Mina tankar om COVID-19
Många är fortfarande sjuka i COVID-19. Folk dör fortfarande i COVID-19 och jag känner inte att jag bara kan strunta i detta som om det inte skulle vara nånting. Jag tar detta på fullt allvar och personligen kan jag inte se att detta kommer att bli bättre inom en snar framtid. I bästa fall kan man kanske sluta bry sig i slutet av maj, men ärligt talat så tror jag inte att faran är över då heller.
Vi har i detta nu inhemsk spridning av coronaviruset och jag utgår ifrån att det är lika allvarligt nu som det var i mitten på mars. Sen försöker jag ändå se det positiva även i dessa pandemitider. Hela vården är i fokus och på mångas läppar. Man har säkert fått betydligt mer resurser än vad man hade innan pandemin bröt ut. Jag skulle tro att fler inom vården numera jobbar mot ett och samma mål. Man ska minska smittspridningen. Det har öppnat ett fältsjukus i Älvsjö, där som Älvsjömässan brukar vara. På kort tid har det ju hänt väldigt mycket inom sjukvården som säkert är till det bättre. Det är ju ändå något som känns postivt.
En grej som känns lite otäck är att om väldigt många skulle behöva intesivvård och det kanske inte finns plats för alla som skulle behöva detta samtidigt, då kommer ju vården att behöva prioritera bland allvarligt sjuka människor. Om jag har fattade det rätt så kommer det ju då att bli biologisk ålder som avgör. Är det så, då kommer ju en yngre patient som är drabbad gå före en person som tex är 70+, men det är ju dom som är 70 år och äldre som befinner sig i riskgruppen. Jag hoppas verkligen inte att det går så långt. Jag tror inte det och det vore för hemskt och så skulle bli fallet.
Jag håller fast vid det där att jag inte ska oroa mig i onödan. Jag jobbar om jag känner mig frisk, stannar hemma och jag skulle känna mig sjuk. Så känner jag att jag måste göra. Jag kan ju inte vara hemma och stänga in mig för att jag oroar mig för att bli sjuk. Då är man ju där att man oroar sig för mycket , och det tänker jag aldrig göra. På jobbet har man ju ändå vidtagit åtgärder för att skydda oss förare och jag gör vad jag kan för att skydda mig och andra. Jag mår ju bättre av att jobba på och jag mår ännu bättre när lönen kommer. Jag gör så gott jag kan i dessa pandemitider. Därför mår jag bra och känner en stor inre frid. Det viktigaste är alltid att jag mår bra. Jag kommer aldrig att ändra mig på den punkten.
Va rädda om er...
Trackback
Jag tror också att man får göra det man kan själv (tvätta händerna etc) och jobba på och hoppas att det räcker.