Ingen rubrik.
Hej!
Jag har varit ute på min dagliga promenad och mycket mer har jag inte gjort denna fredag. Man känner att det börjar bli kallare nu. Jag har ju börjat ta på mig varmare kläder och snart får man väl ta på sig mössa vantar också.
I eftermiddag är det jobb och sen är jag ledig helgen. Jag sökte ledigt till nästa helg och det har jag fått så nästa vecka kan man greja mer med annat och köra lite mindre uss än vad man brukar. Jag har det bra nu.
Jag känner mig betydligt piggare igen. Jag känner att jag nog kommer att klara av att få gjort mycket av sånt jag vill göra under detta året. Det känns därför motiverande att fortsätta greja med allt möjligt för att i slutändan kunna göra sånt som man tidigare bara har kunnat drömma om.
En bra morgon.
Då var man uppe igen. Jag har som vanligt jobb i eftermiddag. Nu på morgonen har jag varit ute på en promenadrunda och jag gick lite längre än vad jag brukar. Jag var ute i ca 90 minuter.
Samtidigt som jag var ute på min runda så lyssnade jag på en dokumentär som handlade om Ambassadockupationen i Stockholm Spännade lyssning och en bra morgon har jag haft.
2016 10 12
Denna onsdag:
* Drömde mardrömmar innan jag vaknade.
* Kändes skönt att få sova ut idag.
* Grejade lite med vardagligt "trökgöra".
* Matade fåglar
* Gick en PW-runda.
* Käkade lunch
... och snart ska jag jobba.
Xu Xin och Fan Zhengdong
2016 Europe Youth Top-10 Final
Övertrött.nu
Jobbig dag detta. Jag tror det är gårdagen som spökar i kroppen på mig. Igår gick jag ju upp på tok för tidigt och jag gick upp för att jag skulle till jobbet. Jag gillar ju bättre när det är som det brukar vara för mig. I normala fall är det ju så att det sista jag gör på dagen är att jobba. Igår var det tvärtom och min kropp är inte van vid det. Nu var det ju ingen busskörning utan utbildning, men utbildning blir jag nästan ännu tröttare av än nåt annat. Övertrött.nu liksom.
Nu ska jag bara sova och imorgon hoppas jag att jag inte vaknar på länge. Ska jag prova att sova till det är dags att göra sig klar för busskörningen. Det har jag inte gjort på år och dar och det händer nog inte imorgon heller, men jag ska i alla fall sova mer än vad jag nu har gjort de senaste två dagarna.
Ska försöka planera lite bättre.
Jag känner ofta att jag vill leva i nuet och i många lägen så funkar det alltid. Att tänka på det som har varit känns ofta helt meningslöst för att man kan inte göra något ogjort och när man har funderat på sånt som har varit så är man ju sen ändå tillbaka i nuet. Att oroa sig för de som komma skall är ju också något som man inte ska göra. Man får ju se om man får några problem först innan man kan ta tag i det som eventuellt händer. Man vet aldrig hur livet blir och då kan jag känna att det är bättre och även lättare att bara leva i nuet. Varför slösa massa kraft och enrgi på att oroa sig för något som man egentligen inte vet något om?
Ok, allt detta tror med leva i nuet tror jag stenhårt på. Det funkar oftast i de flesta situationer och lägen. Men det finns en grej som ibland kan göra mig lite ledsen och besviken och jag tror att det beror på att jag kanske lever för mycket i nuet och inte har någon framförhållning.
Jag har känt framförallt under detta året att jag har velat göra mer saker än vad jag har gjort. Jag har haft ganska klart för mig sen länge vad jag vill göra i år. Jag har ju gjort saker och jag har fler saker på gång. Man får ju se vad man lyckas med och så, men jag har planerat saker och jag hoppas att jag fixar något av allt man går och tänker på att man vill göra.
