymt fokuserad på nuet så kan man lyckas med sånt som till en början kanske känns tufft att fixa. Det gäller bara att ha en bra strategi, och sen tar man ett beslut och kör på. Det enda som förändrar något är att man tar ett beslut och gör det som krävs för att lyckas. Tålamod har varit bra att jag har haft mycket av också.

 

Jag har nu gjort så mycket som jag tycker är värt att göra när det gäller mina pengar. Naturligtvis kan jag göra ännu mer, men livet går ju inte ut på att man ska spara pengar och ha så mycket pengar som möjligt.  Det är ju vad man byter pengar mot  som verkligen är det som kan vara värt något. Man ska må bra och det ska vara roligt att leva livet. Pengar måste man ha, men det får ju aldrig bli det enda som betyder något.

 

 Som alltid när man förverkligar någon dröm eller något liknade så vill man ju fira. Helst med skumpa och jag kör gärna på fontänmodellen.

 

 

 

 

 

 

Jag fick gjort massor idag. Det som var bra var att jag löste allt på ett bra sätt. Telefon gick ju varm i morse. Samtal, SMS och mail om alla möjliga saker. Allt är som vanligt helt oberoende av varandra.  Jag ska få in tider för möten, göra lite med min ekonomidröm, prata med någon hantverkare som ska hjälpa mig med köket och sen mailar Mouna och vill gå igenom mitt hälsotillstånd med mig på ett möte uppe i Stockholm. Jag pratade ju också med en pingissnubbe. Allt händer samtidigt och jag var då ute och skulle ta lite bilder och spela in en video som jag har tänkt att ha till framtida blogginlägg. Riktigt roligt tror jag ni kommer att tycka att de är. Om ni nu bara släpper den sk jantelagen.

Jag måste ju sköta det jobbet jag har också. Jag känner inte att jag kan ta så mycket ledigt nu och då får jag klämma in allt annat jag har att göra när jag är ledig. Det är inte helt lätt alltid, men tänker jag till lite innan jag bestämmer mig för vad jag ska göra så löser jag än så länge allting. 

 

Det är kul att man har och greja med. Jag hoppas bara inte att det blir så mycket mer nu för då pallar jag inte med. Säga nej till en del är nog en bra idê framöver. Jag måste ju ha lite tid där jag bara inte gör någonting också. 

 

 

 

Jag har varit och spelat lite pingis igen. Bra att jag har kunnat köra 2 gånger denna veckan. Blir lite lättare att försöka rätta till alla misstag som man gjorde under förra träningen eftersom man har dom färskt i minnet. Det gick bättre ikväll än sist jag tränade. Jag rör mig lite bättre vid bordet och jag försöker spela mer forehand, vilket är bra. Däremot har jag lite ont i min handled och när jag ska göra vissa slag som tex mycket en överskruv på en hårt underskruvad boll då gör det så jävla ont i handleden så jag fixar inte att göra rörelsen korrekt. Det finns andra slag också där jag känner att det gör väldigt ont och det känns precis i slagögonblicket, och det är jobbigt. Känner man att man har lite ont någonstans så är det svårt att köra på max, och man vågar ju inte göra det heller för då kanske det blir ännu värre. 

 

Bättre än sist gick ändå pingisen idag och det får jag vara nöjd med. Jag har fortfarande ganska dåligt självförtroende när jag spelar. Där är det riktigt uppförsbacke just nu när det gäller det mentala. Men det är bara att träna på. Innerst inne så vet jag ju att pingisen inte är så viktig. Jag kanske tar det lite för allvarligt, men det är bara för att jag vill så gärna spela bra. Men egentligen så gör det ju ingenting om jag spelar dåligt eller inte kan spela så bra som jag vill. Riktigt bra för min hälsa är det i alla fall, oavsett hur jag spelar på träningarna.

 

 Vilken förmiddag jag har haft. Inte en lugn stund sen klockan 08.00 i morse. Nu kan jag slappa lite i alla fall, men jag springer upp och ner i trapporna här hemma eftersom jag håller på nere i tvättstugan.

 

Min telefon har gått varm idag. Hela förmiddagen har det ringt eller så har jag fått SMS eller mail. Jag har ju också använt telefonen för att kolla upp saker som hur jag arbetar eller så har jag bara sökt efter info på någon hemsida. Det är tur att man har sin "ajfåne" med sig.

 

 

Det ringde en "pingisgubbe" och frågade mig lite om en beställning som jag har gjort. Mer pingisprylar vill jag ha, men det jag hade betsällt denna gången var slut så han som ringde undrade om jag ville ha något annat istället. Jag sa att vi skiter i det då och så gör jag en ny beställning längre fram.

 

  Sen mailade Mouna mig och frågade om vi kunde ses för en sk rapportgenomgång av min senaste undersökning. Jag mailade tillbaka några datum (mitt i alla ärenden på stan) och sen skriver Mouna att hon kan boka om några av de  möten som hon har på en av de dagarna som jag hade möjlighet att träffa henne på, och sen var det ju bara för mig att köpa en ny tågbiljett till Stockholm. Detta mötet med Mouna skulle man ju kunna ta via Skype istället, men jag vill helst träffa min doktor mer fysisk när det rör sig om min hälsa och jag har ju heller inget emot att "tagga" upp till Stockholm på någon ledig dag. Det är alltid roligt att besöka huvudstaden. Man får ju säga att Mouna är väldig bussig som kan tänka sig att boka om några möten som hon redan har planerat in. Hon gör så för att det ska passa mig bättre och det är ju väldigt snällt och bra fixat liksom. 

 

 Min telefon har som sagt varit flitigt använd nu under morgonen. Man vill ju tex kolla dagens lunch på de olika restaurangerna här i stan och mycket annat behöver ajg ju också kolal upp. Så det är tur att man har den där saken som kallas för IPHONE. Undra om jag ska byta upp mig till en 6:a? Sex måste ju vara bättre än fyra.

 

 Hej! 

 

Nu snurrar det ordentligt i huvudet. Jag vet inte hur denna text egentligen kommer att bli. Frågan är om jag kan skriva ett inlägg så ni förstår vad det handlar om över huvud taget?

 

Jag har inte riktigt lika mycket att göra nu som jag hade för några veckor sedan, men det känns ändå som jag har för mycket att göra. Jag grubblar och tänker mycket på min privatekonomiska dröm som just nu känns riktigt läskig. Jag måste vara extremt noga så jag inte räknar fel. Det är inte roligt om jag missar något viktigt  när jag bollar med flera hundra tusen kronor. Jag vet vad jag gör, men jag är inte van vid att greja med så stora summor som det nu handlar om. Det är bara läskigt och jag mår inte så bra av det. Där ser man att man mår inte bättre för att man har mer pengar. På ett sätt mår jag bra för jag vet ju säkert nu att jag förverkligar min privatekonomiska dröm i slutet av året, och i början av nästa år så får jag mitt drömkök. Men att hålla på att fördela X00 000 kr tycker jag bara är jobbigt. Jag kan inte förklara varför jag känner så, det bara känns så liksom. 

 

Många är på mig också. Folk vill att jag ska hjälpa till med allt möjligt. Kan du göra det säger någon, eller du borde hjälpa mig med detta säger någon annan. Jag brukar vara ganska bra på att strunta i sånt som jag inte vill göra, eller inte är skyldig att göra. Men när man känner att så många är på mig  om alla möjliga olika saker så blir det på något sätt jobbigt att hantera. Jag får ofta säga nej och förklara varför jag inte har möjlighet. Jag tycker detta är ganska jobbigt.