Jag grubblar en del på om jag gör rätt ? Just nu är det köket som jag vill fixa, men jag vet inte hur jag tänker om en månad? Då kanske bolånet känns mer lockande eller man kanske känner för att fixa sovrummet. Egentligen har jag väl grubblat igenom hela lägenheten. Jag tror faktiskt inte det spelar någon roll hur jag vänder och vrider på detta? Det spelar ingen roll i vilken ordning jag tar det heller. Om jag börjar med köket så är det ju klart sen och jag har tagit ett steg närmare mitt mål med nyrenoverad lägenhet. Om börjar med att renovera något annat än köket eller börjar med att lösa bolånet så har jag ju ändå lika mycket kvar innan jag har nått mitt mål liksom. Det slutgiltiga målet är ju att bli skuldfri och ha en renoverad lägenhet som jag har fått precis som jag vill ha de. För det slutgiltiga målet så känns det inte som det spelar någon roll i vilken ordning jag tar allt. Jag fixar det nog inte snabbare för de liksom.

En annan sak med detta som jag har funderat på är om jag ska spara alla pengar först och sen fixa "rubbet". Renovera allt och lösa bolån. Fast jag tror inte de är något jag orkar och jag tror det tar lika lång tid i alla fall? Dessutom är ju risken stor att man tröttnar om man bara sparar pengar och inte gör något mer i detta.

Det är väldigt många saker jag måste göra för att nå mitt mål. Det är mycket kämpa, slita och spara. Men när jag väl detta står klart och jag har en renoverad lägenhet och har löst min skuld så kan jag ju ha ett "glidarliv" som aldrig förr! När jag tänker på de så är det inte svårt att motivera sig till att bara fortsätta kämpa på. Det är ju så att när detta är fixat (om jag nu klarar de) så kommer jag ju säkert att trivas och älska mitt hem. Dessutom har jag de mycket bättre ekonomikst än vad jag någonsin har haft tidigare. Under lång tid framöver kommer det också att vara så.  Jag känner också att bara jag fixar detta så kommer jag att vara nöjd sen med allt som jag har åstakommit i livet. Även om jag skulle misslyckas med mycket efter detta så gör det inget för jag har förverkligat mina drömmar så jag har liksom inget att förlora längre.
Det kan nog vara bra om man någon gång kommer till den punkten där man känner att nu kan jag sluta kämpa på liksom. Jag kommer nog ändå alltid att jobba slita, kämpa på något sätt, men jag kommer säkert att göra det med en känsla av att vara hur nöjd och glad som helst. Man ska ju njuta av livet och det vet jag att jag lätt kommer att kunna göra efter att jag har nått mina drömmars mål.