Men jag kan som sagt känna att jag hade velat göra mer i år än vad jag har gjort. Jag har inte planerat så mycket och haft så mycket framförhållning. Jag har mest tänkt på att jag vill bli klar med självbiografin. Jag har nu svårt att se att jag blir klar med den i år. Det blir nog svårt, men jag tänker aldrig sluta skriva förrän jag har blivit klar med den. Det får ta den tid det tar och jag jobbar på och gör vad jag kan och orkar för att jag ska bli färdig med den. Detta med självbiografin har tagit mycket tid och det har säkert bidragit till att jag har missat att göra mycket som jag egentligen skulle vilja göra. Sen är det ändå lite "billigt" att ge säga att jag inte har kunnat göra så mycket pga självbiografin. Det handlar ju bara om planering och framförhållning, och jag har varit dålig på att planera i år. Jag kan inte skylla ifrån mig på att jag skriver min självbiografi, och det gör jag inte heller.
Jag kan känna mig besviken när jag missar att göra vissa saker som jag kan känna att jag hade kunnat och velat göra. Men saker och ting har fallit på att jag inte har planerat bättre. Vill man åka på något så är det ju inte alltid så att man bara kan fixa det från en dag till en annan. Inget av sånt som jag gillar att göra är svårt att fixa, men jag måste ju se till att jag är ledig, eller får ledigt från jobbet. Man måste ha pengar så det räcker. Man kanske måste fixa någon biljett och boka något hotellrum osv. Ibland måste man ju vara ute i god tid annars blir det ju inget. Det där med att ha lite framförhållning och planera lite mer ska jag bli bättre på. Allt blir mycket roligare då. Det är ju roligt att planera och titta på saker som man vill göra. Man kan ju fortfarande leva i nuet även när man planera för sånt som kanske händer några månader längre fram i tiden. Man planerar ju och förbereder i nuet och när man är klar med de då kan man ju fortsätta att leva i nuet och när den dagen kommer som man kan göra det där som man har tänkt på att man ska göra några månader tidigare då kan man ju fortfarande leva i nuet. Så det blir ju liksom ingen skillnad. Allt blir bara säkert så jävla mycket roligare när jag har planerat och haft lite framförhållning.
Allt som blir kvar.
Handling:
Nu har jag läst Sandra Beijers senaste bok "Allt som blir kvar" och om jag nu har förstått vad jag har läst så handlar boken bla om en tjej som heter Matilda som blir kvar i en ensam i en lägenhet efter att hennes pojkvän har gjort slut med henne. Allt som blir kvar till en början är hon själv. Matilda mår nu väldigt dåligt och på något sätt måste hon ju komma ur den tomhet som hon känner efter att ha blivit dumpad. Matilda har en vän som heter Miron och tillsammans med honom ska Matilda försöker komma över att hon har blivit dumpad av sin pojkvän. Matilda mår och Miron vill till synes hjälpa henne att komma på benen igen, fast vad är Miron ute efter egentligen och är han Matildas kompis?? Hur långt kan man egentligen gå, och när vet man när man mår bra igen efter att ha blivit dumpad?
Vad tycker och tänker jag efter att ha läst boken:
När man läser boken så känns det som Matilda är en tjej som befinner sig i den där fasen i livet där man känner sig ganska förvirrad och vilsen och där man som människa behöver tid för att hitta sig själv. Jag kan fundera på hur jag själv har mått dom gångerna jag själv känner att jag har blivit dumpad och hur jag själv har känt när jag har gjort slut med någon.Jag säger gjort slut för jag tror aldrig jag egentligen har dumpad någon. Dissat kanske, men aldrig dumpat. Oavsett om jag eller den jag har varit tillsammans med har gjort slut så mår jag alltid dåligt av det. Även om det ibland har känts bra att något har tagit slut så har det ändå varit jobbigt på något sätt. Dessa tankar om mig själv kommer lätt uop när jag läser Sandras bok, även om jag inte kan känna att något i Sandras bok "Allt som finns kvar" liknar något som jag har varit med om eller känt.
