Jag har tränat och spelat ganska bra under denna veckan. Flera detaljer i mitt spel har den senaste tiden känts ganska bra. Jag läser spelet bra och i spelet så upplever ag att jag ofta står rätt till bollen, även om jag ibland missbedömer skruven eller farten i bollen så ser jag det ändå som positivt att jag klarar att tidigt se var motståndaren slår bollarna. Jag känner också att mitt serve och servereturspel är bra. Jag vinner ganska mycket i det spelet. Jag satsar ordentligt och är 100% fokuserad på just dessa bollar. Jag tycker även att mina första attacker är helt ok. Jag värderar bollen bra och jag känner att jag lätt kan spela med skruv eller fart. Dessutom varierar jag  placeringarna på mina attacker bra. Allt detta har den senaste tiden känts ganska stabilt för mig. 

 

Det som inte känns bra nu och som jag tycker själv att jag den senaste tiden har varit dålig på det är när det blir längre bolldueller. När bollen går fem gånger eller mer över nätet då känner jag att jag inte riktigt hänger med. Lyckas jag ändå vinna dom bollarna då beror det på att min motståndare inte heller är så stark i det spelet. Jag är ju också för dåligt tränad för att jag ska kunna vara bra i dom längre bollduellerna. Fysiskt tror jag att det krävs mer av mig än vad jag liksom kan få ur min kropp nu. Jag kör ju inga löprundor och jag styrketränar ju inte heller så det fattas väl en del för mig när det kommer till vissa detaljer som har med den mer fysiska pingisen att göra. 

 

Avslutningsvis kan jag ändå säga att om det känns såhär bra framöver som det har gjort denna veckan, då kommer jag att vara ganska nöjd med mitt spel. Samtidigt vet jag att det alltid går upp och ner med pingisen och allt som har känts bra tidigare kan helt plötsligt gå skit, men då kanske man istället spelar bra när bollarna går fem eller fler gånger över nät. Är det nånting jag har lärt mig genom åren så är det att allt kan hända i bordtennis och man fattar inte alltid själv varför vissa saker bara händer. 

 

 

Stream 1

 

Stream 2

Stream 3

 

 

De senaste dagarna har jag kollat på olika resmål. Jag har ju i nuläget bokat en resa som jag ska göra till våren. Sen känns det som att utlandsresa nummer 2 är klar, inne i mitt huvud. Jag har bara inte bokat den än. Tanken nu är att jag bokar efter att jag har kommit hem får min första utlandsresa i år. Jag kan ju också avboka min första resa. Jag utesluter egentligen ingenting nu. Det känns som att jag kan tänka hur som helst i detta. Det jag ville från början är inte riktigt det som gäller nu, men jag kan fortfarande ändra mig. 

 

Men jag vill ju göra fler resor och tanken är att jag ska åka utomlands minst en gång på min sommarsemester. Jag har semester i slutet på juli och 3 veckor in i augusti. Sen tänker jag att jag vill åka under hösten och i kanske i slutet av året också. 2 utlandsresor  till efter den andra utlandsresan i år är målet. Jag har ju också sagt att jag ska klara allt som jag har satt upp som delmål för i år. Så det är ju bara att köra på och tro på att det är möjligt. 

 

 Jag har gjort ganska mycket research den senaste tiden och i den processen så lär jag mig massor av saker. Ibland kan jag känna att det jag först trodde att jag ville åka till, sen inte alls är vad jag trodde och då tar jag bort det som alternativ och tittar på nånting annat. Allt växer liksom fram och klarnar och jag tycker dessutom att det är ganska roligt att titta på alla dessa resmål och försöka klura ut vad faktiskt vill och vad jag tror att jag inte kommer att ångra i efterhand. 

 

Jag ändrar mig mycket fram och tillbaka, men det känns ok. Jag behöver ju inte veta förrän det är dags att åka. Jag vill ju bara klara alla dessa mål jag har i år och det känns som att jag kommer att klara det. Det är ju ändå roliga saker man planerar och klarar jag av allt då kommer säkert mycket roligt att ske under 2026 också. Så alla dessa delmål är viktiga för mig på många sätt. 

 

 Jag vill leva livet och inte bara överleva det. Även om jag också vill tänka på att det är helt ok att inte lyckas med alla sina mål. Det viktigaste är ju att man mår så bra som det bara går att göra. Annars är inget annat värt nånting.

 

 

 I början av detta året så visste jag vad jag ville. Jag vill resa en hel del i år och det är inget snack om att jag fortfarande tänker att jag ska göra några resor i år. Jag ska klara allt och gör jag inte det så kommer det att kännas som ett ordentligt jävla misslyckande. 

