Kolla min nya coola t-shirt! Just t-shirt's med Iron Maiden tycker jag alltid ser häftiga ut. Jag vill ha massor av dessa. Dom slår aldrig fel när det gäller coola tryck på t-shirt's

 

 

Nu börjar en väldigt skön ledighet. Jag ska inte jobba mer förrän först på onsdag nästa vecka. Efter att jag har haft jobb 6 dagar av dom senaste  7, så känns det extra nice att få bli ledig. Jag vill göra mycket under min ledighet, men jag vet inte om jag kommer att göra lite eller mycket. Jag ska fortsätta vara avspänd och må bra. Jag har gansak länge nu mått mysigt bra. Det vill jag fortsätta med. Det är ju också ganska mysigt med höst. 

 

 

Idag har jag fått gjort massor av vardaliga saker. Jag fick liksom planera min lediga dag för att jag skulle hinna med.

 

 

Skönt har det varit med en ledig dag från jobb i alla fall. Det börjar bli dags att krypa i säng nu. Tre långa dagar av jobb har jag kvar att kämpa mig igenom  denna veckan. Sen blir jag ledig FYRA dagar på raken. 

 

 Jag har den senast tiden varit nöjd med mig själv och hur jag har hanterat saker. För någon månad sen trodde jag att jag var på väg att tappa den där känslan av att jag mår väldigt bra, men det var ju bara för någon dag och sen vände det till det bättre igen. 

 

Dom senaste dagarna har jag känt mig mer avspänd än någonsin. Det är så skönt och jag har mått väldigt bra av det. Jag trodde inte att jag kunde bli mer avspänd än vad jag en gång har varit när jag kände att det var som bäst, men jag hade fel. Framförallt idag har jag känt att jag har hanterat många situationer som jag tidigare har känt mig mer stressad av att hamna i. Jag känt mig så nöjd när jag har känt att jag har hanterat saker bättre än normalt och att det nog beror på att jag är så avspänd som jag faktiskt är. Jag vet inte om jag kan slappna av mer, men jag tänker att det kanske inte finns någon gräns för hur avslappnad man kan känna sig. 

 

En annan sak som känns bra med mig nu är att jag inte oroar mig så mycket. Jag vill väldigt mycket. Jag vill uppleva saker på olika platser på jordklotet  och jag vill köpa grejer som jag länge har önskat mig. Jag försöker fixa allt  och jag grejar, vänder och vrider på saker och ting. Jag känner just nu att inget riktigt blir som jag vill, men det känns ändå lugnt. Jag känner en stor inre frid och jag tänker att jag gör ju alltid så gott jag kan. Känner man så då behöver man ju inte tänka att man kanske inte kommer att fixa allt. Jag kan ju ärligt talat aldrig gör mer än så gott jag kan i alla fall. Dessutom är min erfaranhet att vill jag något tillräckligt mycket så löser det sig tids nog. Ibland vet jag inte hur jag ska få ihop saker, men om jag tex vill göra något i november så behöver jag ju egentligen inte veta redan nu i oktober om jag kommer att fixa allt till ett visst datum i novmber. Det  räcker ju att jag vet i novmber, då det liksom närmar sig.  Fixar jag allt så löser det sig och går det inte så kan jag lätt acceptera det och sen försöka igen. Det viktigaste för mig är ju ändå alltid att jag mår bra. 

 

Det spelar ju ingen roll om jag kan fixa allt som jag drömmer om. Det skulle fan inte spela någon roll om jag just nu levde i min dröm och jag samtidigt inte mådde bra. Det enda man egentligen vill är ju  att må bra. Det är väl vad alla vill?  Därför är jag glad att jag mår så bra och att det nog beror på att jag har lärt mig att slappna av mer än någonsin. Tänkt om det inte finns någon gräns för hur avslappnad man kan känna sig. Om det nu är avspändheten som också till stor del är det som gör att jag mår väldigt bra nu... jäklar vad bra jag kommer att må i framtiden om jag då kan den totala avspändheten. Det känns rätt spännade att tänka på att jag fan inte är säker på att det finns någon gräns för hur avlsppnad man kan känna sig. Jag trodde ju tidigare att det inte kunde bli bättre för min del, men jag hade fel och jag är glad för det. 

 

 

 Ny vecka igen och jag har massor med jobb. Jag har också jobbat mycket de senaste tre dagarna. Från fredag förra veckan till fredag denna veckan så är jag bara ledig en dag (tisdag) Efter jag har jobbat klart nu på fredag så får jag i alla fall 4 lediga dagar på rad. 

