Jag var lite snurrig i huvudet när jag vaknade i morse. Jag såg och om på massor med saker som jag kände att jag behövde ta tag i. Först visste jag inet riktigt vad jag skulle börja med, men det brukar ju vara så att bara man börjar ta tag i något så brukar man få lite ordning och framförallt få saker och ting gjorda ganska snabbt. Jag gör vad jag ser att jag vill få gjort. Jag röjer på, utan att egentligen stanna upp och tänka för mycket på detaljer. Röjer man på så, då brukar jag kunna vara ganska effektiv. 

 Annars är det ju mycket pengar denna veckan. Jag klarade att hålla budgeten för april och jag kan inte se att det ska bli några problem med att hålla mig till vad jag den budget jag har satt upp för maj. Jag har också kommit till insikt med att om jag bara håller mig till att göra som jag har planerat, så är det bara 1 år kvar innan jag kommer att känna mig helt färdig med sparandet. Jag kommer nog inte att klara det målet jag först satte upp för i år.  Jag misslyckades ju totalt med ekonomimålet förra året, men tanken är ju att fixa samma mål i år istället och sen behöver jag ju bara ett halvår till för att känna mig nöjd. Men 1 år av lite kämpande med ekonmin känns ändå ok med tanke på att jag har försökt sen flera år tillbaka och göra allt de som jag är på väg att lyckas med nu. Tex hade jag det inet så bra med pengar förra året som jag har nu. Klarar jag att hålla budget i två månader till så kommer jag det som jag ser som den fösrta "spärren" och milstolpen i detta. Orkar jag 4 månader till sen, så har jag kommit förbi den andra spärren. Sen är det ju bara att slutföra årets mål och har jag väl kommit så långt, då kommer det säkert att kännas ännu mer värt att kämpa på i några månader till. Allt handlar om att jag vill nå den vision jag har och det känns ju värt att försöka om jag nu kan se att det finns en möjlighet att få till en sådan jävla grym ekonomi på typ 1 år från och med nu. Det känns värt det eftersom jag ser detta som min sista chans att nå en dröm som jag länge har haft.