Jag har varit ute på en pw igen. Jag vill promenera eller köra powerwalks varje dag. Det blir ganska varmt nu när solen skiner och det närmar sig midsommar så egentligen lite bättre att promenera på morgonen. Fast går man ingen längre sträcka då har jag inte så ont av värmen. Man kan ju alltid glida in på någon mack och köpa en dricka.

 

Jag går ju aldrig ut mitt på dagen heller. Då brukar det väl vara som varmast. Det blir alltid lite senare på eftermiddagen och då ingen längre sträcka. Det är ju skönt att man slipper regnet. När det regnar och är skitväder då har jag svårta tt motivera mig till att vara ute och gå. Så jag hopaps på soliga och fina dagar under hela min semester.

 

 

 

Midsommarhelgen närmar sig och jag vill bara påminna om att: Ska du ut med bilen så kolla på vägen när du kör, och inte på mobilen. KÖR FÖRSIKTIGT.

 

 

Jag har lite ont i vissa muskelgrupper, men det får inte hindra mig från att träna. Jag körde nu på morgonen i alla fall. Det är viktigt att jag inte blir för bekväm. Det får göra lite ont ibland utan att man egentligen bryr sig om hur det känns under själva träningen. Jag kan ju inte vila  varje gång som jag känner av lite smärta. Då blir det ju nästan ingen träning alls! Det blir ju lite tuffare att köra vissa övningar om man känner att man har ont. Men på ett sätt känns det ju värre när man inte tränar alls. Då finns det nog risk att man på sikt får ännu ondare. Tex om man struntar i att köra powerwalks för att man är rädd för att man ska få ont i sina knän. Då kan det ju bli så att man får ont i sina knän pga den övervikt man eventuellt lägger på sig. 

 

Jag kör på med de nya övningarna som jag kände tog så bra när jag provade dom i måndags. Det tog bra idag också, även om jag ite orkar köra så länge som jag skulle vilja. Jag behöver såklart många pass i kroppen med dessa övningar för att jag ska orka, och också känna att jag är bra på de jag gör. Just nu känner jag mig som en nybörjare. Jag orkar jättelite och blir helt slut av de lilla jag gör. Jag gissar att jag säkert behöver köra ca 40 träningspass till på dessa övningar för att jag sen ska få känslan av att jag orkar med dom. Sen kanske man behöver några pass till för att känna att detta faktiskt går bra också.

 

 

Idag har jag funderat alldeles för mycket idag över vad jag ska ha till middag. Vid lunchtid börjar bekymret. Vart ska jag gå? Jag har ju  i princip provat alla matställen som finns  den här stan. En del är bra och andra ställen är helt värdelösa. Man kollar lite menyer på olika restaurangers  hemsidor, men inget av den mat som erbjuds är jag  sugen på. Eller så har jag bara svårt att bestämma mig.   Kanske hittar man något som man någon maträtt som man i normala fall är sugen på.  Men idag var bekymret att den maträtt som jag nästan alltid kan tänka mig att äta serverades på en restaurang där jag vet att dom gör denna maträtt dåligt. Jag kunde inte bestämma mig för vad jag skulle äta. Istället struntade jag i lunchen och egentligen var jag nog inte så hungrig heller.

 

Men sen går det några timmar och då vill man såklart ha lite mat i magen. Men vad ska man ha då??????

Tillslut gick jag till hemköp och köpte mig en grillad kyckling och en lite burk med potatissallad. Till efterätt blev det lite glass och jorgubbar.

 

 

 

 

 

En promenad är nu avklarat! Ännu en dag med härligt väder. Morgonens promenad kändes annars sådär. Jag är ganska trött efter gym och pw som jag körde i går. Kanske skulle jag ha gått ett betydligt kortare varv nu på morgonen än vad jag gjorde? Kanske skulle jag bara ha struntat i det helt och istället kört gym under eftermiddagen.

 

Egentligen vet jag inte alls vad som är bäst från en dag till en andra. När orkar jag mer och mindre, och när är det bättre att vila för att man sen ska orka köra osv.. Inställningen jag försöker att ha är typ: Kör bara utan att tänka för mycket. 

 

Jag har varit ute på en PW. Den sträckan jag gick trodde jag skulle vara kortare. Jag gick genom stan och in på en liten skogsväg för att att sen typ komma över på motsatt sida där det tex finns en mack. På macken gick jag in för att köpa något att dricka. Det blev liksom en paus också på 5 minuter innan jag fortsatte min PW i värmen. 

 

Man vet knappt vad det är för dag, men det är väl måndag. Jag är såklart nöjd över morgonens träingspass där jag fick någon slags aha-upplevelse. Jag har nu varit ute i det fina vädret, gjort lite ärenden, pratade med en kollega och käkat lite god lunch på Vänerparken. 

 

Senare idag tänkte jag gå ut på en "POWERWALK". Hoppas det fina vädret är lika fint då. Snacka om att det är underbart skönt att ha semester! 

 

 

 

Jag har en ganska lugn dag. Jag vill vila ordentligt nu. Jag har softat runt lite, tagit en fika med en vän, käkat en god middag ensam och Kollat på lite fotboll med syrran och farsan.

 

 Jag mår bättre idag. Den nedstämdhet jag kände  igår är så gott som borta nu även om jag fortfarande kan vara ledsen och arg över det faktum att vissa människor kan sjunka hur lågt som helst. Fast jag har inte tid att bry mig och låta mig upptas av vad andra människor försöker utsätta, eller vad det nu handlar om.

