Då har det blivit den sista kvällen för denna veckan också. Jag har många tankar om allt möjligt. Jag har bara lite svårt att tänka på en sak i taget. Allt möjligt har sedan en tid tillbaka bara snurrat runt i huvudet på mig. Jag är glad för alla snälla och fina ord som många har sagt eller skrivit till mig den senaste tiden. Jag har fått mer sånt än vad jag brukar få. 

 

Jag har också tänkt ett tag på att jag är glad för att jag inte har några större bekymmer. Visst har jag saker som jag oroar mig för och mycket just nu känns lite segt och jobbigt att behöva göra. Mycket av sånt jag känner att jag vill få gjort känns tråkigt att ta tag i. Jag vill helst bara skita i allt och mest tänka att mycket nog löser sig ändå, men det gör det ju inte om jag inte. Det vet jag ju också. 

 

Men jag är ändå glad för att jag inte har några större bekymmer. Jag hör ju vad andra människor säger. Folk pratar ju om hur jobbigt det är att ha barn, hus eller så är det fel på bilen och då vet man inte hur man ska ta sig till jobbet eller ens klara av sin fritid. Inget av alla dessa bekymmer får ju jag för jag lever ju ett ganska enkelt liv. Inga barn, inget hus och inte någon bil heller. Jag hört flera stycken den senaste tiden som berättar om alla möjliga bekymmer som dom har med den dom lever tillsammans med. Man bråkar om alla möjliga problem och mycket av allt "tjabbel" som folk berättar att dom har med sin partner verkar ju handla om vardagliga saker som jag kan tycka borde vara ganska lätt att undvika att bråka om. Men vad vet jag om det? Jag är ju singel och har levt ensam hur länge som helst. Jag har inte ens tänkt på sådana saker som folk som lever ihop tjatar mycket på varandra om.