Jag funderar funderar lite tillbaka, men också på framtiden. Jag kämpar vidare trots att jag har haft mycket motgångar om jag tittar bakåt så kämpar jag vidare med livet för att få som jag vill i framtiden. Jag vill skapa ett bra "nu". Mitt liv är ju det enda livet jag har och det vill jag leva gott.  

 

Hur började detta året för mig? Jag började med att ha ett nyårslöfte vilket var att ha ett oändligt tålamod. När det nu har  gått några veckor sen nyår så känner jag att jag håller mitt nyårslöfte. Jag har verkligen tålamod. Det finns så mycket jag skulle vilja göra, men det finns bara ett fåtal saker som verkligen är viktiga och det kämpazr jag för just nu. Det krävs tålamod för har jag för bråttom då går det inte. Tålamod och vänta är verkligen orden just nu och jag klarar detta väldigt bra tycker jag.

 

Nu ska jag inte ångra något i år. När man tänker så då kanske jag inte vågar göra så mycket? Vågar man inte göra fel då blir det kanske heller aldrig rätt? Fast samtidigt har jag ju nu länge gjort så många fel och om jag har lärt mig något på detta så måste jag ju ändra och göra om. Göra om och göra rätt liksom. Hade jag för bråttom när jag gjorde fel, då måste jag väl ha tålamod och inte ha så bråttom nu i min strävan att göra rätt? I min värld låter det väldigt rätt och det är vad jag vill att saker och ting ska bli nu.

 

Man får kämpa på med sin vardag. Jag vet att jag är lyckligt lottad i dessa tider när det är lågkonjunktur och många  människor är utan jobb. Hos mig är det ingen kris. Jag lägger undan minst 10 000 i månaden på mina intjänade pengar  och är inte snål med maten. Jag har det bra och det är jag väldigt tacksam för även om jag inte lever ett liv i lyx. Men jag är bra på att glädjas åt det lilla jag har och nu med mitt tålamod som jag har så kommer jag att kunna göra vad jag verkligen vill. Jag behöver inte göra det jag har lust med just nu för ofta är det just sånt som jag sen har ångrat att jag gjorde. Jag har ibland ställt mig frågan om jag förtjänar att ha det liv jag har idag? Förtjänar jag det liv jag strävar efter? När jag funderar över svaret så kommer jag alltid fram till att jag självklart förtjänar allt jag får i livet. För jag får aldrig något om jag inte anstränger mig innan. Anstränger man sig får något  å gör man ju sig förtjänt av det.

 

 

Egentligen kan man ju säga att jag nu har ett tålamod bara för att jag tidigare har haft för bråttom. Jag har försökt klara saker, men jag har inte lyckats. Fast jag har inte heller misslyckats för om jag nu kommer att lära mig av dom fel jag tidigre har gjort då kommer jag ju att lyckas med det jag verkligen vill. Gör jag det då blir jag ju nöjd och då spelar alla fel ingen roll.