Boken "Allt som blir kvar" tycker jag är en bra bok. Jag kanske tycker det för att jag gillar Sandra Beijer och hennes sätt att skriva? Hon kan skriva och allt faller på plats som det ska. Jag vet det och därför vill jag läsa hennes böcker även om kanske just denna boken "Allt som finns kvar" inte är en bok som jag skulle läsa i normala fall. Men Sandras sätt att skriva boken på gör att jag hela tiden vill läsa mer. Jag vet att Sandra är en grym tjej och då tycker jag automatiskt att hennes böcker blir sjukt bra.
Utbildning.
Har varit på en sk insiktsutbildning på jobbet idag. Vi var väl 10 stycken bussföare som fick en genomgång av färdskrivaren, alkolås, kommunikationsradio och vad vi ska tänka på i oika situtaioner när vi är ute och kör bussen. Utbildningen genomfördes på depån i Trollhättan och uppe vid Trestad Center. Vi blev också bjudna på mat ute vid Trestad Center och där uppe övade vi ockå lite körning med två bussar. Vi skulle köra fram och backa mellan koner. I vissa moment skulle vi komma så nära konerna som möjligt, men vi skule hela tiden undvika att köra på konerna.
Normalt sätt brukar jag inte gilla detta med utbildning på jobbet. Men samtidigt tcyker jag ändå att det är bra att man får utbildning och blir uppdaterad på alla möjliga saker som har med bussjobbet att göra. De finns mycket som man måset ha koll på som bussförare och man är skyldig att ha koll på mycket också. Det ibland lätt att man tänker att vissa saker inte är så viktiga, men det är dom. Vissa saker är det lag på och vissa regler har företaget beslutat om, och allt detta är man som förare skyldig att ha koll på och följa.
Så visst är det bra att man får lite utbildning av företaget ibland. Betalt för 8 timmar och mat fick man ju också.
Lugn söndag.
NÅGRA BILDER FRÅN DENNA SÖNDAG.
Jag har haft en lugn dag. Sönadagar brukar väl vara ganska lugna. Nu ska jag gå och lägga mig. Jag måste upp tidigt imorgon. Jag ska inte köra buss utan jag är satt på något som man kallar utbildning. Den börjar kl 08:00 på morgonen. Lite jobbigt att veta att man imorgon blir väckt av ett alarm, men sånt får man ta ibland. Är man bortskämd när man tycker att det känns extra jobbigt att behöva börja en arbetsdag klockan 08:00 på morgonen???
Skönt att jag fick städat färdigt ikväll.
Nu precis har jag blivit färdig med den städning som jag har tänkt på att jag ska ta tag i i typ 14 dagar. Lite sjukt ju. Mna funderar i två veckor och sen tar det typ en timma, eller max två timmar och sen har jag städat och gjort fint precis överallt. Varför funderar man ens på när man ska ta tag i det? Det är ju bara ta tag i det liksom. Tänkt att man kan kännas sig så jäkla nöjd över så lite jobb som det ändå är när det kommer till att städa och göra fint i mitt hem.
Söndag
Jag har inte städat klart än!! Jag städade lite igår och jag vill känna mig klar med städningen denna söndag så jag får väl ta tag i det nu då.
Idag har jag annars skrivit lite mer på självbiografin, fast det känns mest som jag har funderat på den mer än vad jag har skrivit. Idag är det nog så i alla fall. Jag funderade mera när jag i morse var ute på en söndagspromenad. Det kändes bra och samtidigt som jag gick runt och funderade så hade jag på mig mina hörlurar och lyssnade på en dokumentär som handlade om Tjernobylkatastrofen som hände för drygt 30 år sedan.
Top 10 points - Men's World Cup 2016
Kan man ångra något som man egentligen inte ångrar?