 

Denna veckan ska jag förutom att jobba tufft också försöka orka med en annan promenad så att jag i slutändan känner mig nöjd med denna veckan också. Förra veckan var riktigt bra, men det behöver ju inte betyda att man gör det lika bra denna veckan. 

 

Annars är det bara mycket jobb som gäller. Så mycket annat kan jag inte göra under denna veckans vardagar. Helgen har jag inga planer för, men jag lär nog behöva lördagen att återhämta mig på. 

 

 

 

 

 Jag vet inte hur många gånger som jag har funderat på vikten av att leva i nuet. I min hjärna har säkert detta med att jag ska leva i nuet snurrat runt i mitt huvud i hundratals timmar, i hundratals dagar och i många år. När jag fastnar i grubblerier, oroar mig för framtiden eller när det jag håller på med inte känns bra... så har jag massor av gånger känt allt känns bättre bara jag börjar tänka och verka i nuet. Det funkar NÄSTAN alltid. Eller det kanske funkar jämt, för just nu kan jag inte på rak arm säga när det inte funkade. Jag tror stenhårt på att om jag bara lever i nuet så ordnar sig allt till det bästa möjliga, men jag stör mig på att jag ibland kommer på mig själv med att inte leva i nuet, trots att jag vet att det nog är det enda rätta att göra. Nuet är ju det enda som man kan påverka. Det finns ju ingen mening med att ångra saker, för det går ändå inte att skruva tillbaka tiden och ha allt de man ångrar ogjort.  Oroar man sig för framtiden så har jag ofta känt att det som jag oroar mig för sällan händer. Om det  jag oroar mig för ändå skulle hända...så blir det ändå på ett sätt som jag innan inte hade kunnat tänka mig. Alltså är ju nuet det enda som är kvar.  Det enda jag egentligen behöver bry mig om  och göra något bra av. 

 

Jag lyssnar på människor omkring mig som säger att jag den senaste tiden har mognat och växt upp mer. Samtidigt tänker jag  att de där inte stämmer. Växa upp vet jag inte ens om jag vill. Har jag gjort det så känner jag mig misslyckad för jag tycker att växa upp låter så tråkigt att göra. Mognat lite har jag kanske gjort.  I alla fall när det kommer till pengar och hur jag tänker kring detta idag. Samtidigt kan jag känna att dom gångerna jag har tagit beslut som av många anses som omogna och okloka så har jag en kort tid efter tjänat som mycket pengar. Hur går det där ihop? Det som alla säger är fel kan vara helt rätt. När jag nu tar mer sk mogna beslut med min ekonomi så är jag inte ens i närheten av att tjäna dom pengarna som jag gjorde när allt med min ekonomi var som bäst. Sen tänker jag att dom omogna besluten som jag tog för ca 2 år sen, ändå gjorde att jag hamnade i en sitution som jag inte kunde komma ur om jag hade fortsatt så. Jag känner att jag har varit tvungen att ta mer mogna beslut, för att sen kunna ha tillräckligt med pengar så att det räcker för att jag inte ska behöva växa upp.  Växa upp låter ju bara så tråkigt. 

 

Jag är glad för att jag har blivit en person som är bra på att säga nej. Idag står jag upp för mig själv och låter mig inte i lika stor utrsträckning som förr utnyttjas. Jag har ändå tappat räkningen på hur många gånger jag har gjort saker som andra har pressat mig till, fast jag egentligen inte vill. Jag vet inte varför jag har sagt ja när jag egentligen bara vill säga nej och åter nej. Men en förklaring kan väl vara att jag tidigare inte hade lärt mig att säga nej. Man kanske först behöver känna hur det känns att bli pressad, utnyttjad och i slutänden övertalad för att sen bli stark och trygg i sig själv så att säga ifrån och stå upp för sig själv. Idag har jag ju inga problem med att säga nej. Jag har heller inga problem med att ta den eventuella skit som jag kan få för att jag säger just nej. Någonstans i bakhuvud finns känslan av att jag faktiskt mådde skit på den tiden jag kände mig tvingad att göra saker som jag egentligen inte ville. Den känslan vill jag aldrig få tillbaka. Jag mådde skit av att säga ja, men nu mår jag jävligt bra när jag gång på gång får bekräftat för mig själv att jag har lärt mig att säga nej.

 

Jag vill som sagt alltid leva i nuet. Det är ju det enda jag egentligen vet något om. Jag känner mig ju säker på vad jag vill och vad jag har för drömmar, men lever jag inte i nuet så blir det nog svårare att förverkliga dessa drömmar.  Det är ju i nuet som det uppstår möjligheter att ta vara på och problem som man kan lösa.  Dessutom är det väl så att det är lättare att säga nej till saker man inte vill göra när man bara är i nuet och inte oroar sig för framtiden.  

