Det är lätt för andra att säga.

I slutet av förra månaden öppnade jag mitt hjärta lite mer än vanligt i ett inlägg. Det handlade lite om den sk halvbror som min mamma adopterade bort och sen fick hon aldrig mer träffa honom.
 
Jag har funderat vidare på detta. Jag vet hela historien och med bakrund av den så kan jag nog med ganska stor säkerhet säga at min sk halvbor vet ingenting. Jag kan naturligvis inte vara hundra procent säker, men jag vet lite för mycket så logiskt sett tror jag inte att han vet. En del av allt kommer jag ihåg, och annat har jag fått berättat för mig. Ibland har jag funderat över vad min sk halvbror vet. Jag skulle ju kunna söka upp honom eller bara ringa. Det skulle jag enkelt kunna fixa redan i morgon. Jag skulle kunna dra hela historien  och sen kanske jag får svar på de frågor som jag idag funderar kring, men som jag inte vet. Eller så får jag inga svar alls, men då vet jag det i alla fall.
 
Det jag mest funderar på egentligen är vad allt skulle få för konsekvenser om jag sökte upp honom och talade om allt jag vet? Skulle han tro mig överhuvutaget? Förstör detta mer än vad det gör nytta? Jag är ju ändå inte säker på att jag vill träffa honom även om jag sitter ner och pratar med honom en gång om allt jag vet om vem som är hans riktiga mamma och vad som hände när han helt plötsligt fick en ny familj.
 
Jag vet att många tycker att jag borde söka upp honom. Jag själv är långt ifrån säker på att det är något jag borde göra. Det är lätt för någon annan att säga att jag måste söka upp honom och berätta vad jag vet, men det är jag som ska göra det och jag är den som får ta de  konsekvenserna. Känslan jag har den är att det är bäst att låta bli. Det är väldigt svårt att förklara varför, men det är så jag känner. Låt bli liksom. 
 
 





Yes-man
11 November, kl. 11:26 | Blogg;

Hej Danne!
Först och främst tror du att din bror vet om att han är adopterad? Om du kommer och säger att han är din bror och hans föräldrar han möjligtvis tror är hans riktiga egentligen är adoptivföräldrar?

Du kan vända hans värld uppochner med det besöket. Bara så du är medveten om det. Jag är själv adopterad och vet om det men han vet möjligtvis inte det. Men absolut känner du lusten och behovet av att kontakta honom gör det. Annars skulle jag avvakta och låta honom kontakta dig. Vet han om att han är adopterad så är det bara ringa skatteverket så får han fram uppgifter till eventuella biologiska syskon.

Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE