Jag jobbar ju tex bara 4 dagar denna veckan sen är jag ledig fredag, lördag och söndag. Det känns ju bra och det är positivt. Förra veckan tänkte jag mycket på marknaden som var nu helgen. Jag visste att jag inte behövde jobba denna helgen utan jag kunde glida runt på marknaden istället. Det kändes bra och var positivt. 

 

När jag skulle börja jobba idag så skulle jag börja mitt pass med att sätta mig i en bil för att sen bli sjussad till Trollhättan. Där skulle jag sen ta en buss som jag sen skulle ha och köra med. Skönt att bara sitta i en bil och åka med i 20 minuter och ändå ha betalt. Det kändes ju bra och det var positivt. Kul att få se det flong nya fina garaget och den enorma parkering där alla bussarna står i Trollhättan. Det var kul och det var också något som var positivt.

 

 

 

 

Nu ska man starta en ny vecka med ganska mycket jobb och upp tidigt igen. Hela denna månaden har jag varit uppe i grynningen. Jag har försökt gå upp lite tidigare än vad jag brukar. Tanken är att slippa stressa till jobbet på morgonen. Har man väl börjat stressa så kan det vara svårt att under dagen komma ur det där.

 

En jobbig grej ibland det är att jag vaknar tidigare än vad jag har tänkt från början. Jag går ju redan upp tidigt och att då vakna ännu tidigare är inget man vill göra. Idag skulle klockan ringa 03.00, men jag tror jag vaknade redan kl 02:30. När det ändå är så nära tills man ska gå upp då försöker man  liksom inte  somna om. Jag ska försöka hitta något sätt där jag faktiskt sover hela tiden ut. Eller åtminstone bara slappar och somnar om när jag vaknar till mitt i natten. Sömnen är ju ganska viktig i ens liv, även om man inte ska sova bort livet. Men att vakna tidigare och tidigare gör ju säkert att jag bara blir tröttare och tröttare när jag kommer hem efter en dag av arbete.  Jag har löst alla andra små bekymmer och hittat balans mellan det som gäller sömn och gå upp tidig morgon. Jag sover ju bra de timmar jag i alla fall sover. Jag går ofta och lägger mig i "bra" tid på kvällen och jag går upp i god tid före jobbet. 

 

Ledigheten bara springer i väg. I morgon ska man jobba igen. Upp tidigt och allt annat ska man ta tag i som har med busskörning att göra. Det brukar ju gå bra, men ibland vill man ju bara vara ledig längre. Så känner jag just nu i alla fall. 

 

Allt är ändå bra. Jag har haft en lagom lugn söndag. Jag har slappat en del och käkat en god middag ute. Jag har städat upp lite här hemma så nu har jag ordning och reda på allt. Det finns liksom inte mycket mer att göra som behöver göras och då är det enkelt att bara slappna av fullständigt.

 

 

Jag är fortfarnde väldigt nöjd och glad att jag fick tummen ur när jag igår fick köpt väldigt mycket av det som jag länge har vetat att jag behöver eller bara vill ha, men aldrig har fixat. Fina sängkläder och ny fin duk på bordet gör att jag ofta tänker; WOW, är detta mitt. Jag kan ofta bli glad för det lilla och jag är nöjd över att jag är en sådan person.

 

 

 

 

Jag har några gånger förut skrivit inlägg på min blogg om vad jag har varit med om som barn. Mina föräldrar gick isär när jag var väldigt liten och ur det skapas ju historier som kanske inte alltid har varit så roliga att få uppleva. Det finns säkert saker som har hänt senare i livet som är ett resultat av hur jag hade det som litet barn. Jag tänker inte "grotta" ner mig i de psykologiska just nu. Jag tänker bara dra ytterliggare en historia som jag fick uppleva från min barndom som jag tack och lov i alla fall har kommit över nu. Men det som har hänt har ju hänt i alla fall och detta är ju en blogg som mest handlar om mig och då kan jag ju skriva detta för så jäkla privat känns det inte för mig att berätta om. Jag kan ju inte hjälpa att jag som litet barn måste hänga med på vad vuxna i min omgivning gör, men som jag ändå sen i viss mån blir påverkad av. 

 

En dag i min barndom kommer min mormor hem från BB och säger att jag har fått en bror. Jag minns väl inte exakt vad jag tänkte. Jag visste ju såklart att mamma var med barn och att hon hade blivit det med en karl som inte var min pappa. Jag tänkte kanske att nu blir det en kille till som springer runt här hemma hos mamma och mormor eller nåt. 

