Allt grejande tar på krafterna. Det känner man. Jag har sovit bra i natt i alla fall. Jag känner mig nöjd med allt jag har fixat och grejat med den senaste tiden. Jag har mer kvar att göra, men jag är i ett läge nu som är bättre än förut. Oavsett vad jag lyckas, eller misslyckas med under denna och nästa vecka så kommer jag i slutändan att vara nöjd.

 

Jag har fixat så mycket redan nu som kommer att kännas hur häftigt som helat för mig att få uppleva. Jag har misslyckats med massor av saker de senaste veckorna, och det kommer jag att fortsätta att göra framöver också. Men i allt detta grejande och konstateranden av att jag inte klarar av att gör vissa saker så fixar jag och inser också att jag kommer att klara av att göra saker. Jag har ibland känslan av att jag kämpar mot Goliat, eller nåt. Typ att jag är det lilla och det jag ska försöka fixa är så jäkla stort, men det finns ändå en chans. Eller så vet man att man inte har någon chans, men man gör det ändå.(KOLLA BILDERNA så förtsår ni vad jag menar)

 

 

 

Sen helt plötsligt lyckas jag med något som gör att jag vända helt i känslan av att misslyckas totalt till att lyckas hur bra som helst. Då känner jag mig jäkligt grym. Ingen tar mig nu liksom.

 Sen kan det vända igen och så håller det på så.

 

Fast nu är jag som sagt i ett läge där jag bara behöver vänta in tiden. Det kan vara så att jag får vänta i 3 dagar på en grej som kanske bara tar 5 min att fixa.

 

Det känns på något sätt väldigt bra, även om jag ibland kan känna som att allt bara är för stort och för mycket för mig. Man jag grejar ju och gör saker och det är ju bättre att inte göra nånting, för då lyckas man ju inte med nåt. Jag misslyckas hellre, och lyckas med saker än att jag inte gör nånting för att jag är för rädd för att göra fel eller misslyckas. Man måste ju våga misslyckas och göra fel för att man ska lyckas. Dessutom lär man sig ju förhoppningsvis av sina misstag.