Det blev en promenad nu under morgonen också. Kroppen svarar så bra på det varenda gång och dessutom tycker jag att det är kul att vara ute och promenara runt och rensa sskallen.

 

Promenaderna gör mig direkt mycket piggare och jag orkar med vardagen betydligt bättre. Det behövs nu när jag under den senaste tiden har fått utså så mycket skit från alla möjliga människor.

 

 

Har varit ute på en promenad igen. Jag hade tänkt att gå llängre än vad jag gjorde, men tiden räcker liksom inte till. Jag sov lite för länge och då fick det bli en rask promenad på någon timme bara. Men det är bra ändå.

 

Då var det måndag igen och en ny vecka har man att ta tag i. Jag har en del arbete i bussen som ska göras och jag har bestämt mig för att hinna skriva färdigt mer på min självbiografi denna veckan än vad jag brukar hinna med på en vecka. Får försöka "speeda" på lite. Däremot får jag inte slarva, men man kan sätta upp små delmål hela tiden så är det lättare att hålla "flow" och jobba på med självbiografin.

 

Idag har jag varit ute på en promenad igen. Kroppen svarade så bra igår när jag var ute så jag ville ute och känna känslan igen.

 

Jag har precis skrivit klart en berättelse på min självbiorafi som jag har skrivit på i några dagar nu. Jag hade bestämt innan jag började skriva på den att den skulle bli klar denna veckan i alla fall. Det blev jag ju.

 

Jag vände i tanken under skrivandet på denna berättelse. När jag började berätteslen så trodde jag att jag skulle vara mer kritisk mot en viss person. Jag har också genom åren om, på den tiden då det begavs sig också varit väldigt kritisk mot denna personen. Men när jag nu har skrivit den så har jag ändrat mig. Jag förtår mer nu varför denna personen gjorde som han gjorde. Jag kan fortfarande tycka att det var fel, men jag förstår mer nu än vad jag gjorde innan jag började skriva denna berättelse som jag nu precis fick färdigt.  Det var en cool känsla som kom fram. Jag hade innan jag började skriva berättelsen förväntat mig ett mer kritiskt kapitel riktat mot den här personen, men det blev absolut inte så. Jag hittade istället en bra blandning mellan min kritik, förståelse och allt de som också var positivt. Jag trodde inte jag skulle kunna känna så just för den här personen, men under skrivandets stund så kände jag bara att allt kanske inte var så dåligt som jag tidigare tyckte att det var. Skrivandet blev nu det som fick mig att förstå något som jag inte trodde jag skulle kunna förstå, eller känna. Man lär sig verkligen mycket på att skriva sin självbiografi.

 

 

 Bara skönt att vara ledig. I morse var jag ute på en promenad. Det blev 4-5 km. Jag kände att en promenad kunde vara ett sätt att rensa skallen lite från all den skit som jag har fått utså den senaste tiden. Jag hade lurar i öronen och lyssnade på Verkligheten i P3. Skönt att få lyssna på något som inte har med ens egan liv att göra liksom.

 

 

 

 Jag har den senaste tiden blivit fått ta emot en hel del skit från alla möjliga människor. Jag kommer väl inte exakt säga vad allt handlar om eller vem som har sagt vad osv.. Jag vill ju aldrig hänga ut någon. Jag kan bara konstatera att sånt som folk har sagt och gjort mot mig den senaste tiden har tagit ganska hårt på mig rent psykist. Den skit jag har fått ta emot handlar om många olika saker och den kommer från flera olika personer. Händelserna de handlar om har ingenting med varandra att göra.

 

Jag kan kan kanske förstå till viss del att jag får ta den skit jag får ta. Jag brukar säga att lite skit får man ta och mycket skit får man acceptera men.....man behöver inte acceptera vad som helst. Ibland "sätter jag ner foten" och säger ifrån, men då får jag oftast skit för det också. Ibland känns det ganska hopplöst på nåt sätt.. Det bästa man kan göra är väl att släppa och tänka på något helt annat. Inte bry sig liksom. Fast då får jag väl skit för det också. Ibland får man bara ta skit, oavsett vad man gör, eller oavsett vad man inte gör.

 

 

 Jag skriver lite varje dag på min självbiografi. Jag sitter här hemma skriver och jag kan sitta när jag har rast eller bara en paus på jobbet och kötta självbiografi. Åker jag tåg, buss eller bil så kan det hända att jag också jobbar på med min självbiografi.Bara jag inte ska köra själv så funkar det ju att skriva liksom. Jag vet egentligen aldrig hur lång tid nånting tar. Ett kapitel kan gå på en timme, men det kan också ta 4 dagar. När jag tror att det ska gå på nån timme så kan det ta flera dagar och tvärtom. Man vet aldrig liksom.

