Nu har det slutat att larma från den där lägenheten. Minst en timme höll den skiten på nu på morgonen. Jag orkade inte med det så jag tog på mig och gick ut på min dagliga promenad istället. Det blev lite tidigare än normalt så det var ju som att gå ut och promenara mitt i natten. Det blev en runda på 3 km igen. Skönt att ha det gjort så tidigt även om jag nog hellre hade sovit, men det gick ju inte i morse, och ni vet ju nu varför.

 

BILDER FRÅN MORGONENS PROMENAD.

 

 

 

 

 

Annars har jag hittills haft en lugn helg. Jag jobbade igår och den arbetsdagen blev mycket lugnare än vad jag trodde att den skulle bli. Det är ju bra när det känns så. Jag har arbete senare idag också. Lugnt hoppas jag att dagens arbetspass blir också.

 

Nattens arbete känns i kroppen denna dag, som vanligt. Man är lite sunkig och tom. Det kändes annars bra att jobba i går och i natt. Mycket glida runt och tiden gick fort både under kvällen och natten, men det är detta med dagen efter som känns tuffast.När man inte sover om nätterna så kan jag tydligen ite känna mig pigg och fräsch dagen efter. Även om natten har varit hur lugn som helst.

 

 

Klockan 05:30 hände samma sak som hände i går vid samma tid. Någons alarm på någon klockradio eller liknade för ett jävla oväsen och alarmet som jag tvingas lyssna på är ett av dom vidrigaste ljud jag har hört. Förmodligen är det så att någon granne har ställt in någon klockradio (eller liknade) på att den automtaiskt ska ringa klockan 05:30 varje morgon. Nu har personen/personerna förmodligen åkt bort, men glömt stänga av "automatiken" så nu larmar det oavbrutet. Eftersom förmodligen ingen är hemma så larmar det oavbrutet i minst 10 minuter innan larmet stängs av automatikst. Det hörs in till mig och jag vaknar av det. Sjukt jobbigt är det, även omjag lätt kan somna om när det blir tyst igen. Typiskt nog så kan jag inte säga säkert vilken granne detta gäller så jag kan ju liksom inte säga till någon heller. Jag tror jag vet vem det kan vara, men jag är långt ifrån säker.  Visar det sig att jag tar fel på person så blir det ju rätt pinsamt  om jag säger till. Dessutom har jag ingen lust att gnälla på någon om detta. Jag hoppas bara nu att  jag slipper höra denna skit i morgon klockan 05:30. Om det i morse var typ sista gången så kan jag lätt glömma detta.

 

I dag har jag mera jobb och jag har jobb hela helgen, plius måndag. Bara att bita ihop liksom.

 

 

 Igår sov jag ut ordentligt, fast först blev jag väckt ca 05:30 av någon grannes väckarklocka. Vilket hemskt ljud den hade och dessutom slutade det inte ringa på säkert 10 minuter. Stäng av den där jävla klockan, tänkte jag bara. Det slutade ringa efter en stund  i alla fall. Jag somnade om och sen sov jag fram till lunchtid.

 

När jag vaknade till igen så ville jag ta mig ut på den där promenaden som jag helst vill vara ute på varje dag. Det blev en runda på 3 km.

 

 

Under eftermiddagen skrev jag lite texter och sen på kvällen var det dags att jobba. Jag hade nattpasset.

 

Jag kom hem ca 03:30 i natt och då borstade jag bara tänderna och gick la mig för att sova. Ibland grejar jag även efter nattarbete, men när jag kom hem denna natten så ville jag bara sova. Detta var min fredag i stora drag.

 

 

Jag skriver på självbiogrfin och även om jag har svårt att tro att det går att bli helt klar med alla möjliga berättelser i år så kör jag så hårt med skrivandet så jag tror nästan att det är möjligt. Fast det är ändå ganska mycket kvar och jag komer på nytt medans jag skriver också. Jag tänker hela tiden att: Skriver jag om det så måste jag ju skriva detta också osv... Det känns i alla fall bra med skrivandet nu. Även om jag (förmodligen) inte kommer att nå mitt mål som var att bli färdigt detta året med min sk självbiografi. Så känner jag att jag ska göra färdigt den, oavsett hur lång tid det kommer att ta. Det får ta den tid det tar och jag har ju gjort så mycket redan så det vore bara dumt att sluta skriva och lägga ner skapandet av berättelser bara för att jag inte når ett uppsatt tidsmål. Det spelar ju egentligen ingen roll när jag blir färdig med den. Huvudsaken är ju att jag gör den färdig.

 

Det börjar brännas nu med andra mål som jag har i livet. Hela året har jag tänkt på att jag vill göra saker som jag typ aldrig har gjort och fått uppleva. I år har jag inte gjort så mycket av sådana saker. Orsaken är att jag har varit dålig på att planera och fixa saker. Jag har kanske varit för slö. Jag har ofta tänkt att jag inte orkar osv. Nu har denna dåliga planering gjort mig lite småförbannad så nu planerar jag och grejar som bara den för att jag ska kunna göra mycket roligt till nästa år i alla fall. Nu börjar det brännas ordentligt med allting.