 

Men som det känns nu så har jag svårt att bestämma mig för vart jag vill åka. I början av året visste jag precis. Alla länder och städer var jag säker på in i mitt huvud. Dessa platser och detta ska jag göra. Just nu är ju en resa bokad och den är jag också jävligt säker på att jag vill göra. 

 

Men när jag kollar på resor efter den som nu är bokad så kollar jag på många fler resmål än dom jag hade bestämt mig för från början. Flera av dom jag hade bestämt mig för är jag inte säker på att jag vill göra längre. Jag har googlat och gjort research. Efter detta så har jag hittat resmål som jag är mer intresserad av och då vill jag vara så flexibel att jag kan ändra mig om jag tycker att nånting annat (än vad jag först hade ställt in mig på) verkar bättre. Antalet resor är jag klar över, men vart jag ska åka är jag inte lika säker på längre. 

 

 

 

 

Jag har väl en ganska normal och vanlig vecka framför mig. Jag jobbar fem dagar. Jag har möjlighet att köra 3 pass pingis och beroende på hur många det blir så får jag se om det blir någon promenadrunda. 

 

Vad jag vet så händer det inget speciellt denna veckan. Det känns som det blir som vanligt. Jag jobbar på, tränar pingis som fan, jagar steg och mår bra av att leva livet. Jaga inte människor. Gör din grej så kommer du att få rätt människor omkring dig. Fan vad jag upprepar det där, men det känns bara så rätt. 

 

Jag som många andra använder ju ofta min telefon. Jag kollar ofta  och jag är ofta. För mycket är det ju. Det är ju bara att erkänna.  Har jag tappat bort min telefon eller glömt den hemma så kan man typ jämföra det med den känslan som man  får när man saknar sin plånbok. Precis som med den så måste man ju också ha sin telefon när man ska uträtta vissa ärenden. Jag använder ofta min telefon, men jag ringer sällan och jag tar heller inte emot så mycket samtal. Jag tror att det är få personer som har mitt nummer. Jag lämnar ut mitt nummer till dom som jag vill ska kunna ringa mig. Förövrigt så är jag inte så lätt att nå och det är heller inte så lätt att hitta mitt nummer om någon nu skulle vilja försöka hitta det. 

 

Men jag har också märkt att dom appar jag använder och som ska hjälpa mig att få bort alla jobbiga telefonförsäljare och all annan skit som man kan kalla för spam eller skam osv, dessa appar verkar ibland vara för effektiva. Jag får för mig att människor som jag vill ska nå mig från sina nummer ibland inte kommer fram och det handlar väl om att jag har gjort allt jag kan och lite till för att skydda mig mig s.k. SPAMIDIOTER. Jag vill nämligen inte ens svara någon sån och säga att jag inte är intresserad. Jag vill inte att dom ska komma fram överhuvudtaget. Dom får gärna blockas bort och jag är glad att allt jag har gjort för att slippa väldigt mycket av den skiten som jag ändå hade bett dra åt helvete om dom hade kontaktat mig. Sen händer det ju också att jag blockar nummer manuellt. Jag har varit ganska snabb med vissa personer. 

 

Men som sagt: Jag har märkt den senaste tiden att vissa nummer når mig inte. Jag får ganska ofta höra det från en och annan och man vill att jag ska fixa det, men jag står som ett fån och fattar inte vad jag ska göra. Jag vill liksom inte släppa på att ag ändå är så privat som jag är. Det är också många som påpekar att man inte ser att det är jag som ringer. Eftersom jag också har skyddat nummer så verkar det som att även om man har mitt nummer i sin kontaktlista så kan man tydligen ändå inte se att det är jag. Jag vet inte om det är så, men många som jag ringer till brukar fråga just varför jag ringer dom från skyddat nummer. Samtidigt vill jag ha det för att då slipper jag många av dom idioter som säkert hade hört av sig till mig om det hade varit lätt att hitta mitt nummer. 

 

Jag vet egentligen inte vad jag sak göra och jag vill egentligen inte heller öppna upp mer så att det blir lättare för alla att nå mig. Det brukar ändå lösa sig, men den senaste tiden har jag märkt att allt skydd jag har med appar och annat på min telefon har gjort att jag behöver förklara mig som fan inför alla som jag har gett mitt nummer till och som mer än gärna får kontakta mig. Jag vill bara säga att det är inte jag som har börjat "dryga" mig mer än vanligt. Det är mitt skyddande från sånt som jag inte vill utså som på något sätt är för effektivt. Sen brukar det ju lösa sig i slutändan ändå. Folk når mig, även om saker och ting kan ta lite längre tid. Jag behöver ju också lägga en del tid på att förklara detta att jag är mer privat och har skyddat nummer och appar som ska blocka oönskade samtal.