 

Precis som så många andra historier från min barndom som jag har skrivit om så var ju detta inte helt okomplicerat. Mamma visste först och främst inte vem som var far till barnet som hon hade fött och det kom heller aldrig fram i den utredningen som gjordes på detta. Fråga mig inte hur man lyckas att inte kunna ta reda på vem som är far till ett barn som föds, men det kom i alla fall aldrig fram. En myndighet (socialnämnden tror jag) kopplades in för att se till så att barnet som nu var fött inte skulle fara illa. Min mamma har i alla år haft med socialen  eller något liknade att göra så om hon föder ett barn så blir det ju såklart direkt fart på den eller dom myndigheter som ska se till att barnet helt enkelt inte råkar illa ut. Efter vad min mormor har berättat för mig så ville man ta barnet ifrån mamma redan direkt efter förlossningen. Det blev inte så utan hon fick en chans i alla fall. 

 

Det skulle snart visas sig att mamma inte klarade av att övertyga myndigheterna om att hon kunde ta hand om sitt eget barn. Hon fick åka ut till något hem där man sätter föräldrar som man vill kolla om de kan ta hand om sina barn. Mamma gjorde vad jag vet inga större fel under sin vistelse på detta hemmet. Hon klarade det bra, men hon hade en fruktansvärd hemlängtan och det skulle senare visa sig vara helt avgörande. Hon ringde hem till min mormor flera gånger och storgrina i telefonen och sa att hon längtar hem. Hon fick sen någon slags permis (jag kallar det så) från hemmet där hon var, men när hon sen skulle åka tillbaka till hemmet för att fortsätta kontrolleras efter sin permis då vägrade hon att åka. Då tar såklart myndigheterna hand om barnet och min på "pappret" sk halvbror sattes i en annan familj.

 

Sen var turerna igång med detta. Den familj som var satt att ta hand om min mammas barn åkte mamma och hälsade på ganska ofta. Hon ville i alla fall träffa sin son och det kunde ingen neka henne just då att få göra. Jag var med någon gång själv ute hos denna familjen. Jag vet inte vad jag tänkte. Allt var som vanligt. Jag befann mig i en sitution som jag själv inte hade kontroll över och jag kunde inte heller få kontrollen över den. Jag måste ju bara hänga med på de som vuxna beslutar om liksom. Jag tror aldrig jag fick frågan om jag ville följa med ut och hälsa på denna familjen som var satt att ta hand om min halvbror, som jag egentligen inte kände att jag hade. 

 

Vad jag vet så besökte mamma ofta familjen som var satt att ta hand om hennes barn. Men sen kom den där dagen då hon inte fick träffa sitt barn mer. Hon hade nämligenen av någon andledning skrivit på ett papper som handlade om att hon skulle adoptera bort sin son till denna familjen. Jag tror inte mamma egentligen visste vad det skulle innebära och få för konsekvenser när skrev på pappret om adoption. Hon blev säkert övertygad om att hon skulle få träffa sin son ändå. Hade hon haft kvar honom som "fosterbarn" hos familjen då hade dom inte kunnat neka henne att träffa honom, men adopterar man bort någon då har man naturligtvis inte laglig rätt att träffa sin biologiska son längre. Jag gissar att mamma egentligen inte förstod vad hon gjorde och vad detta skulle innebära. Hon försökte väldigt många gånger att ändå få träffa honom genom att ringa och fråga, men vad jag vet så blev det nej för tid och evighet. Varje jul och varje födelsedag skrev hon ett kort till sin son, men träffa honom fick hon aldrig mer göra. 

 

Idag är min sk halvbror vuxen. Jag vet var han bor. Jag vet adressen och jag skulle lätt som en plätt kunna åka dit redan idag och ringa på hans dörr. Jag tror inte att han vet något om mig eller hur allt faktiskt ligger till. Eftersom mamma stoppades när han var väldigt liten från att få träffa honom så gissar jag att han inte vet någonting. Eller så är det så att han vet något. Han kanske har fått  veta, men han kanske inte tror  på det. Mamma berättade nämligen för ett tag sedan att någon hade frågat henne varför hon har skickat så många kort till just honom. Hon sa som det var och det tror jag sen min sk halvbror fick reda på.  Där någonstans slutar historien och det händer inte mer än så. Min mamma och han har inte träffats nu heller, trots historen om alla vykort om varför hon har skickat dom till honom under hela hans uppväxt. Kanske är det så att han inte bryr sig eller att han kanske inte tror på det. Hur som helst så har jag svårt att bry mig mer. Jag nöjer mig med att veta sanningen om varför de blev som det blev. Sen var ju detta aldrig mitt fel. Jag kan ju inte hjälpa vad vuxna gör när jag är litet barn, men påverkad på något sätt blir man ju såklart.

