Sitter här i min ensamhet och det är inte mycket man hör. Ingen granne, ingen bil, inte Mimmi och inte ens en människa ute på gatan. Det enda jag hör är minna egna tryck på tagenterna.  

 

Det är fortfarande semester och jag har det ett bra tag till. Men jag har ändå börjat tänka på att snart är det faktiskt dags att börja jobba igen. Nästa vecka är det ju bara den veckan kvar. Det går väldigt fort. Fast jag kan ju njuta av ledigheten ett bra tag till och det är inga problem att göra det  i alla fall. 

 

Jag minns en annan  semester då jag också var hemma nästan hela tiden. Då fick jag nästan panik över att jag inte hade något att göra. Så känner jag inte nu. Det känns hur skönt som helst att vara ledig och jag klättrar liksom inte på några väggar. Värdera min ledighet och verkligen koppla av, det kanske var något jag hade svårt för tidigare. Nu känns det bara bra även på dom stunder då man ser till att bara vara liksom...

 

Tidigare under året har jag känt att det är mycket som har gått emot mig. Långt ifrån allt blir som jag har tänkt mig. Man kan lugnt säga att det bara fortsätter så. Jag tror ärligt talat att minst hela detta året kommer att vara såhär. Jag kommer att minnas år 2012 just så. Detta blir året då inte mycket blir som jag har tänkt mig, eller vill. Det är jobbigt för det är bla så svårt att planera något för gör man det så har man ändå alltid i bakhuvudet att: Risken är ju stor att det inte blir som jag har tänkt mig så varför ska jag planera något. 

 

Det känns ganska jobbigt. Just nu tex så känner jag mig väldigt trött och frusen. Massor med tankar snurrar i huvudet och som inte det vore nog så är jag också lite ledsen. När jag känner så mycket nu så gäller det bara att jag tar det lugnt. Allt bli ju bra till slut på något sätt ändå. Det måste det bli ju! Det jobbiga för mig är ju när jag hamnar i perioder där jag känner mycket då tänker jag också mycket mer än vad jag brukar. Eftersom jag är en person som alltid tänker mycket så blir det såklart sjukt jobbigt när jag bara tänker ännu mer än vad jag brukar. 

 

Jag brukar komma ur sånt här. Det brukar gå ganska snabbt. Får det gå ett par dagar nu så kommer det nog att släppa och kännas mycket bättre. Imorgon är jag nog inte så trött längre och frysa lär jag väl inte göra? Jag vet inte om jag kommer att vara ledsen, men jag hoppas inte det. Tankar kommer däremot att snurra i huvudet. Jag är en person som alltid tänker mycket och det blir inte mindre ju längre tiden går. Snarar tänker man mer för ju längre tiden går ju mer har man ju att tänka tillbaka på.