 

Jag känner att jag måste hålla fokus på de jag tycker är viktigt i mitt liv. De är bara att fördra, ligga lågt, sortera bort och fokusera på sånt som är viktigt för att de jag gör ska bli bra. Vissa saker i ens liv måste ju fungera, och fungerar jag då fungerar ju inte viktiga saker  livet heller. Tänker man så då blir det ganska lätt från en dag till en annan "komma på fötter igen".

 

 

 

Nu är det inte roligt. Hela denna dagen har jag tänkt, grubblat och säkert också ältat. Jag vet att man inte ska tänka för mycket. Jag skulle vilja vara en sån person inte tänker så mycket. Jag har försökt att typ träna bort de där. Jag har under flera tillfällen liksom bara försökt intala mig själv att jag inte ska tänka och grubbla så mycket, men jag kan inte få bort de. 

 

 Nu  känner jag mig nedstämd och deprimerad. I ryggen har jag ont och nu när jag är lite ledsen också så känner jag typiskt nog att jag har mer ont i ryggen än vanligt. Det kan vara så att denna veckan med mycket jobb sätter sina spår också. Jag har ju egentligen inte vilat så mycket än. Jag borde kanske vila mer? Ligga kvar i sängen och inte vara uppe och skutta klockan sex på morgonen tex. 

 

 Jag kommer väl ur min lilla deprition som jag nu har, snart hoppas jag. Jag är ju också nöjd över att jag har semester nu och att den precis har börjat. Jag har inte jobbat så många dagar denna månaden, men ändå har jag fullt betalt när lönen väl kommer. Jag ska inte jobba många dagar nästa månad heller, men ändå har jag återigen fullt betalt när lönen trillar in på lönedagen. Dessutom kan jag säga att om jag förverkligar min ekonomiska dröm som egentligen är det enda som känns viktigt för mig i år, så kvittar det fakiskt att jag är lite deprimerad och ledsen just nu. Förverkligar jag min dröm, så kommer jag när jag i December summerar detta året att tycka att jag har haft ett bra 2014 trots allt. 

 

Nu ska jag sova. Kanske känns allt bättre redan i morgon??

 

 

 

 

 

 

"Ta inget för givet". Det känns som ett ganska slitet uttryck. Jag tänker ofta på detta, men jag funderar nog inte så mycket på vad det egentligen betyder. 

 

Jag känt typ halva natten och hela denna dagen att jag har begått det misstaget igen. JAG HAR TAGIT NÅGOT FÖR GIVET. Jag känner mig sviken av en person som har sagt saker om mig som är av sånt slag att jag har väldigt svårt att försvara mig.

 

Jag kan inte släppa det. Jag vill inte bry mig egentligen, men eftersom jag ägnar så mycket tankeverksamhet åt det så bryr jag mig ju på något sätt i alla fall. Kanske slutar jag älta om jag skriver ner precis vad jag känner.  Det handlar om att jag återigen har litat på en person som jag nu inser att jag inte borde ha brytt mig om överhuvudtaget. 

 

Jag tycker det är ganska jobbigt och problemet med att ta för givet att man kan lita på människor är att när man inser att man inte borde ha gjort detta då blir allt bara fel hur jag än väljer att hantera mitt då redan stora misstag.

 

Det blir jobbigt också för man blir ju själv mer "hårdhudad" när man i framtiden kommer i situationer där man har att välja på om man ska lita på någon eller inte. Dessutom tror jag man får mycket sämre livskvalitet av att tänka tankar och ha funderaingar på om man vågar lita på ´människor som stöter på i olika sammanhang.

 

 Det jobbiga i just detta fallet är att jag har ställt upp för denna personen några gånger. Exempelvis ringde denna person till mig för några veckor sen och var bekymrad och orolig. Jag gav då mitt stöd som som en vän. Det har jag egentligen inte ångrat för vi är ju trots allt människor och de är mer som förenar oss än som skiljer oss åt. 

 

Jag känner idag ändå att jag inte kan träffa denna person mer nu. Jag vill inte göra det!  Vad ska denna person då påstå i framtiden att jag sagt om jag förlåter och går vidare som om inget har hänt? Jag tycker detta är så svårt att hantera och det känns som att hur jag än gör så blir de ju bara fel. I grund och botten handlar det bara om att man har tagit något för givet. När det sen inte blir som man har tänkt sig då blir det jobbigt för mig själv och det spelar ingen roll vad jag gör känns det som.

 

Ta alltså inget för givet är väl det som jag måste lära mig, men det känns ju fel det också. Ibland är det svårt att veta vad som är rätt och fel. Man har inte alltid alla rätta svar. Men uttrycket "ta inget för givet" innheåller 4 ord som jag ibland tyvärr kommer på att jag borde ha tänkt på en extra gång.

 

Jag har varit ute på en morgonpromenad nu på förmiddagen. Mina tankar snurrade mycket kring hur lätt det är att ta saker och ting för givna.  Redan i natt vaknade jag och var skakis över just av det faktum att man aldrig  kan  ta någonting för givet.  

 

Jag får se om jag orkar skriva mer senare och förklara vad jag egentligen menar. Jag är annars lite tveksam till att skriva ner för mycket av de funderingar som är lite "djupare" än andra tankar som jag går runt och tänker på. Ett blogginlägg där man går på "djupet" blir så lätt vemodigt, deprimerande eller bara  sorgligt, och så vill jag inte att min blogg ska uppfattas.