Sitter här grubblar. Regnet smattrar lite på fönsterbläcket utanför. Jag känner mig lite mörbultad i kroppen. De har varit en lugn dag, men man får ju ändå jobba på liksom så de känns ändå. Jag är inne i en period som på ett sätt är jobbigt nu. Jag kastar mig själv farm och tillbaka i valet om jag ska kämpa på elller inte mot ett nytt kök.

Jag har tjatat om detta förut. Jag håller just nu på att kämpa med att dra in pengar. De känns just nu som att jag inte kommer någon vart. jag har en liten hög med "cash", men har man renoveringsplaner så räcker de jag nu har inte långt. Jag är ändå inte i början, en jag har ändå långt kvar. Egenetligen hadlar de bara om några månader framåt, men de känns ändå så långt borta och jag vet som sagt inte om jag orkar kämpa på. Jag grubblar kring detta väldigt mycket och de gör ju på ett sätt att de blir ännu jobbigare. När jag tänker tanken att ge upp detta så kastar jag snabbt över tanken såhär: Ger jag upp då får jag de ju inte så fint som jag vill ha de och jag missar min chans ännu en gång. jag kommer aldrig att orka med ett försök vid ett senare tillfälle.

När jag har tänkt de där så ler jag lite för mig själv och tänker på hur fint jag kan i mitt hem där jag trivs så bra redan nu. Blir de nyrenoverat så kommer jag ju säkert att trivas ännu bättre. Klart att jag ska fixa detta !!! Typ sådär snurrar de i mitt huvud just nu. De är jobbigt, men har man inte större bekymmer ska man nog vara nöjd. De kunde ha varit mycket värre. Dessutom är de ju ganska häftigt att jag kan se och har en lösning på hur jag ska kunna få loss så mycket pengar på bara några månader för att sen kunna renovera hela köket.