Allt är bra

"Allt är bra egentligen, men jag hinner liksom inte med."

Eller är jag bara en oduglig varelse som inte kan planera min tid. Borde jag bara ta tag i allt utan att hålla på och gnälla.
Tycker du de ? Man kan ju alltid skylla på ett systemfel i samhället, att jag känner mig trött och lite stressad. Det är samhällets fel: kraven , tempot och perfektionshetsen. Jag kan ju göra det lätt för mig och bara skylla på samhället och sen slå mig till ro.

Om jag struntar i allt, slår mig till ro och bara skyller på samhället så vore det lika smart som att gå ut på ett övergångställe utan att se sig för: Det är i princip inte mitt fel om jag blir överkörd, men det är forfarande jag som blir mosad.

Här hemma måste jag städa upp för jag hittar snart ingenting, men jag hinner liksom inte med för jag måste snart sova för att jag ska upp tidigt i morgon. Jag fick just se att jag hade varit så dum och bokat en tid i tvättstugan, men jag hinner liksom inte med för jag måste jobba. Ett litet misstag att inte titta hur jag jobbade innan jag bokade en tid i tvättstugan.
Det fanns en tid i tvättstugan på Tisdag, men jag hinner liksom inte med för jag ska på syntest i Uddevalla inför min laserbehandling av ögonen.


Är jag nöjd med detta ? Vill jag ha de så här ? Är detta livskvalitet ? Vad är viktigt för att jag ska må bra ?

Alla dessa ständiga frågor som snurrar runt som en virvelvind i mitt huvudet finns det inga lätta svar på.
Någonstans i allt tänkade så tror jag det är viktigt att stanna upp och försöka att inte tänka för mycket på saker som jag ännu inte har hunnit göra. Heller hur jag ska göra med detta osv....
Jag tror det är bättre att hålla fokus på det som är viktigt här och nu.



Har bara en sak att avsluta med. "Allt är bra egentligen men jag hinner liksom inte med"

Tänk va skönt det kommer att kännas när jag kan säga: "Allt är bra för jag hinner med"