 

Jag skulle alltså kunna åka till adressen där min sk halvbror bor och tala om precis hur det ligger till. De finns dom som tycker att jag borde göra det, men varför skulle det vara så viktig? Jag vet ju hur allt ligger till och han har väl rätt att få veta, men jag känner egentligen ingeting för honom. Varför ska jag ta något ansvar för vad min mamma gjorde när jag själv var så liten och egentligen inte fatta något av vad som hände då? Nu är de som det är.  Dessutom kanske jag river upp något som gör att det blir väldigt jobbigt för alla inblandade. Jag är inte säker på att varken han eller jag skulle må bättre om jag som för han förmodligen är en helt okänd människa helt plötsligt  kommer hem till honom och talar om att hans familj inte är hans biologiska familj, utan min mamma är också hans mamma och fadern är okänd. Hur skulle man själv reagera om någon helt plötsligt  ringer på dörren och säger att du är min bror och dina föräldrar som du har växt upp med är inte dina biologiska föräldrar? Jag skullle nog be en person som påstår något sånt att bara dra åt helvete, om det nu inte är så att man vet allt redan.

 

Ok, jag kan ju lägga fram allt och förklara så att han fakiskt tror på det. Jag tror inte det skulle vara så svårt för mig, men frågan är om det är värt att riva upp något sånt här? Det kanske förstör väldigt mycket och då blir ju jag ansvarig för något som från början aldrig var mitt fel. Det tror jag inte jag vill ska hända.

 

Det känns bättre att bara låta detta vara som det är. Jag kan skriva lite och thats it liksom.  Inget av allt som hände när jag var liten får jag låta mig påverkas av nu. Inget har ju aldrig någonsin varit mitt fel. Jag vet idag vad jag behöver och vad jag vill. Det finns många som ibland tror sig veta vad jag behöver och vad jag vill bara för att jag har haft den bardomen som jag har haft, men jag vet faktiskt bäst själv och jag kan idag välja själv utan att jag behöver bry mig om vad andra tycker. Det finns mycket som har hänt när jag var liten som jag känner att jag helst skulle vilja slippa ha erfarenheter av,  men jag ska fan inte låta de som hände då låta påverka mig negativt på något sätt nu. Man kan säga att jag fick en dåligt start på livet, men nu går det ju bra och det har det gjort länge.

 

 

 

 

I natt ska vi dra tillbaka klockan. Nu får man sovmorgon och för mig känns det extra skönt när jag har så många dagar i mitt liv där jag måste kliva upp väldigt tidigt. Nackdelen är väl att jag måste ju jobba längre, fast inte mer timmar. Jag jobbar ju liksom bara ändå. Klockan ska ju tex vara 3 när den är 2, och om jag slutar jobba vid 3 så måste jag ju hålla på till 4, fast klockan är 3 när jag slutar. Hänger ni med på vad jag menar? Man kliver upp ur sängen senare, fast samma tid som man brukar. Man kommer hem senare från tex jobb fast man jobbar lika mycket.

 

Har varit ute hela morgonen på stan och kollat årets marknad. De kom några skurar av regn. Jag har såklart inget paraply och dom kläder jag har suger mest åt sig vatten. Man blir helt enkelt genomblöt, men det skiter jag i. Det är bara vatten. 

 

Det är som vanligt rätt trevligt att gå och kolla på allt som finns att köpa till ganska bra priser. Jag brände väl ca 1000 kronor, men jag tyckte jag fick väldigt mycket för pengarna. Både mat och massa grejer.

 

Jag köpte bla mycket nya sängkläder. Det blev också någon parfym och jag hittade ett väldigt bra lås till cykeln. Skal till min telefon med extra mycket "blingbling" och jag köpte även en ny vaxduk som jag redan nu har lagt på bordet i köket. Jag är nöjd med alla mina fynd och förmiddagen. Vädret spelar inte mig någon större roll. Jag torkar snart igen.

 

 

 

 

 

 

Sitter här och kurar ihop mig. Jag känner mig lite frusen, men det beror väl på att man blir väldigt trött framåt kvällen. Jag är mitt i en period nu där jag snittar på 10 timmar arbete om dagen. Det blir ändå bara 40 timmar i veckan när man räknar på en hel månad. Ibland jobbar man alltså som fasen och strax innan eller efter så jobbar man lite mindre. Jag har i någon dag gått och tänkt att jag bara har fram till fredag denna veckan av mycket jobb och upp väldigt tidigt, men när jag tänker efter så fortsätter detta även hela nästa vecka också. 

