Jag mår ganska bra nu. Om jag bara lever i nuet och på sin höjd planerar och förbereder framtida saker så känns det bra. Om jag däremot börjar tänka i detalj på sånt som jag ska, eller vill göra framöver, då blir det för mycket som jag liksom inte kan få ihop i mitt huvud. 

Nuet är det som funkar för mig och sen mår jag bäst av att bara ha saker att se framemot. Jag vet målet, men fram till dess är jag bara grymt fokuserad på nuet. Det är ju i nuet som man kan lösa eventuella problem eller försöka ta dom möjligheter jag får. Dessutom är ju nuet det enda jag egentligen kan veta nånting om. Vad som händer imorgon kan jag ju aldrig vara helt säker på.