Introduce myself !

Hmm..Frågan är om jag  orkar skriva detta inlägg. Jag menar, dom flesta av er går  inte in på min blogg för första gången direkt. Undra hur många gånger man har försökt med bedriften att göra en "introduce myself". Vad ska man säga om sig själv ? Jag funderar nu på vad jag ska skriva ? Undra om jag beskriver mig själv på samma sätt om typ ett år ?  Anyways. Till ämnet. Introduce . Tja ! Hej jag heter si och bor så och jobbar med det och hänger med den och gillar det och ogillar det. Men okej.  öhhh !

 

Hej jag heter Daniel, men kallas väldigt ofta för Danne. En gång i tiden oroade jag mig mycket för framtiden. De har jag idag slutat med för saker och ting blir aldrig som de man går och oroar sig för. Så varför oroa sig och slösa massa energi på oro. Någon klok människa sa till mig att om man känner oro så är de som att betala ränta på ett lån som man inte ännu har tagit. Nu faller jag ifrån ämnet lite här, men jag börjar med att säga att jag sällan oroar mig för framtiden. Förr gjorde jag de, men inte längre.

Jag heter Daniel, men som jag sa kallas jag numera oftast för Danne. Men inte av mina närmaste vänner, familj, eller arbetskamrater. Nä där heter jag alltid Daniel. Jag är samma gamla vanliga Daniel för dom. Danne kallas jag ofta av dom som bara har lärt känna mig via min blogg. Eller jag vet inte ! Känner att de går sådär med min "Introduce myself" text !

Börjar om lite igen. Vi säger Danne de låter inte så tokigt. Jag bor ensam i min lilla tvåa här i Vänersborg. Singel är jag och de känns helt ok att vara de. Jag är 1,77 lång och många säger till mig att jag kan vara en blyg kille så de stämmer säkert. Jag har bra vänner som jag gillar väldigt mycket . De händer såklart ibland att man blir tex ledsen eller irriterad på något som ens vänner gör. Sånt händer ibland. Ingen är ju på topp jämt. Ibland måste man tänka på de. Jag kan ju inte efter minsta lilla sak som gör mig ledsen eller irriterad bara bryta med min vän och säga att jag aldrig mer vill se honom eller henne. Om de mesta ändå är bra i våran relation så är de ju inget att bry sig om.  Dessutom skulle jag nog bli ännu mer ledsen om jag bryter alla band så fort han/hon råkar göra något mot mig som är jag inte gillar eller tycker är fel.

OK ! Då vet ni lite mer. Vad ska jag skriva nu??

Jag är bra på det här: De är väldigt svårt att veta. Hur ska man veta vad man själv är bra på? Var går gränsen där man är bra på något och dålig ? Många säger till mig att jag har en grym blogg. Kanske är jag då bra på att blogga ? Folk kan säga att jag är bra på pingis. Jag brukar säga att de beror på vem du jämför med. Jag kan känna att när jag lyckas med något som jag vill lyckas med då är jag bra på de. De måste jag ju vara för lyckas man kan de ju inte bli  bättre. Jag är bra på att läsa bra böcker. Eller kan man säga att man är bra på de. Gillar är nog ett bättre ordval där. Jag är bra på att vara jag och ingen är bättre på att vara de än just jag. Jag är bra på att inte oroa mig för framtiden, men jag är dålig på (eller jag behöver öva på ) att inte släppa saker och gå vidare. Vare sig de är bra eller dåligt så tänker jag för mycket på de. Jag måste släppa min barndom känner jag. Den var säkert bra och också ibland dålig på olika sätt. Jag vill någonstans sluta tänka på att de kanske skulle vara kul att lira pingis igen. De vill jag ibland, lira allstå. Men jag känner ändå ingen motivation till att hålla på med de som förr. Jag tänker tillbaka på allt möjligt, inte bara pingisen utan annat också och de känns sådär. Jag oroar mig inte lika ofta för framtiden som jag gjorde förr, de är ju bra ! Inte se tillbaka för mycket och inte oroa sig för framtiden då hittar man kanske mer ofta de som jag vill hitta ? Känslan av att känna att man  lever i nuet och inte oroar sig för framtiden  Okej "enough with the "jag är bra på" - svårt ämne. Jag gillar iallafall inte att säga jag är dålig på utan de är då bättre att säga: Jag behöver öva på.


Avslutningsvis, om mig, Jag har ett jobb som jag trivs med, min hobby är att blogga och jag gillar att njuta av livet. Gå promenader och röra på mig gillar jag också, fast just nu är de lite slött på den fronten.



Jag drömmer mycket och jag går ofta in och ser till att inte bara drömmen förblir en dröm utan jag försöker förverkliga mina drömmar om jag känner att de går. Jag kan ibland känna mig otillräcklig, men jag har på senare år insett att de behöver man inte känna sig. Jag känner att jag duger som jag är och jag tror att man ska tycka om sig själv mycket för de är man väl värd. Det här måste räcka. Stora funderaingar och väldigt svårt att skriva om. Jag har mer inlägg i huvudet som liknar detta. Blir dom lika svåra att skriva om. Då släpper jag dom och skriver om något annat som känns enklare.