Nu har det börjat snurra ordentligt i huvudet och jag orkar inte längre att varken tänka bakåt eller framåt. Det är bara här och nu som gäller. Jag har grejat så mycket den senaste tiden och jag har mycket kvar att göra med allt och lite till. Just nu har jag hmnat i det där läget där jag har grejat mycket, men jag har fortfarande massor kvar att göra och när jag nu har blivit riktigt ordentligt medveten om det så funderar jag bara på vad jag har gett mig in på. För en sekund tänkte jag att det nog hade varit bäst att inte gör nånting, fast det livet är väl inte roligt att leva heller. Dessutom var jag ju förra året irriterad på mig själv för att jag inte gjorde mer. Möjligheterna fanns ju, men jag tänkte bara att det ordnar sig eller jag vill inte. Sen när det var för sent att fixa visa saker, ja då satt jag här hemma och var ledsen för att jag inte fick uppleva sånt som jag tidigare hade haft möjlighet att fixa.

 

På något sätt har den ledsna känsla gett mig lite tändvätska nu, Jag vill inte känna någon ånger över att jag inte fixade dom grejer som jag faktsikt vill göra. Men nu när jag har fixat väldigt mycket och har mycket på gång, då känner jag att jag ändå inte är riktigt nöjd. Jag tänker att jag kanske skulle prioriterat annorlunda och framförallt så funderar jag på vad jag har gett mig in på.

 

Idag har det blivit en promenad och det var nog bra för då fick jag rensa skallen lite på alla tankar som bara snurrar runt i huvudet på mig. Just nu befinner jag mig bara här och nu i allt, även mitt tänkande. Jag orkar inte ens försöka fixa och greja mer saker just nu. Jag känner inte heller att det kommer att tjäna någonting till. Risken är bara att jag misslyckas med att få uppleva sånt som jag kommer att lyckas med, bara jag tar det lugnt och lever här och nu.