Jag efter att jag hade skrivit mitt förra blogginlägg så kände jag att jag mådde väldigt bra av att blogga. Innan var jag lite stressad och kände att tankarna snurrade i huvudet. När jag sen hade suttit och skrivit så kände jag ett behagligt lugn inom mig. Det var som att allt som kändes förvirrande bara försvann och de mesta kändes bara bra. Det var också då jag ännu en gång fattade att jag mår bara bra av att blogga och jag vill absolut inte sluta med blogga. 

 

För ca en månad sen funderade jag ju ganska mycket på om det var dags att avsluta Dannebloggen. Jag har ju nu i flera år sett hur andra personer avslutar sina bloggar. De flesta av alla bloggar som jag genom åren har följt, har idag avslutats. Två stycken bloggar, Sandra Beijer och Isabella Löwengrip läser jag ofta och detta är väl dom enda två som jag regelbundet har läst i flera år och som idag finns kvar av alla som jag började kolla för 10 år sedan. Allt annat som jag en gång i tiden gillade att följa, har undan för undan avslutats. Ibland har ser man att vissa bara har avslutat utan att egentligen skriva något avslutande inlägg. Man ser bara att bloggen inte uppdateras längre. Men man har ju också läst bloggar som verkligen skriver ner ett avslutade inlägg och där man tex säger att man inte får ut något längre av att uppdatera den. 

 

 Själv tänker jag att jag bara vill fortsätta att uppdatera. Jag mår bra av att blogga och det känns bra med bloggen just nu. Jag bloggar alltid för min egen skull. När jag har fått skriva av mig så känner jag ett behagligt lugn inom mig. Jag bloggar idag på ett sätt som känns bra för mig. Jag har aldrig ångrat att jag startade min blogg. Jag känner ingen ångest och jag mår inte dåligt över nånting som jag har gjort på min blogg. Det är skön känsla. Jag har genom åren hört hur många som helst som säger att dom ångrar massor av saker som dom har lagt ut i sina sociala medier. Jag ångrar faktiskt ingenting och jag har funderat kring det ganska mycket och jag kan ärligt säga det. Naturligtvis har jag gjort saker i mitt liv som jag idag ångrar och kan ha ångest över, men ingenting har i alla fall med bloggen att göra. 

 

Egentligen är det ganska enkelt för mig att komma fram till att jag vill fortsätta med min blogg. Jag mår bra av det och jag känner att jag på ett naturligt sätt har stannat upp lite tänkt efter. Var det något jag typ aldrig gjorde innan jag startade bloggen så var det att stanna upp. Jag bara blåste på med saker. Mycket som fan och jag förstår ju idag att bara för att jag gjorde det så gick ju många saker åt helvete. Det hade varit bra för mig om jag hade stannat upp mer och bara reflekterat över saker och ting, fast på den tiden hade jag ändå aldrig kunnat förstå det med tanke på hur jag var som person då. Jag vet inte vad som hade kunnat få mig att stanna upp och tänka efter idag om jag inte hade haft bloggen. Kanske hade jag varit lika dålig på det idag som jag var innan jag började blogga. 

 

Nu tänker jag bara: Varför ska jag sluta med nånting som bara får mig att må bra? Det känns ju inte rätt.  Jag känner ju att jag fortfarande mår bra av att blogga och bara för den saken skull så känns det viktigt att fortsätta uppdatera. Idag bloggar jag ju också på det sätt som jag alltid har velat blogga på. Jag mår bra och allt känns bra med bloggen. Det känns skönt att bara ha kommit till den insikten