 

I början av detta året så hade jag massor av målsättningar som jag nu i december bara ska förbereda färdigt, så att jag sen bara kan åka och göra både det ena och det andra. Eftersom jag känner att jag har varit dålig på att planera och fixa i år så är liksom förberedelserna inte dom bästa inför allt som jag måste kunna fixa under denna månaden. Jag är förbered på allt som jag måste klara att fixa nu, men jag har varit slarvig med att göra vad som krävs tidigare i år, fast i slutändan så lyckas jag nog med mycket ändå. Fast allt kanske inte riktigt blir som jag ville från början. Allt sånt som jag har slarvat med i år ska jag verkligen bli bättre på till nästa år. Är man lite småförbannad över saker man hade kunnat göra om man inte hade slarvat bort chanserna i år så blir man nog automatskt mer noga med allt till nästa år. Just nu är jag också noga för jag vill inte slarva bort de chanser jag har. Jag vill så mycket, och jag tror att jag kan få mycket av de jag vill ha. Allt kanske inte blir så som jag hade tänkt mig, men i slutändan så tror jag de mesta blir bra ändå. 

 

 

 

 Nu har det blivit december. Nu närmar vi oss jul och slutet av året. Jag har amssor med saker som ajag vil ha gjort innan detta året är slut. 

 

Jag började denna 1 december med en promenad på 3 km. Det kändes lite lagom att vara ute. Inte för bra och inte för kallt, men jag gick inte med direkt lätta steg. Men det blev ju en runda i alla fall, och det var ju bra. Jag är glad för att det är plusgrader och ingen snö. För mig får det gärna vara så under hela vintern.

 

 När jag var ute på min promenad så lyssnade jag på en dokumentär som handlade om den sk kårhusokupationen  som ägde rum i Stockholm 1968.

 

 

Nu ska jag skriva lite texter. Komma framåt i självbiogrfiskrivandet är ju vad jag vill och då får man jobba på emd etat skriva texter och mera texter.

 

Ikväll får det bli lite pingisträning.

 

 

 

Jag gick upp alldeles för tidigt idag, men jag kände att jag vill få gjort lite vardagliga saker. Jag gick ut för att handla lite. Jag hade typ bara bubbel och någon mjukost i kylen. Lite mer är ju bra att ha. Ganska trött var jag, men jag lyckades i alla fall gå bort till affären.

Under morgonen har också tvättstugan idag och jag kan liksom inte strunta i den en dag till. Då får jag gå ut och handla mer kläder istället. Just tvätta är faktsikt bland det tråkigaste jag vet att göra av alla vardagliga saker som man har att greja med.  Jag gillar inte att behöva springa upp och ner i den där jäkla tvättstugan, typ varje vecka. ÖHHH...

 

 

Jag ska ju jobba idag också. Jag börjar förhållandevis ganska tidigt, om man jämför med när jag brukar börja. Sen blir man ledig en dag och då tror jag inte att jag ska gå upp alldeles för tidigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Är det något jag skulle vilja lyckas med vid pingisbordet i alla fall en gång i livet så är det att slå pingisbollen bakom min egen rygg. Jag har aldrig ens varit nära att lyckas med just det. Jag har kanske inte tränat så mycket på det eller gjort speciellt många försök just på det slaget. Men någon gång ska jag lyckas med det att slå in bollen bakom min egen rygg. Det ser ju riktigt coolt ut och känslan efter att man har lyckats med det är nog rätt skön. Speciellt om man vinner poängen med det slaget.

 

Kände mig lite seg i morse, men nu har man vaknat till lite mer. Jag jobbade ju på som fasen med skrivandet i går och i natt. Jag tänker fortsätta skriva nu under eftermiddagen och kvällen i alla fall.

 

Idag denna första advent så har jag varit ute på en promenad på några km. Jag haltade lite när jag var ute och gick. Det berodde på att jag i går slog mitt knä i sängkanten och det gjorde ju jäkligt ont, och det gör så fortfarande. Men det funkade ju att ta en promenadrunda i alla fall. Att sitta inne för att det gör lite ont är inte min stil.

 

 

 

Jag passade ju på att handla lite också när jag ändå var ute. De flesta affärer här i  centrum har ju börjat hålla öppet på söndagar nu när julen närmar sig. Annars brukar ju de flesta affärer i cenrum av denna lilla stad som jag bor i hållas stängda, men nu är det ju snart jul och då är det öppet lite mer :)

 

 

 

Jag har jobbade till 23:30 igår och när jag sen promenerade hem så gick jag väldigt lugnt och skat hem i natten . När jag kom hem så var det av med uniformen och på med sköna mjukiskläder. Jag älskar den känslan.