Allt som blir kvar.
Nu har jag läst Sandra Beijers senaste bok "Allt som blir kvar" och om jag nu har förstått vad jag har läst så handlar boken bla om en tjej som heter Matilda som blir kvar i en ensam i en lägenhet efter att hennes pojkvän har gjort slut med henne. Allt som blir kvar till en början är hon själv. Matilda mår nu väldigt dåligt och på något sätt måste hon ju komma ur den tomhet som hon känner efter att ha blivit dumpad. Matilda har en vän som heter Miron och tillsammans med honom ska Matilda försöker komma över att hon har blivit dumpad av sin pojkvän. Matilda mår och Miron vill till synes hjälpa henne att komma på benen igen, fast vad är Miron ute efter egentligen och är han Matildas kompis?? Hur långt kan man egentligen gå, och när vet man när man mår bra igen efter att ha blivit dumpad?
När man läser boken så känns det som Matilda är en tjej som befinner sig i den där fasen i livet där man känner sig ganska förvirrad och vilsen och där man som människa behöver tid för att hitta sig själv. Jag kan fundera på hur jag själv har mått dom gångerna jag själv känner att jag har blivit dumpad och hur jag själv har känt när jag har gjort slut med någon.Jag säger gjort slut för jag tror aldrig jag egentligen har dumpad någon. Dissat kanske, men aldrig dumpat. Oavsett om jag eller den jag har varit tillsammans med har gjort slut så mår jag alltid dåligt av det. Även om det ibland har känts bra att något har tagit slut så har det ändå varit jobbigt på något sätt. Dessa tankar om mig själv kommer lätt uop när jag läser Sandras bok, även om jag inte kan känna att något i Sandras bok "Allt som finns kvar" liknar något som jag har varit med om eller känt.
Boken "Allt som blir kvar" tycker jag är en bra bok. Jag kanske tycker det för att jag gillar Sandra Beijer och hennes sätt att skriva? Hon kan skriva och allt faller på plats som det ska. Jag vet det och därför vill jag läsa hennes böcker även om kanske just denna boken "Allt som finns kvar" inte är en bok som jag skulle läsa i normala fall. Men Sandras sätt att skriva boken på gör att jag hela tiden vill läsa mer. Jag vet att Sandra är en grym tjej och då tycker jag automatiskt att hennes böcker blir sjukt bra.
