HEJ JAG HETER DANIEL (DANNE)

Jag heter Daniel, kallas för Danne ibland och kommer säkert att jobba som bussföare i många år till.

Ibland önskar jag att jag att mina drömmar redan var förverkligade. Ibland skulle jag vilja vara lite mer på hugget när det gäller att få vardagliga saker gjorda och jag vill aldrig vara slö, fast ibland känner jag att jag är det ändå. 

När jag var yngre så trodde jag att typ alla människor som var vuxna var personer som man alltid kunde lite på. Jag visste att vi barn var "skvallerbytta bing bong", men jag trodde inte vuxna kunde vara lika barnsliga. Å andra sidan tycker inte jag att det är något fel på att vara barnslig som vuxen, men jag avskyr skvaller (kärringbabbel)

Jag heter alltså Daniel, men kallas ibland för Danne. Det finns 2 personer här i stan som kallar mig för Johan och dom verkar aldrig fatta att jag heter Daniel så jag har slutat att säga det till dom. En fd kollega kallade mig också länge för något helt annat än vad jag egentligen heter. Sen slutatade han på mitt jobb  och jag hann liksom aldrig säga vad jag hette. Låter lite väl dumt, men så var det.  

 Jag är en person som gör mina misstag och har mina fel och brister, men jag är för det mesta nöjd även om inte allt känns helt perfekt. Jag drömmer inte om en plats i solen eller om att ha massor med pengar bara för att ha pengar.   Jag är en person som vågar säga nej för jag vet att jag mår bättre av att göra det jag vill och inte tvärtom (vad andra vill).