Jag jobbar på med min självbiografi. De flesta berättelser tar några timmar och jag orkar sällan skriva klart en berättelse samma dag som jag börjar på den. De blir för många tankar som snurrar i huvudet och tar så mycket på min kraft och energi. Man orkar liksom inte jobba hur mycket som helst med det. Man får pausa och låta tankar snurra ett tag innan man skriver vidare. Jag har försökt att koppla bort mycket av allt jag tänker på, men skriver jag självbiografi så kan jag inte skriva om jag ite tänker mycket på och kring den berättelse jag skriver. Tankarna kring mitt eget liv är nog halva jobbet skulle jag tro. Man tänker, fastnar i grubblerier och vänder och vrider på allt. Det är svårt att jobba på med detta och man bli rätt trött i huvudet, men har man väl jobbat sig igenom en berättelse med skrivande och tankar så känns det ändå väldigt bra efter att en berättelse är färdigarbetad. Man kan då lätt släppa alla tankar och bara gå vidare. Det är väl en anledning till varför det känns värt att kämpa på med självbiografin. Det känns alltid bra när man väl blir klar och kan gå vidare. Dessutom lär jag mig så mycket av detta hela tiden.De finns så många saker som jag inte har förstått tidigare, men som jag nu tycker att jag förstår helt och hållet.
En sak som jag märker när jag skriver berättelserna som handlar om när jag höll på med pingisen som mest, det är att de finns mycket som jag ångrar att jag gjorde, men jag ångrar inte för en enda sekund att jag började med pingisen. Ändå finns det alltså mycket som jag ångrar att jag gjorde när det kommer till pingisen. Däremot känner jag inte att jag ångrar speciellt mycket när det handlar om något som inte har med pingis att göra. Jag har stått inför val som jag inser idag har påverkat mitt liv ganska mycket. Det finns några sk milstolpar i livet där jag måste välja. De val jag har gjort har ibland varit helt livsavgörande för hur min framtiden sen kommer att bli. Så är det väl lite för alla genom livet, men jag tänker ofta tanken när jag sitter här och skriver att det var tur, eller bra att jag gjorde som jag gjorde. Väldigt ofta känner jag att jag valde rätt, Det är ju mitt liv det handlar om och då ska man ju göra dom val som känns mest rätt för egen del. Det finns en hel del jag ångrar, men jag är glad över att jag ändå gjorde som jag gjorde. Kan man ångra något som man egentligen inte ångrar? Förmodligen kan man ju det eftersom jag kan känna som jag känner.
Ska man ta tag i städingen idag?
Dåligt väder eller dåliga kläder?
Man känner att det blir kallare nu. Jag har börjat klä mig i en varmare jacka när jag går mina promenadrundor. Jag kände ändå att jackan inte räcker utan jag får börja ta på mig en tröja och jacka i fortsättning.
Jag känner också när jag går hem från jobbet på kvällarna att det har blivit kallare. Jag har ju en lite varmare tröja under, men går fortfarande i jobbets sommarjacka. Snart byter jag nog till vinterjackan.
Det sägs ju att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Jag får väl börja att på att ta på mig bra kläder, och gå ut i det väder som alltid är bra.
Massagestol - Bubbel - Fotboll
Heja Sverige!!!
Nittaku pongcast - September 2016
Lite hemligheter måste man ha.
Hoppas allt är bra med er. Snart ska jag ta mig till jobbet. Idag har jag huniit med min dagliga promenad och innan jag gick hem så köpte jag lite mat och hämtade ett paket. Paketet inehöll en sak som som jag får vara lite försiktig med, men jag tror också jag kommer att ha mycket kul med den. Jag kommer att ha kul med den, men man får inte ha för kul för då kan man skada sig pga den.
Vad det är i paketet säger jag inte. En del hemligheter vill jag ha för mig själv. Annars har man ju inget och beräta och skriva om när det blir den sk "bloggtorkan".
BILDER FRÅN MORGONENS PROMENAD.
Nu ska jag avsluta denna dagen, med som sagt lite arbete.
