Springa ute är ju trevligt på många sätt, men om det tar tvärstopp och man har hunnit en bit då får man ju springa hem igen. På gymmet kan man ju liksom bara stanna löpbandet och strunta i det.

 

Jag började på löpbandet. Tanken var att springa i typ 40 minuter, men jag gav upp nästan omgående för det blev för tufft. Ett pass i morse, men framförallt att jag har tränat så dåligt dom senste veckorna gör att jag helt enkelt inte orka springa någon längre sträcka. Inte än i alla fall. Jag körde det som uppvärmning och sen styrkekörde väldigt mycket ben. 1 timme blev det om jag räknar bort löpningen och den timmen var bra, så jag är nöjd med kvällens pass. 

 

Även om jag inte hade varit nöjd så är det ju bra att jag kör liksom. Bättre att träna även om det tar emot och kan kännas väldigt jobbigt. Alternativet annars är ju att inte träna alls och det är ju sämre liksom. Jag har ändå idrottat och tränat tillräckligt mycket i mina dagar för att veta att det kan kännas tufft och jobbigt, men så är det liksom bara. Ibland tycker man att det går hur bra som helst och man har en jäkla fart i kroppen! Ibland känns passen långa och tuffa och det är lätt att tänka att man hellre vill sitta hemma och mysa framför sin tv eller ha kul med snälla goa vänner. Det går upp och ner, precis som hela ens liv gör på något sätt.