 

Det är såklart tufft, men nu har jag så mycket som jag ser framemot så negativa tankar finns liksom inte nu. I helgen är det marknad och kämpar jag på med jobbet i November och halva December också så får jag nytt schema sen och det är på många sätt bra. 

 

Jag har en liten inköpslista som jag börjar se slutet på nu. Jag har dom senste dagarna köpt lite prylar som jag länge har tänkt på att jag ska fixa, men jag har liksom intefått tummen ur. Men på marknaden så ska jag kunna hitta de saker som jag har kvar på min lilla lista. Det ska bli skönt att få slänga den sen. 

 

Lön får jag väl i natt? Jag har såklart suttit här och räknat lite. Jag vänder och vrider och kommer tillslut fram till hur mycket nog kan spara. Jag kollar naturligtvis vad jag har i räkningar och vad jag har kvar till mat och annat också. För första gången på mycket länge så kommer jag nog inte att kunna spara så mycket på en månadslön. Jag har väldigt mycket räkningar om man ser till hur mycket pengar som ska ut. Dessutom finns de mycket saker som jag känner att jag måste fixa nu. Jag vill liksom inte vänta längre med saker som jag redan har skjutit framför mig flera gånger om. Lite kommer jag att kunna spara, men utgifterna är höga så pengarna får "rulla" ordentlig denna  gången. 

 

 Jessica Thåström var med i första programmet av Arga Doktorn. Klicka på länken (JESSICA) så kan du höra och läsa om hennes sin sjukdom, uppmärksamheten och om tiden efter hon var med i programmet. 

 

 

Hon har också en BLOGG och en FACEBOOK SIDA som båda är riktigt bra.  

 

 

 

 

Jag är ej i trafik nu.  Jag har en ganska lång rast så jag passade på att gå hem lite. Arbetsdagen kommer att kännas  kortare nu när man kommer ifrån jobbet lite och dessutom kan jag ju vara lite effektiv här hemma och få gjort lite av vardagligt fix. 

 

 

 

 

Igår small det bara till. Jag hade ju en lång dag på jobbet igen, men jag var ändå ganska pigg under kvällen så jag orkade faktiskt greja i några timmar här hemma. Sen kollade jag lite på tv och sen bara jag kände från en sekund till en annan att nu måste jag gå och lägga mig annars somnar jag stående. Det går liksom till en viss gräns sen är man inte "superman" längre.

 

 Jag är ändå nöjd över att jag har orkat fixa så mycket med annat än jobb, trots att jag har jobbat så sjukt långa dagar nu den senste helgen och veckan. Egentligen borde man ju inte orka ha något liv överhuvudtaget när går upp sjukt tidigt och kommer hem sen eftermiddag eller kväll. Men det kanske är så att ju mer man är igång desto piggare är man på att hela tiden göra något och ju mer man vilar ju tröttare blir man. Fast när man sen väl blir trött, då smäller det till ordentligt. 

 

 

 

 

 Jag vet att jag inte äter nyttigt och bra till hundra procent.. Men dom senste veckorna har jag ändrat väldigt mycket. Förut åt jag mer kött än fisk och kyckling. Nu är det tvärtom, och bara det är en ganska stor förändring till det bättre för min del. Jag äter också mer frukt och grönt nu än vad jag gjorde tidigare, men jag måste bli bättre på att äta ännu mer av de. Det vet jag att jag kommer att bli nu när jag är så medveten om varför det är så viktigt. 

 

När det gäller såsen och potatisen så äter jag inte upp allt som man kan se i mina blogginlägg ligga där på en tallrik eller i en form. Jag kanske bara äter 1 potatis, max 2 och sen slänger jag resten. Såsen doppar jag i lite försiktigt. Jag äter väldigt mycket mindre portioner än tidigare. En annan sak jag också har ändrat det är att jag äter väldigt lite på kvällarna. Det kan bli någon frukt eller någon sallad typ.  Det som gäller för mig är: Mer fisk, frukt och grönt. Mindre portioner och tänka till lite innan varje måltid på vad jag stoppar i mig.

