Jag känner mig fortfarande så förvirrad. Jag har så svårt att känna att jag får grepp och saker och ting. Det som att jag hela tiden får vänta och se, hoppas på det bästa och bara lita på att jag fattar rätt och kloka beslut.  Allt går bra och jag mår ganska bra och känner mig pigg och fräsch i kroppen. Det går bra med pengar och jag är just nu inne i en ganska soft arbetsperiod och mycket med mitt liv känns bra för mig. Jag får som vanligt ta mycket skit från vissa människor, men jag har också den senaste tiden (på alla möjliga sätt) fått otroligt mycket kärlek, stöd och peppande ord från vänner, följare och kollegor på jobbet. Det värmer naturligtvis. Även om jag kanske är lite dålig på att visa att jag blir glad och faktiskt bryr mig om alla människor som ger mig bra energi, så är jag glad för att det ändå verkar vara många människor som vill att jag ska må bra. Det är klart att det känns gott i hjärtat. 

 

Samtidigt så känner jag mig orolig eftersom jag inte riktigt gör saker på det sättet som jag innan har planerat och sagt till mig själv att jag ska göra. Just nu strävar jag ju mycket efter att jag ska komma närmare, och en dag nå min högsta dröm. Problemet är bara att jag lätt gör något annat än vad jag har tänkt från början. Det oroar mig samtidigt som jag kan tänka att det är bra att jag är flexibel och kan ändra mig. Jag vill ju inte fastna i något och bara göra en grej för att jag från början har sagt det. Kommer jag på något som jag tror är bättre så känns det ju fel att inte ändra sig. Det är ju en del av sånt som kallas utveckling. Eller så har jag fel.

 

Jag kanske måste vara stenhård i min planeringen för att en dag nå det jag kallar för min vision.  I längden kanske det ändå inte är så att jag kan hålla på som jag gör nu. Typ: bestämma mig för att jag ska göra en sak och sen går det ett tag så testar jag något annat. Detta funkar ju nu, men jag känner ju att det är lätt tappa kontrollen på vad man håller på med och jag blir orolig av sånt. Fast jag tror ändå att i slutändan kommer det att bli som jag vill. Jag tror däremot inte att vägen mot målen blir som jag har tänkt mig. Jag har nog svårt att lägga upp en plan för några månader framåt och tex det jag kämpar med tar betydligt längre tid att få fixat. Det är ju ofta lätt att veta vad man i slutändan vill uppnå för resultat. Om jag har en målsättning klar för mig då är jag nog bättre på att bara fokusera på nuet. Det är ju i nuet som man kan ta vara på möjligheter och lösa problem som uppstår. Jag kan inte alltid exakt veta, så om man tänker lite logiskt så är det ganska meningslöst att försöka planera i för mycket detaljer. Dessutom får man ju inte glömma att leva nu, även om man har en strävan i livet som går ut på att man i slutändan ska få det bättre än vad man har det idag. Det viktigaste är ju ändå alltid att jag mår bra. Det spelar aldrig någon roll vad du uppnår eller kan få, om du inte mår bra. Framgång spelar ingen jävla roll om du samtidigt mår skit. Det är jag fullständigt övertygad om