Hej!

 

Jag känner mig lite tom och vet inte riktigt vad jag ska tänka. Jag har varit ledig idag och ledigheten började redan igår klockan 10:00. Tiden har gått fort och nu blir det väl bara att jag slappar framför teven innan jag ska gå lägga mig. Jag har tre dagar av jobb kvar denna veckan och blir jag inte sjuk så jobbar jag på. 

 

Jag tänker stundtals på saker som har med coronaviruset att göra, men jag känner inte att jag orkar bry mig under alla timmar som jag är vaken på dygnet. Egentligen vet jag inte så mycket mer än vad jag visste för ca 10 dagar sedan. Jag håller mig fortfarande till dom enklaste råden som finns om detta. Det är nog det bästa jag kan göra. Egentligen lever jag samma liv nu som jag gjorde innan man blev medveten om detta viruset. För min egen del är jag inte orolig. Jag känner inte att jag varken kan göra mer eller mindre. Allt är som det är och jag tänker aldrig börja oroa mig för något som kanske händer i framtiden, men som jag inte med 100% säkerhet kan veta något om. Just nu känner jag mig frisk och jag kan fortfarande jobba på med busskörningen. Jag utgår från detta och gör mitt bästa för att inte bli smittat och sprida smitta. Jag känner en stor inre frid. Den består ju i att jag känner att jag har gjort och gör allt jag kan. Visar det sig sen att jag kunde ha gjort mer eller rent av fel så kommer jag ändå inte att känna att jag borde ha gjort så mycket annorlunda. Jag lever ju mitt liv efter vad jag vet just nu. Hur allt blir sen är det väl egentligen ingen som vet just nu.  I alla fall inte när det gäller detta COVID-19. För hela världen är ju detta något helt nytt, oavsett om man är expert eller inte.

 

Att leva i nuet är det enda rätta att göra. Det funkar alltid, oavsett vad som händer.