 

Kan jag bara hålla fast vid allt som jag nu har ändrat till det bättre så känner jag att jag äter ganska "rätt" sen.  Jag har naturligtvis massor att lära, men grunden är: Mer fisk, kyckling, frukt och grönt.   Jag tror inte att en diet som tex GI är min grej. Då skulle jag nog lätt ge upp allt och falla tillbaka till mina gamla matvanor igen som jag hade innan jag jag träffade Doktor Mouna. 

                         

Har haft ännu en lång dag av arbete. Idag kändes det bättre att jobba på rakt igenom hela dagen. Igår var ju den sista timmen tuff och jobbig, men idag kändes var det inget som var varken tufft eller jobbigt att klara av. Jag rensar liksom alla negativa tankar och bara kör på.  Slösar man tex ingen onödig energi på skitsaker då har man krafter kvar så att det räcker genom hela arbetsdagen. Om det ändå skulle ta emot lite så kan man ju alltid tänka på att man har en ledig helg och att det är årets marknad här i Vänersborg till helgen. När man tänker på hur kul det ska bli om bara 3 dagar då finns det defentivt inga negativa tankar kvar, inte i mitt huvud i alla fall.

 

Jag har fått hem ännu en Wallander-film i brevlådan. Får se om denna filmen är något att ha. jaghar varit ganska besviken på dom senaste Wallander-filmerna den senste tiden. Hoppas nu att detta är lite bra i alla fall.

 

 

 Ända sen jag fick min "dom" uppe i Stockholm för lite mer än en månad sedan om hur min hälsa ser ut idag och vad jag behöver göra framöver  så har jag gjort förändringar när det gäller vad jag äter och hur mycket. Jag har på lite mer än en månad ändrat på väldigt mycket. Nu äter jag mer fisk, kyckling och jag har alltid frukt och grönt hemma. Jag äter mindre portioner och mindre skräpmat och rött kött. Jag är inte klockren än med allt som handlar om mina matvanor. Jag har lite kvar att förändra, men snart så tror jag faktiskt att jag äter så rätt som jag vill göra, och det är ju mitt mål nu.

 

Det är ganska enkelt egentligen. Jag ska tänka att onyttig mat är "helgmat". Ungefär som lördagsgodis är för små barn. Under dom flesta dagarna i varje vecka ska jag hålla mig till nyttig mat enligt tallriksmodellen. Tänka på att dra ner på kolhydrater, fast inte ta bort dom helt. Fortsätta äta mer fisk, kyckling och väldigt sällan griskött. Unna mig lite av det onyttiga ibalnd, precis som barn och deras lördagsgodis.

 

Innan  undersökningen och hela den grejen så käkade jag defentivt mer griskött och skräpmat än vad jag gör idag. Det är en helt otroligt skillnad nu jämfört med för bara 1,5 månad sedan. Målet är inte att sluta helt med sånt som är lite extra gott så som kött, pommes, godis och allt annat som ju är just väldigt gott. Men betydligt mindre ska jag äta av de och då framförallt under arbetsdagarna då jag har ett väldigt stillasittande liv.

 

Jag är nästan där jag vill vara när det gäller maten.  Jag behöver bara "finslipa" lite och känna att jag inte behöver kämpa så mycket för att välja nyttig mat framför den onyttiga maten. När jag känner att jag har nått mitt mål med maten då kan jag börja ta tag i nästa bit, nämligen träningen. Jag vill inte göra det klassiska misstaget att man försöker förändra allt över en natt. Jag har mina funderingar när det gäller träning och rörelse, men innan jag försöker mig på de stora förändringarna sånt som rör allt annat än maten så vill jag först känna att har kontroll över kosten och att jag mer eller mindre följer alla råd som jag har fått av min doktor Mouna.

 

Snart är jag nöjd med den biten (mina matvanor) och jag tycker det känns helt fantastiskt att man kan förändra sig så mycket som jag har gjort på ganska kort tid. Jag tänker säga till mig själv 100 gånger att jag har varit väldigt duktig. För det är precis vad jag tycker, och det får jag tycka. Fan ta mig om jag inte tycker det!!!

 

Ganska lång arbetsdag har jag haft.  Skönt då med att man har hyffsat långa raster då. Jag kan tex äta i lugn och ro och sen vila en stund innan det är dags att sitta ute i bussen igen. Idag provade jag en vegetarisk variant på biffar. Ett bra alternativ när man kanske inte vill äta så mycket, men ändå något för att kunna jobba på bra arbetsdagen ut.

 

 

Dags att ta sig till jobbet igen då. Nu ska man köra lite blå buss igen och samtidigt sitta på en stol och kolla ut genom en stor ruta.