Jag lever ofta nära mina känslor. När jag är arg då är jag ofta riktigt arg. När jag är glad då syns det verkligen på mig att jag är glad. Är jag ledsen så har jag lätt för att gråta osv.. Jag har dom senaste dagarna varit förbannad över några saker. Jag har varit så arg så jag har kokat innombords. Jag känner att jag skulle vilja göra något åt saken, om man säger så. Jag tänker att jag verkligen ska gå med full kraft framåt för att få till dom färändringar som jag vill åstakomma. Jag har lite tappat mitt tålamod nä rdet gäller vissa saker och människor som man ska behöva stå ut med ibland. Någonstans vill man ju bara sätta ner "foten" markera och göra det jäligt tydligt att nu räcker det. 

 

Sen är det ju så att det finns ju massor av saker som kan gör mig förbannad, men allt kan man ju inte bry sig om. Problemet med mig kan väl vara att när jag blir riktigt förbannad så lever jag nära den känslan så när jag grejar och försöker få till en förbättring så går jag på ren ilska. Det är inte alltid det bästa sättet. Ibland skulle jag vilja vara bättre på att backa lite i min ilska över något. Samtidigt är det ju så att att jag inte blivit rasande över det jag vill få en förädring på, då hade jag nog inte brytt mig överhuvudtaget. Jg lever ju ocks¨å nära mina känslor så oavsett och det vilja göra. Jag skulle bara bli jäkligt slö och otroligt dålig på att vara kreativ i det jag sysslar med. Jag tror ju också att lite stress och lite ilska är bra för själva prestationsförmågan. Det har jag i alla fall fått bevisat för mig själv många gånger när jag höll på med pingisen. Ibland räckte det med att man bara blev lite förbannad och sen lossnade allt från ett skitdåligt spel till ett väldigt bra spel utifrån min kapasitet och förmåga.