Pingisspelandet och hur mycket jag tränar känns stundtals bra och ibland har det bara känts jättetungt. Nu vet jag ju av erfarenhet att pingis funkar så. Ibland känns det bra allt bara känns hur lätt som helst. Ibland tycker man att man gör alla fel man kan göra och då känns allt bara så tråkigt och meningslöst. Ibland kan jag tänka att jag ska sluta med pingisen, men jag vet samtidigt att jag kommer att ångra mig om jag gör det. Jag vill spela pingis i många år till, om min kropp tillåter det. Många gånger känner man ju också att det är väldigt roligt att spela. Det som att jag vill spela mycket pingis, men jag vill inte känna att jag måste kämpa med det. Sen är det ju ändå så att ska man hålla igång det och känna att det är värt att hålla på, så måste jag nog kämpa för att pingisen inte ska kännas tråkig och meningslös att hålla på med. Ibland vet jag inte vad jag vill med pingisen, men jag vet så mycket som att träningen är bra för min hälsa och det är väl någonstans det jag försöker motivera mig med. 

 

När det kommer till konsten så har jag tänkt ganska mycket den senaste tiden på om det är värt att fortsätta med den, och på det sättet som jag gör det på. Samtidigt har jag svårt att bara sluta med det. Jag tjänar ju pengar på det och jag tror att det är därför jag fortsätter, även om jag samtidigt känner att detta kanske inte är något som jag egentligen borde satsa på. Jag lägger ändå ner ganska mycket tid på det och hade jag inte tjänat några pengar alls på detta, då hade jag aldrig brytt mig. Då lägger jag ju hellre den tiden i pingishallen, eller på nånting som jag i slutändan tror att jag tjänar mycket mer pengar på. Det som gör att jag ändå fortsätter med konsten är ju ändå att jag fortfarande klarar att tjäna pengar på det. Så länge jag gör det och så länge min arbetsmetod funkar, så kommer jag nog inte att sluta, även om jag går runt med en känsla av att detta inet är så mycket att bry sig om. Det är en jobbig känsla att ha kring detta, men jag tror inget kommer att kännas bättre om jag slutar med det heller. 

 

 

 

Jag var lite snurrig i huvudet när jag vaknade i morse. Jag såg och om på massor med saker som jag kände att jag behövde ta tag i. Först visste jag inet riktigt vad jag skulle börja med, men det brukar ju vara så att bara man börjar ta tag i något så brukar man få lite ordning och framförallt få saker och ting gjorda ganska snabbt. Jag gör vad jag ser att jag vill få gjort. Jag röjer på, utan att egentligen stanna upp och tänka för mycket på detaljer. Röjer man på så, då brukar jag kunna vara ganska effektiv. 

 Annars är det ju mycket pengar denna veckan. Jag klarade att hålla budgeten för april och jag kan inte se att det ska bli några problem med att hålla mig till vad jag den budget jag har satt upp för maj. Jag har också kommit till insikt med att om jag bara håller mig till att göra som jag har planerat, så är det bara 1 år kvar innan jag kommer att känna mig helt färdig med sparandet. Jag kommer nog inte att klara det målet jag först satte upp för i år.  Jag misslyckades ju totalt med ekonomimålet förra året, men tanken är ju att fixa samma mål i år istället och sen behöver jag ju bara ett halvår till för att känna mig nöjd. Men 1 år av lite kämpande med ekonmin känns ändå ok med tanke på att jag har försökt sen flera år tillbaka och göra allt de som jag är på väg att lyckas med nu. Tex hade jag det inet så bra med pengar förra året som jag har nu. Klarar jag att hålla budget i två månader till så kommer jag det som jag ser som den fösrta "spärren" och milstolpen i detta. Orkar jag 4 månader till sen, så har jag kommit förbi den andra spärren. Sen är det ju bara att slutföra årets mål och har jag väl kommit så långt, då kommer det säkert att kännas ännu mer värt att kämpa på i några månader till. Allt handlar om att jag vill nå den vision jag har och det känns ju värt att försöka om jag nu kan se att det finns en möjlighet att få till en sådan jävla grym ekonomi på typ 1 år från och med nu. Det känns värt det eftersom jag ser detta som min sista chans att nå en dröm som jag länge har haft.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Något annat som har gett mig en bra känsla i kroppen är pingisen. Förra veckan tränade jag ju 5 ganska hårda pass och denna veckan har jag kört 3. Det har känts lite sämre spelmässigt denna veckan. Framförallt har fotarbetet vid bordet varit katastrof. Men jag känner ändå att det är bättre att jag tränar än att jag inte gör det. Om jag spelar bra eller om spelet känns lite ringrostigt och dåligt, så är det ju alltid bättre för min hälsa om jag tränar mycket pingis. Det är jag övertygad om och jag känner ju också att jag har en bra känsla i kroppen och mycket beror ju på att jag har kört på bra med pingisen den senaste tiden. 

 

Som sagt: 

  

Mycket känns gaanska bra. Jag går runt med en myskänsla och jag har en tark tro på att jag fixar ekonomin som jag vill ha den i år. Bara jag är i nuet och tar en månad i taget, så blir inte detta några problem. Jag njuter bara av känslan att mycket går bra nu och sånt som jag eventuellt behöver offra på vägen för att jag i slutändan ska få till ekonomin, känns värt att bara skita i. Det skapar också någon form av myskänsla och en stor inre frid. Det svårta att förklara exakt vad jag känner och hur jag tänker, men jag bryr mig bara om några få saker just nu och då får jag en känsla av att det bara är "gött och leva", som Roy och Roger sa på sin tid.