Jag säger hela tiden att dagarnas timmar går så fort. Jag känner verkligen att dom gör de. För mig är allt som vanligt. Det jobbigt som f*n att gå upp på morgonen sen när man väl är uppe då går allt väldigt bra. Timmarna man gör på jobbet är snabbt förbi, så har det känts varje dag denna veckan. Det kan kanske bero på att när jag hade min semster så grejade jag i fler timmar om dagen än vad jag nu jobbar. Det kan vara därför en arbetsdag känns som nästan ingenting. Det enda jobbiga är att kliva upp på morgonen och det är något som jag aldrig kan lära mig att gilla. Mycket är bra, men alltid finns det något att gnälla över. Gå upp en tidigt morgon= hemskt att man måste plåga kroppen så. Annars är det bra.