Är de fel att vilja känna sig trygg ?

Tjena !

Får snart gå och lägga mig tror jag annars blir de för jobbigt att ta sig upp 03:15 imorgon. Jobb snart igen alltså och nu börjar några veckor av ganska långa dagar. Men nästa vecka är jag ju ändå hemma i ganska bra tid så jag ska nog kunna hinna med gym och lite annat. Jag vill köra på med gymmet och jag ger inte upp med en gång (hoppas jag )

Jag hade en grej på hjärtat som jag vill skriva ut, men jag vet inte hur jag ska börja och dessutom måste jag nog skriva så mycket bakrund för att ni ska förtså hela grejen liksom så jag tror jag skiter i de. De är en sak som många säkert skulle må dåligt av, men jag gör inte de. Jag funderar inte speciellt mycket på de heller. Jag har lärt mig leva med de. Fast någonstans känner jag att de vore skönt att skriva av sig de. Men jag vet inte hur jag ska skriva och de är ju inte bara mig de handlar om utan jag lämnar ju ut mycket om andra också. Därför gör de detta lite svårt. Hade de bara varit jag själv så hade jag skrivit de för längesen, men nu blir de svårare liksom..

Vad skriver jag om då istället?

 Jag vi kör väl de vanliga. New York resan. Jag har kommit lite till den slutsatsen att jag behöver nog inte vara så nervös trots allt. De finns ju massor av folk som reser mycket. Den sensate tiden tycker jag mig se hur många som helst. Folk är ute på äventyr i typ Afrika, Sydamerika och varför inte bränna av New York när man ändå håller på. Känns lite fånigt av mig och sitta och planera mycket på 3 helt vanliga resor när hur många andra vanliga männikor som helst bara verkar packa väskan och dra iväg utan minsta planering vad de verkar.

Jo, ja.... Jag kanske är lite fånig som inte tar för mig mer och chansar lite mer och bara gör saker utan att planera mycket? Varför inte bara strunta i allt va sparande heter nu och ha kul här hemma. Dom pengar jag har sparat ihop till New York kan jag bara låta stå kvar på sparkontot. Jag tror jag klarar mig i New York på de jag har nu. Nästa lön och nästa lön och när mer pengar kommer in kan jag väl bara leva upp här hemma. De skulle kunna funka, så är de kanske??? Problemet är att detta är inte jag. De är inte min "style". De känns onaturligt och då blir jag otrygg i de jag gör och i allt jag gör vill jag känna mig trygg.

Risker är de många som tar.

Många av dom som gör de kan de gå illa för. Jag tänker framförallt på människor som lånar mycket pengar som dom sen av olika anledningar får svårt att betala tillbaka. eller så har ni dom som spelar bort väldigt mycket penagr.  Jag vågar väldigt sällan ta risker. De är inte heller min "style". Jag vill ju känna mig trygg i de jag gör. De skapar lite bekymmer med vissa saker ibland, men för de mesta så känns detta bra att jag nästan alltid bara gör saker som jag känner mig trygg med. Vi vet nog alla någon eller några personer som har riskerat lite i livet och de har funkat för dom. Jag känner en person som spelade en hel del. Spelberoende??? Kan man lugnt säga. En dag spelade han bort 100 000 kronor. De på en och samma dag. Ärligt talat så fattar jag inte hur man kan somna på kvällen med vetskapen om att man just har spelat bort så mycket pengar. Hade jag själv haft dom pengarna så hade jag ju kunnat bränna va några resor. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle spela bort mina pengar, återigen inte min "style". Men denna man som detta handlar om är idag miljonär. Jag vet inte om han kan leva på sina miljoner livet ut, men idag går han runt och reser, festar och tränar. Jobba var längesen jag såg han göra. Där är en risktagare. Han har säkert i sitt liv spelat bort flera hundra tusen kronor, men idag jobbar han inte, men klarar sig ändå. Ok! De finns ju för många som de går åt andra hållet för också så detta är naturligtvis inget att rekomendera. Men de jag försöker säga är att vågar man riskera lite så kan de bli väldigt bra på slutet, men för mig känns de lite som att spela rysk roullette och de skulle jag aldrig våga.

Jag såg ett program på tv för ett tagsen om en familj som säkert var mångmiljadärer och då snackar vi i dollar. Dom hade allt och kunde unna sig allt en gång till. I detta en timme långa program dikuterade man med paret om pengar. Hur man kan bli så rik och hur de har påverkat just dom som personer. Egentligen var de ganska enkelt när de gällde frågan om hur man blir så rik. De gäller att våga bryta och släppa allt som man har och börja om på nytt. Någon annan förklaring fick inte jag utan de var bara så. 

Jag ska leka lite med den tanken när de gäller mig själv. Jag släpper allt här hemma. De innebär väl att jag säljer min lägenhet och flyttar någon annanstans. Samtidigt säger jag upp  mig från mitt arbete. Jag tror jag kan leva gott i kanske 2-3 år på dom pengar som jag får för min lägenhet i bästa fall, om jag inte tar ut "svängarna" allt för mycket. Sen efter dom åren måste jag ha ett annat jobb för att kunna klara mig för då tror jag pengarna är slut som jag får för denna lägenhet, men de är svårt att säga. De jag vet är att jag klarar mig högst några år på gamla pengar om jag inte jobbar. Men under dessa år kan jag ju naturligtvis försöka fixa något annat. Jag hinner gå den utbildning som krävs samtidigt som jag är mycket ledig. För jag lever ju på mina gamla pengar. På något annat sätt tror inte jag de blir.

Nu kommer mitt problem igen som gör att en sån här grej för mig nog inte blir verklighet. Jag vill känna mig trygg i allt jag gör. Hur trygg skulle jag känna mig om jag visste att inom några år så måste jag ha hittat ett nytt jobb och få liksom ett vanligt liv igen där jag har ett arbete så jag klarar min försörjning. Jag skulle naturligtvis kunna sälja lägenheten nu och ha kvar jobbet, men vi pratar ju om att släppa allt och de är något  som jasg säger ännu en gång, inte är min "style"