Är ganska trött. Dålig sömn sätter sina spår. Kroppen säger ifrån liksom. Jag har iallafall fått tvättat lite. Dessutom har jag gått här hemma och "plockat" lite. Jag har ju städat och fint redan, men man tar de där lilla ni vet. Torkar lite här, lägger saker på rätt plats och man får precis den ordningen som man vill ha. Allt ligger och är så perfekt de kan bli just nu iallafall.

 

Snart får de bli lite mat. Ska såklart gå ut och hämta den. Budgeten tillåter de som tur är. Det är faktiskt så att jag även denna månaden lyckas få undan 12 000 kronor till sparande. I stort sett varje månad detta året har jag lyckats få undan den summan (om man snitttar). Det känns därför lite konstigt att jag bara står still och stampar med mitt sparande. Jag lär göra de ett tag till. Om en månad är de semester, men jag har inga större planer med den. Mycket känns just nu väldigt ovisst och jag vågar inte direkt göra något mer än att bara spara på. Jag vet liksom inte hur de blir med någonting känns de som. Jag tar ingenting för givet. Jag vill inte ta några förhastade beslut. Det känns som jag gör rätt, men när kommer jag att känna att jag får något för allt kämpande med sparandet av pengar?  

 

Jag mår ändå ganska bra. Jag har de ju bra.  Jag är liksom inte oroligt för något. Jag vet att jag gör allt jag kan och det har jag gjort hur det än blir med allt. Det känns bara så sjukt att man känner sig otillräcklig trots att man lyckas spara 12 000 kronor i månaden 6 månader i rad. Jag har väldigt höga krav på mig själv, men så är de ju med drömmar. Om dom inte vore svåra att fixa så hade man ju fixat detta för längesen.