 

Hur mitt liv än har varit och hur mitt liv än blir....så känner jag nu att jag är nöjd med nuet. Möjligheterna kommer och problemen löser jag. Om en dörr stängs öppnas ju alltid en ny. Jag vet vad jag själv vill. Det är detta jag lever för. Jag vill fullfölja drömmar och jag har nog blivit väldigt säker på vad jag vill för att jag har varit så mycket för mig själv och i många år nu så har jag också känt att jag inte behöver bry mig om vad andra vill att jag ska göra. Jag gör vad jag vill och mår bra av att tänka och göra så.

 

Jag vill så mycket hela tiden.  Idag har jag som fan med allt möjligt. Ändå fanns de massor med mer saker som jag ville få gjort, men som jag bara inte kunde hinna med. 

 

Idag har det liksom varit nåt hela tiden och sen räcker inte tiden till. Jag kan ju inte göra allt hur snabbt som helst. Dessutom kan jag ju bara göra en sak i taget. Öhh..

 

Jag kommer också till punkten där jag bara känner att jag inte orkar mer. När jag känner så, då grejar jag inte mer. Allt jag vill få gjort  är ju inte alltid sånt som jag måste göra. Det är ju bara att jag hela tiden vill mer och mer. När jag sen har fått mer så vill jag bara ännu mer. Öhh..

 

Nu får jag bara acceptera att jag inte riktigt hann med allt jag ville få gjort idag. Jag mår ju bra ändå och nu ska jag bara försöka koppla av, resten av denna kvällen. 

 

 

 

 

 

Det är skönt att vara ledig. Jag bara går runt och myser och försöker slappa och ha det bra. Det känns bra att man är ledig imorgon också. 

 

Jag har försökt planera in lite roliga grejer som jag tänker att jag vill göra, men det är svårt att få ihop allt. Den ena grejen krockar med något annat. Jag känner att jag hinner och jag vill så mycket hela tiden. 

 

Jag har tex suttit idag och funderat lite på Musikhjälpen veckan.  Jag hade en fundering på att åka upp till Västerås där Musikhjälpen ska sändas ifrån under vecka 50.  Efter att jag har vänt och vritt lite på allt så känner jag att jag nog inte kommer att åka. Jag stod ju utanför buren när Musikhjälpen sändes ifrån Lund förra året. Det var trevligt, men känner inte att jag måste göra detta en gång till. Under vecka 50 i år så vet jag att jag är ledig måndag och tisdag. Musikhjälpen drar igång måndag kväll. Då är det ganska mycket folk och då känner jag inte för att vara där.  Tisdag funkar ju, men sen ska ag jobba ganska mycket och jag har ingen lust att ta ledig för den grejen. På lördag vecka 50 så är bjuden på dop. Det är min systers dotter som ska döpas och självklart ska jag vara närvarande när min systerdotter ska döpas. 

 

Med allt jag vet redan nu om hur jag har det under vecka 50 så känner jag bara att jag struntar i att åka till Västerås. Jag har avbokat hotellet. Det känns ju bättre att skänka dom pengarna som det kostar för mig att åka och bo i Västerås. Det blir ju ändå tusenlappar. För jag brinner jag för Musikhjälpen och jag kommer att följa det i radio och TV...i många timmar under den fina och bra veckan (vecka 50) 

 

Även om jag just nu känner att jag inte riktigt får ihop allt som jag sen länge har tänkt att jag vill göra, eller bara funderar på om jag ska göra, så är jag inte ledsen för det. Jag mår ju bra nu igen. Jag vet att mycket kommer att ordna sig i framtiden. För varje månad som har gått  sen i maj så har min ekonomi bara blivit bättre och bättre. Tids nog kommer jag nog att kunna få ihop saker som jag vill ha dom.  Pengar är inte det som är problemet. Mitt problem är snarare att jag vill så mycket, och jag vill fixa allt på väldigt  kort tid. Man ska ju orka och hinna med. Det är lätt att glömma det där när man är taggad på att fixa något.

 

För att man ska orka och hinna med så får man ju ge sig själv  den tid man behöver. Jag har ju många gånger gjort det där misstaget att jag just gör för mycket på för kort tid. Det är ju inte ofta jag har mått bra av det. Jag har svårt att tro att jag på sikt kommer att må bra av att göra saker som jag mår skit av att fixa. 

 

Inget spelar ju någon roll, om man inte mår bra.  Det är min fasta övertygelse. Om du har massor av pengar, förverkligar mängder med drömmar och har ett bra jobb, men inte mår bra  Då spelar inte allt de där någon roll. Allt vi alla vill är väl att må bra?