Man grubblar mycket på allt möjligt, men jag mår iallafall inte dåligt.  Det känns rätt att bara fortsätta att kämpa på. Det är framförallt sparandet av pengar jag tänker på. Jag kommer nog att få spara resten av året för att få ihop till de kök jag verkligen vill ha. Jag utgår ifrån detta även om jag inte vet allt än. Men jag har satt mig in i ganska mycket denna veckan om vad de faktikst handlar om att totalrenovera köket så jag kan nog säga att de är hela året av sparande som gäller.

På något sätt känns de ändå bra. Lite jobbigt samtidigt, men det är detta jag vill göra och något annat känns inte viktigt just nu.  Jag jobbar mot detta målet och när man ändå kan se att man får loss alla pengar på ett halvår eller mindre så blir de värt  att fixa de. Jag vill inte ge mig för jag vet att de blir bara jobbigare sen. Jag vill inte börja om sen att kämpa mot mitt drömkök en gång till. Jag vill liksom inte bara gå runt och inte försöka fixa detta nu på något sätt. Jag får försöka hitta alla positiva tankegångar kring detta och så kör man vidare bara. Det känns ändå som en vuxenprioritering att inte bara skita i sitt hem. Det känns också vuxet att jag inte vill lösa detta genom att ta lån. Lån är ju ingen lösning på detta. Tar man lån och sen renoverar ja då har man ett nytt kök. Men köket blir ju inte mitt för jag måste ju betala de när jag har skaffat de. Dessutom har jag mindre pengar att röra mig med om jag lånar. Meningen med hela in dröm är ju att jag ska lösa allt så jag vid varje lösning får de bättre och bättre. Det är skuldfritt som gäller inget annat. VUXENPOÄNG TILL MIG tycker jag !