 

Jag har ju sagt att jag ska försöka bli klar med min självbiografi innan 2017. Jag tänker att om jag sätter ett datum (som nu är 31 december) när jag vill bli färdig så är inte risken så stor att jag struntar i att sitta och skriva när jag har tid med det. Tänker man att det får ta hur lång tid som helst då skjuter man ju skrivandet på framtiden, om och om igen, för man kommer ju alltid på något annat som man ska ta tag i först. Jag tror att jag helt enkelt att om jag sätter ett datum när jag vill vara färdig så blir det att jag jobbar på bra med det.

 

Nu vet jag ändå inte om jag kommer att bli klar. Jag vet ju som sagt inte inan hur lång tid varje arbete tar med detta. Däremot vet jag på ett ungefär hur mycket jag vill gå igenom och skriva om. När jag är helt klar med den sista texten då kommer jag att veta att jag faktsikt är klar med min självbiografi, men jag får se om jag klarar av att slutföra detta och bli klar till den 31 december i år. Målet har varit, och är fortfrande att jag ska bloi klar i år, men jag kommer inte att sluta skriva om jag har kvar att göra med min självbiografi även nästa år. Jag kan ju inte kasta bort över ett år av jobbande med min självbiografi. Jag kommer att slutföra detta och det får ta den tid det tar. Sen vill jag ändå ha ett tidsbestämt mål för då slöar man inte till under arbetet med självbiografin.

 

 

Jag har en tanke som ständigt kommer tillbaka. Jag vill få ur den, komma över och gå vidare. Gå vidare kan jag nog göra oavsett, men vissa tankar som jag tänker känns just nu som jag kommer att få bära med mig resten av livet.

 

Jag kan tänka att jag kanske kommer över till viss del, men aldrig helt. Det är jobbigt. Jag har haft tankar tidigare som liknar detta som har blivit till ett jobbigt grubblande nu, och de tidigare tankarna som jag då trodde aldrig skulle gå ur har jag på något sätt lyckats få ur. Det borde vara så nu också. Problemet nu är bara att jag blir påmind nästan varje dag och ska jag inte bli det så kommer jag ju att få låsa in mig och inte gå ut. Sånt liv vill man ju inte ha.

 

Nu har jag ändå blivit medveten om att jag har fastnat i lite grubblerier och att tankarna som jag vill få ur mitt huvud kommer tillbaka. Jag har också skrivit ner lite i detta blogginlägget hur jag tänker och känner kring dessa tankar. Då kan det ändå vara så att detta är början på processen att rensa ur dessa jobbiga tankar som kommer tillbaka och som jag har gått och bärt på en längre tid. Oavsett vad jag måste göra för att få ur dessa tankar så hoppas jag att jag gör det. Jag orkar liksom inte gå runt och tänker tankar som är fullständigt omöjliga att vinna över. Jag måste få ur dessa tankar nu.

 

 

 

 

 

 

 

Jag har läst nånstans att man drömmer alltid när man sover, fast man kan bara komma ihåg det man drömde precis innan man vaknar. Om jag nu kommer ihåg rätt så hade jag på något sätt lyckats ta mig till månen. Där var det någon galning där på månen som ville jag skulle jobba med att köra något, men det var ingen buss. Jag drömde vidare att jag körde något fordon, men jag visste inte vägen så jag körde vilse och visste inte hur jag skulle ta mig tillbaka till det hus som jag hade byggt på månen. Jag valde då att försöka ta mig tillbaka till jorden. Jag stal nånting som liknade en tvättmaskin och med den tog jag mig ut i rymden med. Sen kom jag bara på att inget vet att jag har lämnat månen och då kan jag kanske inte på egen hand hitta jorden. Nu var jag vilse ute i rymden också. Sen vaknade jag, och då var jag ju på jorden igen.

 

 Lite bakvänd dröm på något sätt. Jag drömmer att jag befinner mig på månen och jag har lämnat jorden för att för att jag tror att jag ska slippa bekymmer om jag är på månen. Sen får jag problem som gör att jag inte hittar hem och då väljer jag att lämna mitt hem (månen) för att åka tillbaka till det hem (jorden) som jag en gång hade lämnat för att jag hade fått nog av alla  problem och bekymmer som jag inte trodde att jag skulle få på månen. Sen vaknar jag och inser att jag kanske har det rätt bra ändå.