Ha en trevlig dag!
Försöker att inte skynda mig.
När jag kom hem från jobbet igår så kände jag mig som vanligt ganska mörbultad i kroppen. Jag känner ofta så efter en arbetsdag, men nästan aldrig när jag har haft en ledig dag. Jag har genom åren försökt hitta arbetsätt som gör att jag inte ska känna av att man jobbar så mycket. Jag försöker ju mest vara i nuet och skulle jag inte vara det på jobbet då skulle jag ju inte orka jobba på som jag gör. Jag tror att jag skulle bli ganska sönderstressad om jag inte tänker på att vara i nuet. Under en arbetsdag uppstår ju så mycket saker så börjar man tänka för lång fram i arbetspasset då tror jag att jag kommer att missa många viktiga saker som jag bara kan ta tag i när jag befinner mig i nuet. Jag kan ju inte veta och förutse allt som händer under en arbetsdag. Det där leva i nuet funkar nästan alltid, i vad man än gör på dagarna. Och på jobbet är det nog det enda rätta att göra.
Men sen är det ändå så att jag känner mig ganska trött och mörbultad i kroppen när jag kommer hem efer en arbetsdag. Kanske är det ändå så att man under en arbetsdag spänner sig för mycket eller omedvetet skyndar sig för att hinna med mer, och sen slår det tillbaka på mig och kroppen säger ifrån.
Jag har ju många gånger funderat på om jag grejar för mycket under dagarna och veckorna. Jag brukar ju gå upp ganska tidigt och sen grejar jag med massor av saker och sen åker jag och jobbar. Man 'är lätt vaken i över 15 timmar nästan varje dag, fast mer behöver man väl inte sova heller. Det blir ju 8-9 timmar av sömn nästan varje natt. Ibland slarvar man väl med sömnen också, men går jag bara och lägger mig så har jag inga problem att somna. Sömnen har jag aldrig haft några problem med.
Vad är det nu som inte känns bra då? Jag tänker att om jag nu känner mig så mörbultad i kroppen när jag kommer hem från jobbet, men inte känner på samma sätt när jag är ledig? Vad är det med jobbet som gör att man känner sig mörbultad i kroppen?
En grej som jag har tänkt mycket på den senaste tiden det är att jag ska inte skynda mig till nånting. Ibland är det ju så att man skyndar sig till jobbet för man går lite sent hemifrån. Sen skyndar man sig ut i bussen. Jag måste logga in i "maskinerna" som man jobbar med när man kör buss. Dessutom ska jag blåsa i alkolåset. Jag vill också innan jag tar en buss kolla igenom den och göra liksom en säkerhetskontroll. Det är jag alltid noga med. Sen kör man på då och då tar jag det lugnt och är i nuet. Jag stressar aldrig och jag skyndar mig inte. Man jobbar och kör som man ska liksom. Sen får man någon rast och då händer det att man skyndar sig igen.
När jag sen har slutat för dagen så har det ofta hänt att jag har skyndat mig hem också. Det kan vara detta som har gjort att jag så ofta känner mig mörbultad i kroppen efter en arbetsdag.
Jag har den senaste tiden försökt att inte skynda mig så mycket till och från jobbet, och under mina raster. Ibland kommer jag på att jag gör detta ändå. Men om jag helt kan sluta med det där att skynda mig så tror jag att kroppen kommer att svara bar på det så småningom. Jag hinner ju inte med mer för att jag skyndar mig. Snarare mindre, för jag blir ju bara trött och mörbultad i kroppen av att jag skyndar mig och då orkar man ju inte göra så mycket när man får den där tiden som man annars inte har för att man måste jobba.
Funderar man lite på allt detta så landar jag någonstans i att:
1. Jag ska leva i nuet
2. Inte skynda mig till nånting.
3. Jag hinner ite med mer för att jag skyndar mig och försöker tjäna in tid som jag sen inte orkar göra nånting med för att jag just har skyndat mig.
