Det var denna arbetsdag. Ganska lugnt att köra och det känns väldigt lätt på något sätt. Allt är väl lätt när jag inte för så längesen hade en sån jäkla tuff period av jobb. När man nu inte har detta länger så känns dom normala arbetsdagarna som rena semstern. Gött de.. Jag tränar ju en del också så det är lite fart i kroppen och det bidrar säkert till att man dagarna inte känns så tuffa. Man orkar mer innan man blir trött liksom.

 

Synd bara att jag blev sugen att gå och träna precis när jag skulle "tagga" till jobbet. Sover man bort hela förmiddagen så blir det ju så. Det där stör mig lite fortfarande, men jag hade från början inte tänkt att gå och träna idag och sen blir man sugen , så typiskt.

 

Ska jag börja chocka mig själv och ställa klockan på mina lediga förmiddagar och bara klia upp och dra bort till gymmet? Det finns ändå en liten hake här. Kalla det bortförkalring om ni vill, men jag tycker att detta är ett bra argument att ha som ursäkt, eller en förklaring. Jag har ofta dagar och hela veckor då jag går upp sjukt tidigt för att jobba. När man då har veckor där man inte behöver gå upp tidigt för att man ska jobba då vill man gärna sova ut. Man lever ju liksom inte ett så inrutat liv så att man så fort man har tid för träning så gör man det.  Jag vill gärna sova ut om jag kan, men smatidigt är det ju fan att man ska bli sugen på träning och så hinner man inte för att man har jobb. Nu tycker jag ju att det är roligt att jobba också så helt katastrof är det ju inte att man ska till jobbet när man vill träna. Dessutom jobbar man ju aldrig så mycket så man intehar tid att träna. Fast man lever som sagt inte ett så inrutat liv så man gör något för att man har tid att göra detta även om det kan vara en viktig del i sitt liv. Kommer inte längre med denna fundering nu. Jag ska tagga bort imorgon i alla fall. Då jävlar ska det köras hårt !